B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Nr 59

Den pampiga isbjörnen som vi fick se äta upp resterna av nattens byte var märkt med stora siffror i rumpan, nr 59. Alltså fanns det uppgifter om denna björn och nu har vi fått ta del av dem.

”Nr. 59”, som vi träffade på i isen utanför Mohnbukta på Spetsbergens östkust, är en välmående 14-årig hane. Han fångades första gången som 3-åring 2005 vid Sarstangen, på Prins Karls Forland, och nu senast i april i Dunérbukta, bara några kilometer söder om där vi var. Forskarna har bara stött på honom dessa två gånger. Det är ovanligt att isbjörnar blir äldre än 15-20 år, men denna kommer nog att bli gammal.

Forskare vid Norsk Polarinstitutt fångar årligen in isbjörnar för att ta prover, mäta, och åldersbestämma dem etc. En del (honor) får också GPS halsband så de kan följa deras rörelser så länge halsbandet fungerar och sitter kvar. Björnarna tatueras i munnen så att de ska gå att identifiera om de fångas igen. De stora siffrorna på rumpan är gjorda med hårfärgningsmedel som går bort efter en tid. Den märkningen är bara till för att man inte ska fånga samma björn igen under den period på vår/försommar då man genomför detta.

Vi såg Nr 59 försvinna bort på packisen samtidigt som motorerna åter startade och Malmö började tråckla sej ut mot öppet vatten.

Långsamt rörde vi oss genom att "putta undan" isflaken framför båten. Det var fortfarande helt stilla.

Det fanns en del rejält stora flak....

Vyerna imponerade som vanligt och trots att det var mulet glimtade solen fram helt kort i en spricka i molnen. Lagom för att ge en liten spegling.

Vi fortsatte norrut mot Negribreen för ett kortare besök.

Här kom det faktiskt lite snö. Inga mängder och det upphörde snart, men sikten blev för en stund väldigt begränsad. Nu måste vi vända och påbörja resan söderut pga av att det var dåligt väder att vänta, dvs vi skulle möta det dåliga vädret, men hade inget annat val.

När snön dragit förbi gick det dock alldeles utmärkt att sitta på däck igen...

...och stormfåglarna inbjöd hela tiden till fotografering.

Det blev en serie bilder förstås.

Ett isberg i finaste blå nyans.

Under middagen uppmanade man oss att säkra allt löst i hytten och packa ner kameror där de inte kunde skadas. Vad i hela friden hade vi att vänta oss...? 

När vi gick och la oss var havet fortfarande blankt som en spegel och inte minsta gungning kunde kännas i hytten. Men så såg det inte ut när vi vaknade...

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-29 18:13 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Midsommar

Vi firade midsommar på västkusten och på midsommaraftonsmorgon, när vi åkte ut med dykbåten Triton till Väderöarna,  passerade vi lövade bryggor och folk som höll på att göra i ordning sina båtar, eller båthus, för dagens festligheter.

På väg ut från Hamburgsund mötte vi stora båtar, små båtar och jättesmå båtar (med små båtförare).

De här killarna fiskade vid bryggan och fick napp. Hunden tyckte det var jättespännande med makrill.

Det fanns också andra som uppmärksammade fisket...

Efter ett första dyk på Väderöarna gick vi till Storön och dukade upp lunch. Vi skippade sill och nubbe till förmån för varma lådor med thaimat, färsk frukt och vatten. Det smakade toppen efter en timme i fjorton grader.

Thailådorna kan man krydda lite extra med sötsur sås eller det heta såsen Prik Nam Pla (fisksås med chili). Kaffe och kaka avrundar lunchen. 

Vi stannade på Storön ett par timmar och de flesta låg och halvsov på klipporna. Det dök plötsligt upp en stor mysig Berner Sennen med blå ögon. Den rasen ska egentligen ha bruna ögon men just denna kull hade blå. Hur som helst en riktigt go hund.

Jag tog fram "landkameran" med 420 mm och tog en titt på fågellivet. Tärnorna var på hugget som vanligt så här års.

Tobisgrisslor flög i skytteltrafik med fisk till sina familjer.

Vi gjorde ett till dyk efter lunchpausen och här kommer några blandade exempel på vad man kan se under ytan utanför Väderöarna. En kaxig snultra som visar huggtänderna. Det vita är ett koralldjur som kallas "död mans hand".

Blågyltan är nog vår färggrannaste fisk. Det här är en hanne som kallas blåstråle. Tyvärr är bakgrunden riktigt trist.

Anemoner är tacksamma foto objekt med sina vackra tentakler och för att de sitter stilla.

En ganska stor nakensnäcka som sakta rörde sej på mörkröda tareblad.

Slutligen två sjöharar som ser ut att ha lite mysigt tillsammans.

Efter en hel dags dykning blir det en del efterarbete, även om det är midsommarafton. Alla som ska ut och dyka på midsommardagen vill ha sina flaskor fyllda. Niklas och Niklas tar hand om det. Dräkter och övrig utrustning får man skölja av och hänga ute på förtork. Innan natten hänger man sedan in dem i garaget.

Alla matlådor och muggar diskas för att nya matlådor ska bli till tidigt på midsommardagens morgon. Catarina torkar men det är Viktoria som stiger upp väldigt tidigt för att fylla lådorna påföljande dag. 

Medan vi och de andra gästerna duschar och byter om dukas borden med stora mängder havskräftor, vitlöksbröd, sallad och goda såser. Vi åt visserligen havskräftor för tre veckor sedan men de smakar lika gott ändå.

Mitt i förberedelserna tycker Anders att "personalen" ska ta en bild. Jag hjälper dem lite... 

Även om vår midsommarmat inte är så traditionell, avslutar vi med det som nog många andra också åt, jordgubbstårta. Sedan var det bara att gå ut och hänga in dräkterna i garaget och skriva i loggboken. Det blir inte så sena kvällar när man dyker....och nästa dag är en ny dykdag.   

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-28 20:05 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Isbjörn mitt i maten

Efter förra isbjörnsmötet gick vi in för att värma oss en stund. Klockan var över midnatt men det betyder inte så mycket här uppe. Upprymda och glada hann vi bara sätta oss ner förrän vi fick veta att det var en isbjörnshona med unge på väg över isen. Vi hastade ut igen. De gick först snett mot vår båt och kom närmare...

Sedan vek mamman av och fortsatte bort. Ungen däremot, ville väldigt gärna gå mot båten. Det blev längre och längre mellan dem...

Tills ungen gav upp och vände om mot mamma. Det fans tre hannar i området, bl a den jag visade i förra inlägget. Mamman ville bort med sin unge eftersom hannarna var en potentiell risk för den. De blev så småningom till små prickar men genom kikaren kunde man se hur mamman tog plats vid ett sälhål och ungen rullade ihop sej för att sova. Mamman satt där resten av natten och väntade på säl.  

Eftersom vi visste att all isbjörnsaktivitet bevakades gick vi och la oss vid tvåtiden på natten. På morgonen hade vi drivit i isen och det började snackas om att det var dåligt väder på gång. Morgonen var i alla fall mycket fin...

...och det var fortfarande ingen vind. Problemet var att det var styv kuling i analkande söderifrån och den enda väg vi kunde bege oss i dagsläget var söderut. Norrut var inte ett alternativ om vi skulle komma tillbaka till Longyearbyen i tid.

Det gick fortfarande att se ett par isbjörnar med kikare men vi fick ändå börja tråkla oss ur packisen. MS Malmö är inte en isbrytare men tryckte sakta undan isflaken. Det skulle ta lite tid.

Här hade den gått, isbjörnen.....Fartyget mullrade och rörde sej sakta i en båge mot mer öppet vatten tills Susanne plötsligt sa " det står ju en björn där "!

Björnen hade delar av en säl kvar och drog först iväg några steg med den...Vi stannade helt och Malmös motorer slogs av.  Björnen stannade också.

Den tycktes inse att vi inte skulle röra oss mer och återgick snart till sitt byte. Ett antal vittrutar höll den sällskap...och försökte stjäla små munsbitar.

Björnen åt en del men det verkade gå trögt, den såg mätt ut men inte alls beredd att lämna ifrån sej sin mat till trutarna.

En ismås (i förgrunden) försökte också få sej en smakbit. Vi rörde oss inte närmare björnen utan på följande bilder har jag växlat mellan 420 och 600 mm, samt beskurit olika mycket.

Björnen tog små tuggor av sälen och under tiden pysslade trutarna med en bit som de lyckats komma över, nämligen tunntarmen. Förstora bilden så inser ni att det röda snöret är tarm som trutarna dragit ut på isen. 

Problemet för dem är att trutar kan inte "klippa" av tarmen med näbben och den går inte sönder hur lätt som helst när den är färsk. Ismåsen vet inte heller hur man äter tarm.

Björnen har satt sej ner och ser ut att ha ätit tills den nästan mår illa. Trutarna drar runt med tarmen och flera försöker svälja en bit men får den snart utdragen igen. Besvärlig mat som någon annan kan ta fast man svalt den. 

Här slås man av tanken att de kanske tänker försöka ha den som hopprep istället....De var mycket underhållande att titta på men tyvärr lyckades de inte äta så mycket.

Till slut ger björnen upp resterna av sälen till trutarnas stora förtjusning. Det var väldigt lite kvar men visst fanns det en del att plocka med för fåglarna.  

Isbjörnen kom faktisk mot oss en bit och gjorde sedan det som kändes helt normalt, den lättade på trycket (som jag inte tyckte var så tjusigt att visa på bild)....

....och la sej sedan ner för att sova på maten.

Nu blir det midsommaruppehåll i Svalbardsrapporten. Ha en jättefin helg allihopa.

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-22 17:20 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Isbjörn

MS Malmö hade nu nått Hayesbreen. Det kändes som att vi låg helt stilla, men vi drev sakta i packisen.

Beroende åt vilket håll man tittade såg det helt olika ut, men det var full med isflak, rätt sorts is för isbjörn.

Jag avslöjade ju redan i förra inlägget att det var en isbjörn i antågande. Låååångt bort kunde vi se den....men den hade kurs på den mörka fläcken i bilden som var en säl...så vi väntade...

När isbjörnen nådde platsen där sälen nyss befunnit sej hade den förstås försvunnit ner i ett hål. Björnen står stilla och tittar tålmodigt ner i hålet....den står där länge....

Till slut lägger den sej ner, gäspar och tar en lur.

Det är fler som passar på att vila lite. Han räknar väl med att de 12 ivriga gästerna har koll på isbjörnen som för närvarande är på tok för långt bort för bra bilder.

Personalen slappnar av en stund på däck innan de går och lägger sej. Kaptenen har nu tagit över och kommer att vara på bryggan under natten då vi driver i isen.

Isbjörnen bestämmer sej plötsligt för att ta ett bad och simmar en bit mellan isflaken.

Sedan börjar den gå mot oss och alla riktar andäktigt sina kameror mot det stora djuret....

Isbjörnen gäspar....tämligen ovetande om hur mycket känslor och spänning den orsakar ombord på fartyget den har framför sej.

Kvällens fotomodell nr 1. poserar obekymrat  framför smattrande kameror.

Det blev förstås många bilder och det är inte helt lätt att välja.

Här ser den ut att le lite nonchalant när den kliver från isflak till isflak.

Den stora isbjörnshannen passerar framför fören på MS Malmö och vi följer den andäktigt. Jag har ju sett andra björnar tidigare, men det här var en mycket speciell upplevelse. En ynnest att få möta dessa björnar som får det tuffare och tuffare för varje år då isen minskar.

Klockan har passerat midnatt då björnen styr kosan bort från vår båt. Vi spanar länge efter den gulvita rumpan som tassar bort över isen. Törs man gå in och värma sej lite ?....OK det finns isbjörnsspanare som håller koll....vi går in en stund.

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-20 17:11 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Spår

På lätta fötter är vi ute på däck långt före frukost. Under natten har vi rundat Sorkappland och färdats norrut upp till Boltodden.  

Efter frukost kollar vi av en bukt mot Kvalvågen...

...och hittar spår. Det som knappt syns diagonalt på denna bild är spår efter en isbjörnshona med två ungar. Vi är alla spända av förväntan....

En stor flock ejdrar flyger lågt över vattnet.

Det är tredje dagen utan vind och vattnet ligger som en spegel.

Vi hittar ingen isbjörn och åkte därför vidare. Det är inte rätt sorts is så vi fortsatte norrut. Svalbard fortsatte att imponera. Is, vatten och himmel kan ge oändligt med variation.

Det var i det närmaste magiskt att stå på däck och titta ut över vattnet...

På bryggan jobbade Fredrik och Björn böjda över sjökorten.

Kaptenen sover och då är det Sophie som för befälet och styr fartyget bland isflaken. Den stora fina ratten på bilden nedan är bara något folk står och hänger mot, styr gör man med tummen på en liten joystick.

Som Margareta berättat från sina resor är man välkommen upp på bryggan när man vill.

Det är ju skönt att se att de har rätt prioriteringar på bryggan. Isbjörn, säl på is, kaffe och tårta.

Havet är stilla. Den här bilden skulle kunna vara tagen vilken tid på dygnet som helst...

Susanne sitter i salongen och redigerar bilder. 

Arne tar för sej av nygräddad drömtårta och kaffe. Det satt ofta bra med lite fika mellan måltiderna fast vi inte rörde oss särskilt mycket ombord...gott var det i alla fall.

Vi passerade några riktigt stora isberg

...och då var man ute på däck igen och spanade.

Kocken gör förrätter inför middagen.

Baren är uppdukad. Tänk vad lätt det är när det inte gungar....allt på sin plats och inget som rasar...

Klockan är halv sju och kocken berättar vad som kommer att serveras till middag.

Förrätten var en paté med kockens egen cumberlandsås och en liten "surprice" på toppen.

Till middag serverades fläsknoisette med bakad ristimbal, någon slags god sås och blomkål. Maten var mycket god och konstigt nog var man hungrig varje gång vi satte oss till bords. De vegetariska alternativen såg också toppenfina ut och de fick beröm.

Vi har inte riktigt svalt sista tuggan när Björn tar en kopp kaffe och ger sig ut på däck med kikaren. Vi har kommit in i packis vid Hayesbreen och ska ligga där och driva. Här säger han något om hur stora (eller var det hur många?) isbjörnar vi snart skall få se...

Efter ca 30 minuter öppnade han dörren och frågade om någon vill se isbjörn, det rörde sej en stor hanne på packisen....Nu blev det fart i salongen minsann!

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-19 10:35 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 Nästa