B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Sista dagarna i Finland

Det är tidig gryning och jag har precis vaknat till efter ett par timmars sömn. Dimma dansar över den mörka tjärnen och det är helt stilla...tills något litet kommer tassande...en räv.

Räven hinner bara slinka iväg innan en stor mörk björn kommer lufsande. Det är fortfarande ganska skumt men solen har börjat gå upp bakom träden. Vi sitter stilla och ser björnen hitta de tomma godisgömmorna som vittjades sent i går kväll.  

När solen gått upp och klockan är precis sju är det dags att lämna gömslet. Så här vackert var det.

Vi har en natt kvar och vi har valt ett skogsgömsle. Ljuset var svårt och när solen gått ner blev det betydligt mörkare än ute på myren. Här fick vi besök av en björn på kvällen och senare också en järv.

Järven visade sig vara enögd men det märktes inte på dess framfart. Det här var ett av de få ögonblick som den stod stilla.

Den här bilden skulle egentligen helst ha varit film för järven springer på ett mycket speciellt och lite slängigt sätt. Det djur jag kommer och tänka på som också rör sej så är konstigt nog en fågel, nämligen gam.

Tre minuter efter järven kom vår sista björn för denna resa. Betydligt ljusare än flera av de andra björnar vi sett.

Det var inte mycket ljus i skogen efter elva på kvällen och denna bild är tagen med ISO 3200.

Efter frukost och två timmars sömn körde vi direkt till Nådendal där jag hade bokat ett rum för natten. Det regnade när vi kom fram vilket var synd för det fina trähuset stod på en gata kantad av liknande gamla hus i olika färger.

Efter tre nätter i gömsle var det gudomligt skönt att sova en hel natt i en riktig säng. Passande för orten var det bäddat med muminlakan. Min sambo tyckte jag skulle fråga om det fanns något "mumintrollgömsle".... 

Nästa morgon körde vi på färjan till Kapellskär och fick en stillsam överfart med strålande sol. Vi har fått uppleva mycket under vår vecka i Finland. Dit kan det vara värt att åka tillbaka.

Hälsningar Lena

Postat 2016-07-28 18:34 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Tillbaka i björnriket

Jag besökte Wild Brown Bear i östra Finland första gången på en tjejresa i maj 2015. Stället var sej likt men nu var det betydligt varmare och mygg var våra ständiga följeslagare.

Det finns förstås en bastu vid sjön och det här är utsikten från badbryggan. Lite lätt regn men det spelade mindre roll.

Det hade slutat regna när vi kom ut till gömslena. Det här är fyra nya gömslen och vi skulle tillbringa natten i nr 17, som är längst till höger i bild.

Det var varmt men myggen gjorde att man klädde sej med huva och drog igen alla blixtlås. Väl inne i gömslet var det dock inte ett problem.

Vi installerades oss i nr 17 och började spana. En skrattmås har precis inspekterat en "godisgömma". Om inte ett större djur öppnar träluckan kommer den inte åt godsakerna. Bara att ge upp så länge.

En korp passerar, också på jakt efter något gott kan man anta...

Det kommer två björnar men de är mycket försiktiga och går inte längre fram än gömsle 20. Då är fotovinkeln från 17 riktigt dålig. Vi får hålla till godo med skrattmåsar som formationsflyger.  

Solen går ner bakom träden och det börjar komma lite dimma på tjärnen...

...då kommer björnen. Klockan är strax före elva på kvällen och en stor hanne sträcker upp sej.

Aha, Brutus. Det kanske brukar finnas något gott där på stammen, nu ser han mest besviken ut.

" - Här poserar man i helfigur och så finns det inget gott ! "

Den stora björnen kommer lufsande mellan gömslet och tjärnen, avståndet är inte särskilt stort.

Nu hade jag behövt ha kameran i stående format, men det är ett par handgrepp när den sitter på ett stativhuvud. Min sambo har ärtpåsar och då går det fortare.

Det brukar nog finnas något gott här uppe...

Sedan vänder sej Brutus rakt mot vårt gömsle och jag inser att 300 mm snart kommer att vara på tok för mycket.

Här får björnen utdelning när han hittar en godisgömma som vi inte såg att den låg där. Kolla in tassen med de stora klorna...

" - Tur för er att det låg lite godis där..." ser han nästan ut att tänka. Men så är förstås inte fallet. Han vet dock precis var vi sitter och tittar rakt på gömslet innan han lufsar vidare tillbaka mot skogen.

Förstora för bästa känsla!

Hälsningar Lena

Postat 2016-07-26 17:54 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

SM i voltige

I går söndag var jag och tittade på en ridsport som jag aldrig sett förut. Då gick nämligen SM i voltige av stapeln i Uppsala. Man kan tävla i lag eller individuellt. Jag har en gammal studiekompis vars döttrar tävlar i Laholms Voltige och det här är deras sexmannalag i svår klass.

Voltige är en ridsport där voltigörer gör gymnastiska övningar till musik på en häst som galopperar på en volt. En linskötare ser till att hästen galopperar i jämn takt och är förstås en mycket viktig del av laget. Här har laget hälsat på domarna och programmet kan börja.

Här kan man se ett av domarborden. Det sitter domare i varje hörn. Hästen Quincy galopperar taktfast. Han har varit med förr.

Ni som läser detta och har suttit på en fullstor häst i galopp kanske kan föreställa er något om hur detta måste kännas.... Ett par personer har fallit eller halkat av i tidigare lag men det går bra för Laholm.

Här drar man upp sin minsta lagmedlem. Man förstår ju varför de är lite olika stora tjejer i laget. Under hela tävlingen skymtar jag dock bara en kille.

Den minsta tjejen far upp i luften.

Stor koncentration.

Den här typen av program är fritt komponerat och kallas kür. Laget visar sin kür två gånger. Dessutom ingår en serie obligatoriska moment som alla deltagare ska genomföra under en minut vardera.  Alla delar får poäng och även hästen om jag förstått rätt. Det här är sista framträdandet laget gör innan totalsammanräkningen.

Säkra händer fångar lagmedlemmen och man kan även se hur den sittande lagkamraten håller den som står.

Quincy galopperar på....

.....och efter några minuter som var minst sagt svettiga även på läktaren är programmet klart. I mina ögon såg det helt felfritt ut.

Dräkterna hos de olika laget varierade minsann och nästa team in på banan såg ut så här.

Jag minns tyvärr inte vad detta lag hette men här kan man i alla fall se hur de håller i varandra.

Glöden hos dessa voltigörer kan man inte ta miste på och deras sista framträdande räcker till ett brons i SM.

Sista laget Team Svea gör sig redo. Mycket jobb bakom dessa håruppsättningar.

Trots att jag inte sett denna sport tidigare inser jag ganska snart att det här är ett mycket duktigt lag.

Det finns säkerhet och balans i alla deras rörelser...

...jag får också veta av min kompis att det här är guldmedaljörerna. Inga lag kan hota dem efter denna och deras tidigare två uppvisningar.  

Hästen klappas om efter ett perfekt program. Lägg märke till att den också har en fin fläta på den stora tävlingsdagen.

Det är dags för prisutdelning och Laholms Voltige tar silver i SM svår klass.

Även hästarna belönas.

Man kan ju snegla lite upp mot guldpallen....nästa år kanske...

Sedan är det förstås dags för en groupie. Även här kan man se håruppsättningar som krävt en hel del pyssel för att hålla ihop under en hel tävlingsdag.

Gruppfoto med häst och linskötare.

" - Vilken uppståndelse ! Ge mej en godis nu och sen packar vi ihop och åker hem. "

Hälsningar Lena

Postat 2016-07-25 18:33 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Björnrike

Det är vår första sittning i björngömslet och klockan är ungefär sju på kvällen när jag spanar in kråkfamiljen...

....tills det lufsar in något stort och brunt i sökaren. Vår första björn.

Han kommer framtassande och kollar in ett par godisluckor, där finns det en liten munsbit för ingen annan har vittjat dem ännu.

På väg fram till vattnet...

....men det händer något och den stora björnen verkar bli skrämd. Han ger sej av mot skogen.

Men det dröjer inte länge så är han tillbaka igen. Han vet att det finns mer gott att hämta vid denna tjärn.

Han tassar upp på stenarna och ser sej om. Det känns lite konstigt att en sådan bjässe skulle vara rädd för något i dessa skogar. Det är en riktigt stor björnhanne som många fotograferat från dessa gömslen.

Han kallas för Brutus och även jag har fått se denna björn under ett tidigare besök 2015.

Brutus kommer ner till vattnet en sväng och vittjar ett par godisgömmor.

Sedan lufsar han bort över myren och kommer så småningom att dyka upp vid gömsle nr 21.

Timmarna går och det är helt stilla. Det är inte som att sitta i en djurpark och det kan mycket väl vara så att vi har fått uppleva kvällens första och sista björnmöte.

Vid halv tio ligger solen mycket lågt över trädtopparna och det kommer en betydligt mindre björn smygande genom skogen. Det här är en hona och hon är mycket försiktig. Vi får senare veta att hon har två små ungar men att hon tar dem aldrig med sej för det finna hannar som Brutus i närheten och han är en fara för dem.

Vi passar på att sova ett par timmar och när jag tittar ut strax efter två på natten ligger det dimslöjor över myren.

Man kan ana lite varmt ljus men det dröjer ytterligare över en timme innan solens strålar börjar titta fram ovanför trädtopparna. Det vore ju toppen med en björn just nu, men det händer inte.

Solen går upp och det skulle även vara fint med en björn i denna stund men de håller sej undan.

Vi får dock uppleva en strålande morgon.

När solen gått upp gnistrar den våta myren och vi får besök av en korp.

Klockan kvart över sex, då vi snart ska börja packa ihop, kommer ett brunt pälsklätt djur springande en bit från gömslet. Wow, en järv.

En väldigt blöt järv som stannar upp helt kort, kissar lite för att markera och springer sedan bort mot skogen. Det gäller att inte slappna av när man sitter i gömsle.

Hälsningar Lena

Postat 2016-07-22 12:03 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Luova Puu och sedan raka vägen till björnarna

Nästa morgon lämnade vi vår idylliska stuga och körde norrut. Första stopp blev Luova Puu atelje, galleri och café. Det här tipset hade vi fått dagen innan men då var det stängt.

Konstnären heter Hannah Weisenberg och tyvärr vet jag inte så mycket mer för det fanns ingen information på något annat språk än finska. Jag kunde heller inte hitta något på nätet som jag kunde läsa. Hennes alster var i ffa trä men även en del keramik och mosaik.

På tomten fanns också denna bastustuga.

Bastun var oerhört mysigt inredd och fullt fungerande.

I bakgrunden syns ett exempel på konstnärens mosaik.

Utanför basturummet kunde man sitta i den här mysiga miljön och ta det lugnt.

Ytterligare en vacker mosaik.

Innan vi åkte vidare hittade jag den här skapelsen i trädgården. Det hade varit roligt att veta lite mer om vad/vilka den visade.

Vi åkte sedan vidare nordost mot Vartius. Vägen var rak och tom i denna del av Finland. GPSen sa att de sista 10 milen skulle ta en timme. Tillåten hastighet var 100 och vi var framme efter exakt en timme. Inga överraskning längs denna väg mer än att vi blev omkörda av en bil med släp. Inga fartkameror. Det fanns det annars rätt gott om i andra delar av Finland.

Vi gjorde ett kort stopp och det blev på fel sida av vägen. Det var glest mellan rastplatserna och eftersom det var så lite trafik spelade det mindre roll vilken sida vi stannade på.

För de som till äventyrs skulle pyssla med geocaching i denna del av Finland fanns det en liten låda här.

När vi kom fram till Wild Brown Bear fick vi middag och sedan gick vi rakt ut till vårt första gömsle. Klockan var fem på eftermiddagen och vi hann precis installera oss innan himlen öppnade sej.

Men det bryr sej inte björnarna om och strax före sju kom den första tassande på myren...

...fortsättning följer...

Hälsningar Lena

Postat 2016-07-21 19:22 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 Nästa