Här ser man i alla fall direkt vad det är!

Till skillnad från mina abstrakta måsar i förra inlägget råder det här ingen tvivel om vad huvudmotivet är. Pampig havsörn in från höger och det gick förstås undan.

Den passerade vår båt och vände sedan om...

...spanade in bytet som låg på ytan alldeles för nära vår båt, vilket den bestämde sej för att strunta i.

Jag har ju en 100-400 zoom men i det här läget förmådde jag inte att ändra den från läget 400 mm. För att inte bara ena vingen skulle vara klippt har jag beskurit bilden ytterligare lite.

Den store kommer in för att plocka fisken som är en ynklig mumsbit för en så stor fågel, som dessutom har familj.

Här är örnen precis bakom båten dvs på det avstånd en fiskgjuse normalt plockar fisken. Wosh, den svepte förbi vid ytan och det kändes ännu närmare...

De begav sej direkt mot land och vi kunde höra andra örnar skrika inne bland växtligheten. Den har visst två stora ungar och de ville helt klart ha frukost.

Örnen kom en gång till, det tog inte ens speciellt lång tid. Denna gång flög den ut och satte sej på en stor sten till vänster om oss på rätt långt avstånd. Den satt en stund och vi slängde ut en fisk samt flyttade båten så det skulle bli ett mer örnanpassat avstånd. Efter en stunds funderingar lättade örnen och kom flygande mot fisken på det mest fotovänliga sätt.

Nästan lite nonchalant sveper den med sej fisken i de stora klorna. Helt klart ett lätt byte.

Den visade upp sej ytterligare någon bråkdels sekund...

...innan den vek av mot skogsbrynet och den hungriga familjen som vi för övrigt inte såg skymten av (men de hördes).

Bilderna är tagna under en fotoutfärd med Lars-Erik Eklund som driver "Birdphoto Sweden" i Torshälla och ni som följer bloggarna här har sett bilder från utfärder flera gånger tidigare. Egentligen är det fiskgjuse som är huvudmotivet och visst fick jag se och fotografera fiskgjuse, men inte i den omfattning som Lars-Erik vill bjuda på, så jag fick rabatt på denna tur. Fiskgjuse- bilderna spar jag till en annan gång. För mej var det örnen som bjöd på de finaste ögonblicken.  

Hälsningar Lena

Måste man veta vad det är man ser?

Ibland kanske det räcker om man kan ana sej till vad det kan vara...

Eller ska det i alla fall finnas ett huvud med ögon?

Bilderna är tagna från en motorbåt i ganska hög fart på 1/13 s.

Nu är det fredag! 

Hälsningar Lena

Hägerunderhållning

Vad är nu det här för slags fågel? 

Två hägrar som inte är helt överens om fiskeplatserna. Eller en ungfågel som kom för nära...Jag såg dem inte förrän de började veva med vingarna.

Jag gillar miljön bakgrunden ger och har därför beskurit bilderna lite olika. Avståndet var för långt för att göra närbilder av kampen.

Jag hittade hägrarna vid Hjälstaviken en vindstilla morgon då jag hann klämma in en utflykt dit före jobbet. 

Två hägrar i konfrontation kan bli väldigt yvigt.

Här är sista stöten nära...

...och det är förstås ungfågeln som ligger underst.

Här får den ge sej och söka upp en annan fiskeplats.

Den kom rakt fram mot mej och såg inte ens tilltufsad ut. Det var inte någon allvarlig kamp den förlorat men antagligen en bra fiskeplats...

...för här var det ju för djupt. Den lättade och drog.

Hälsningar Lena

Två svarta och en gul

En kollega till mej ville gärna ha några bilder på sin nya hund Bono. Han är en jaktlabrador som har två äldre kompisar som jag redan fotat vid flera tillfällen och som dessutom varit modeller i både press och på en doktorsavhandling. Om lilla Bono skulle kunna hävda sej som modell var det hög tid att börja nu... så vi bokade en fotosession.

Det blev många bilder vid stenmuren, såväl porträtt som helfigur och Bono, som trots att han bara är ca sex månader, höll ut och satt vackert stilla enligt mattes order. Jag visar bara en bråkdel av alla de fina bilder han ställde upp på.

Men, det är ju en unghund trots allt...

" - Uuuääähh... så tråkigt det här blev....jag  bara somnar av tristess och värme...."

" - Matte, jag är djupt besviken på dej. Jag trodde vi skulle få ha lite kul när vi åkte på utflykt allihopa."

OK! Matte ville också ha bilder på den gula labradoren Specs i gul stubbåker, för färgerna stämde så bra ihop. Specs har varit med i min blogg tidigare t ex då han mötte den lilla goldenvalpen Kelly (se länk nedan). 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/kellie-moter-specs.htm

Nu fick alla tre hundarna rusa runt som de ville på en stubbåker och jag fotade lite allt möjligt med 70-200. Solen sken från en nästan molnfri himmel och ljuset var lite väl skarpt. Den svarta valpen gjorde förstås sitt yttersta i jakten på sina två äldre kompisar. 

En tackling från sidan.

" - Yiiihaaa!!! Det här var bättre, full fart!"

" - Nu hugger jag dej snart, tro inte att du kan komma undan!"

Matte försöker styra upp lite för vi ville gärna ha alla tre hundarna med på samma bild och det såg inte ut att lyckas när de bara gjorde som de ville och flängde hit och dit. Det här är dock väldigt lydiga hundar, vilket gör det ett nöja att fota dem.

I väntan på startskottet dvs att matte, som står bakom mej, kallar in.

Man hinner inte uppfatta att de ser så vilda och galna ut när det kommer springande. Det är ju bara tre snälla och gosiga labradorer, inga vilddjur. 

" - Jag vinner, jag vinner...pust..!"

" - JAG VANN!!! JAG VANN! Målfoto!!! Hallå fotografen! Det måste ju finnas ett målfoto!"  

Den lille svarte var i det närmaste outtröttlig trots värmen.

Helt galna ser det ut som. 

Det blev lite jobbigt efter en stund och, som sagt, det var varmt. Den lille hade hittat något läckert på åkern som han helst ville ha för sej själv. 

Vad gör en labrador som hittat något snuskigt? Jo, rullar sej i det såklart. Det här var något riktigt mysigt som krävde flera varv på marken.

" - Sa du nåt matte?"

" - Hmmm, det går kanske att äta det här också...jag måste smaka..." 

I det här läget avbröt matte för att kolla vad det var. En död råtta, platt och tack och lov ganska torkad. 

Hälsningar Lena

Morgonskutt

Tidigt en morgon på väg till jobbet körde jag en spaningsrunda längs en mindre väg och fick syn på dessa två harar. Jag parkerade och öppnade fönstret på förarsidan, sedan var det bara att sitta där med kameran och titta på dem. 

Den hör kamerans ljud och vet att jag är där men tycks inte bry sej alltför mycket. 

" - Vill du att jag ska springa lite kanske?..." Den viftade med framtassarna i luften och såg faktiskt ut som att den retades. Jag ville ju gärna att den skulle göra något mer än bara sitta still.

" - OK! Jag tar några morgonskutt!"

" - Blir det bra så här? Lagom snabbt och inte för långt bort..."

" -Sträcker ut lite..."

Vid det här laget hade hare nummer två insett att den höll på att bli lämnad och den kom farande från höger i spänstiga skutt.

De skuttade inte så långt utan stannade på vad som verkade vara en bra plätt för att fortsätta äta frukost. 

Jag lämnade hararna i det guldgula och fortsatte till jobbet. Trots att jag måste vända bilen brydde de sej inte och jag fick en fin stund med hararna.

Hälsningar Lena