B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Nr 59

Den pampiga isbjörnen som vi fick se äta upp resterna av nattens byte var märkt med stora siffror i rumpan, nr 59. Alltså fanns det uppgifter om denna björn och nu har vi fått ta del av dem.

”Nr. 59”, som vi träffade på i isen utanför Mohnbukta på Spetsbergens östkust, är en välmående 14-årig hane. Han fångades första gången som 3-åring 2005 vid Sarstangen, på Prins Karls Forland, och nu senast i april i Dunérbukta, bara några kilometer söder om där vi var. Forskarna har bara stött på honom dessa två gånger. Det är ovanligt att isbjörnar blir äldre än 15-20 år, men denna kommer nog att bli gammal.

Forskare vid Norsk Polarinstitutt fångar årligen in isbjörnar för att ta prover, mäta, och åldersbestämma dem etc. En del (honor) får också GPS halsband så de kan följa deras rörelser så länge halsbandet fungerar och sitter kvar. Björnarna tatueras i munnen så att de ska gå att identifiera om de fångas igen. De stora siffrorna på rumpan är gjorda med hårfärgningsmedel som går bort efter en tid. Den märkningen är bara till för att man inte ska fånga samma björn igen under den period på vår/försommar då man genomför detta.

Vi såg Nr 59 försvinna bort på packisen samtidigt som motorerna åter startade och Malmö började tråckla sej ut mot öppet vatten.

Långsamt rörde vi oss genom att "putta undan" isflaken framför båten. Det var fortfarande helt stilla.

Det fanns en del rejält stora flak....

Vyerna imponerade som vanligt och trots att det var mulet glimtade solen fram helt kort i en spricka i molnen. Lagom för att ge en liten spegling.

Vi fortsatte norrut mot Negribreen för ett kortare besök.

Här kom det faktiskt lite snö. Inga mängder och det upphörde snart, men sikten blev för en stund väldigt begränsad. Nu måste vi vända och påbörja resan söderut pga av att det var dåligt väder att vänta, dvs vi skulle möta det dåliga vädret, men hade inget annat val.

När snön dragit förbi gick det dock alldeles utmärkt att sitta på däck igen...

...och stormfåglarna inbjöd hela tiden till fotografering.

Det blev en serie bilder förstås.

Ett isberg i finaste blå nyans.

Under middagen uppmanade man oss att säkra allt löst i hytten och packa ner kameror där de inte kunde skadas. Vad i hela friden hade vi att vänta oss...? 

När vi gick och la oss var havet fortfarande blankt som en spegel och inte minsta gungning kunde kännas i hytten. Men så såg det inte ut när vi vaknade...

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-29 18:13 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Resan med MS Malmö börjar

MS Malmö byggdes 1943 och har varit i Sjöfartsverkets tjänst i många år som isförstärkt lotsfartyg. Fartyget är K-märkt sedan 2004 och den gamla inredningen är fint bevarad. När vi klev ombord på måndag eftermiddag var det lugnt i Longyearbyens hamn men molnen låg lite lågt.

Vi var ett förväntasfull gäng på 12 personer som snabbt kom ut på däck med kamerorna i högsta hugg. Under morgonen hade vi fått rapporter från gruppen som varit ute veckan före oss att de haft mycket dåligt väder och inte sett någon isbjörn....Vintern har varit mild och det är dåligt med is,.. resultat, ingen isbjörn.

Vi färdades därför enligt en ny rutt och styrde söderut när vi lämnade Isfjorden. Förtjust insåg jag i sista ögonblicket att det var lunnefåglar som kom flygande och fick dem bara precis när de passerat. Det gäller att hålla bättre utkik...

Alkekung och grisslor, först flög de åt ena hållet...

...sedan åt andra hållet.

När vi rundade Kapp Linné och kom ut på mer öppet hav kände vi av små gungningar ett tag, men inget allvarligt.

Innan vi gick och la oss började molnen lätta något och man kunde se solen lysa på några toppar långt bort. Så länge det inte gungade var jag mer än nöjd. Båten gick hela natten och vi kom fram till Hornbreen (Hornsund) vid 5:30 på morgonen.  

Kom ut på däck vid 6:30 och var några redan ute och kollade vyerna och om de kunde sikta något djurliv.  

Glaciären med sin blåaktiga is framträdde tydligt. Det serverades frukost ombord klockan åtta och då presenterades förmiddagens plan. Gummibåt bland isflaken längs glaciären.  

En del blå fläckar började visa sej på himlen, det såg lovande ut.

En stormfågel som undrar om vi ska komma i vattnet snart eller inte. Just denna stormfågel är mycket ljus i fjäderdräkten. Det är då en sydlig variant av arten. Den nordliga, som vi sett många exemplar av, är betydligt mörkare.  Här hade vi båda sorterna.

Till slut kom vi iväg med gummibåtarna. Här är det expeditionsledare Fredrik Granat som kör den ena gruppen. Nu var spänningen stor, vad skulle vi få se denna morgon... 

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-14 17:17 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Pyramiden - en rysk spökstad med svenska anor

Pyramiden var en rysk/sovjetisk gruvby på Svalbard, belägen vid Billefjorden några mil inåt landet öster om Ny-Ålesund. Pyramiden hade som mest 1 200 invånare men övergavs hastigt 1989 pga ekonomiska orsaker och har sedan dess varit en spökstad. I gruvan bröt man stenkol och enligt guiden gick man aldrig med vinst, men det var mycket praktiskt att bryta stenkol här och skeppa till nordligt belägna ryska städer.

Orten är så gott som obebodd, men det bor ett fåtal personer på Hotellet, som vaktar och underhåller byggnaderna samt tar emot turister. Sajsa från St Petersburg mötte oss på bryggan för att guida oss genom Pyramiden. Om jag minns rätt har han bott i Pyramiden ca 10 månader om året sedan 2012 och han trivs.

Orten grundades av Sverige 1910 och var svensk fram till 1927 då den såldes till Sovjetunionen. Därför står namnet både på svenska och ryska när man kommer in i staden. Namnet kommer av att berget som orten är byggd vid liknar en pyramid som synns i bakgrunden på denna bild.

Vi promenerade längst en väg som gick i utkanten av staden. Guiden betonade att det var viktigt att hålla ihop gruppen för han var den enda som var beväpnad. Det gick väl sådär...Han berättade att det varit isbjörnar inne i staden tidigare år, bl a en som hade sönder ett fönster och klättrade in till Hotellets bar. Han intygade att det var obehagligt för de sov alla inne i hotellet och han var själv på plan 2.

Pyramidens flygplats används fortfarande för t ex helikoptertransporter.

BBC filmar för sitt reportage. De blev kvar i Pyramiden och övernattade väl antagligen på hotellet. Man kan boka rum där och det går även att boka ett enklare typ vandrarhemsboende om man vill övernatta i spökstaden.

Solen strålade när vi vandrade längst vägen. Det bruna huset är det senaste som byggdes. Det är inte trä utan ser bara så ut. Det finns dock en del gamla träbyggnader kvar bl a från tiden då Pyramiden var svenskt.

Högt uppe på berget bakom det vita huset finns en gul stuga (ses på nästa bild)...

...dit upp går de som bor i Pyramiden för att få tillgång till Internet, det fungerar ibland. Sasja uppdaterar inte sin FB status så ofta :-) Mobiltäckning kan man få uppe på någon bergstopp om man har tur.  

Vi upptäcker efter en stund att några renar nyfiket spanar på oss genom en öppning under en husgrund.

Herr och fru Svalbardripa spankulerar över snön och gör att flera av gruppens medlemmar halkar lite efter.   

Jag antar att det är vatten, värme och avloppsledningar under plankorna. De ligger ovan jord pga permafrosten, det gör de även i Longyearbyen..

Trähusen längs huvudgatan är vackert dekorerade.

Här finns den nordligast belägna Leninstatyn. Den står utanför den kombinerade sport- och aktivitetshallen där vi fick gå in och titta.  

På bottenplanet fans bl a biografsalong och bilden kommer från entrén utanför biografen.

Biblioteket låg en trappa upp.

Här kunde man sitta och njuta av utsikten. Det var mörkt i många av rummen och jag hade ingen blixt med mej. Tänkte inte på att vi skulle besöka övergivna byggnader.

På trappan kunde man blicka ut över staden. Det bruna gräset som växer på esplanaden är sått. Det skeppades in enorma mängder matjord för att anlägga dessa gräsmattor. De skulle inte bara se fint ut utan också bli foder till de mjölkkor som man höll i en ladugård. Renarna gillar inte den sortens gräs men betar örterna som växer mellan grässtråna.

Det här huset var mässen. Dit gick alla och åt gratis. Det fanns inga kök i bostäderna. Jag hade gärna velat titta in i detta hus men fick inte möjlighet till det.

Tretåiga måsar hade tagit över ett hus helt. I varenda fönster bodde tre par såg det ut som. Den lilla lådan i varje fönster är inte en luftkonditioneringsanläggning utan ett kylskåp, dvs stora delar av året ett frysskåp. Lite mat eller möjligen dryckesvaror förvarades sålunda i hemmen. Lägg märke till att måsarna har TV antenner.

Efter ca 90 minuter som gick alldeles för fort lämnade vi Pyramiden.

Vädret var fortfarande strålande och vi såg fram emot båtresan tillbaka till Longyearbyen.

Ren njutning...

Vi gjorde en liten tur in vid ett vackert ställe som hette Trygghamna, för att det oftast var lä för vinden där. Föga anade vi att vi skulle komma att söka skydd där med Malmö några dagar senare då vädret såg helt anorlunda ut. 

Stormfåglar och guidens berättelser följde oss på vägen tillbaka till Longyearbyen. Vi passerade "svenskhuset" där 17 personer dött i svåra plågor för 135 år sedan. Ingen visste vad de dog av men gåtan löstes 2008 då man genom att gräva fram och provta kropparna kom fram till att de dött av blyförghiftning. Bly användes på den tiden i konservburkar.

Innan vi kom fram till Longyearbyen tog också Brazzbanditen upp sina instrument igen och rev av några bejublade nummer.  

Full ös. I morgon skulle vi packa för att gå ombord på vår veckolånga tur med Malmö. Det kändes helt OK att bo på båt om det skulle vara så här stilla och vackert. Nu blev det inte riktigt så....men det började bra.

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-13 20:42 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Resan till Pyramiden med blåsorkester och BBC

De av er som följt Margaretas blogg känner till att Pyramiden är en övergiven rysk gruvstad på Svalbard som man kan besöka. Vi hade bokat en heldagstur med båt till Pyramiden. Med Langoysund tar resan ca 10 timmar och vädrets makter var sannerligen på vår sida denna dag. Det var soldis och helt stilla när vi klev ombord på morgonen. Lägg märke till killen med bastuban och han med den stora trumman bakom...

Vår guide, som var född och uppvuxen på Svalbard, inledde med att 1) fråga om någon var rädd för hundar? 2) Om någon inte ville inte ville blir filmad av BBC så skulle man säga till, 3) Demonstrera hur man sätter på sej en överlevnadsdräkt, "one size fits all".  

BBC World var ombord och filmade för ett projekt som hette BBC Worldwide, det fanns anslag på engelska och norska ombord på båten om att man kunde be om att inte bli filmad. Trumman i förgrunden fick vi ingen förklaring till ännu...

Båten hade sin egen hund, en polarhund som inte drog pulka utan tjänstgjorde till sjöss istället. Den var mycket trevlig och snäll bland folk.

Vi gick ut genom Adventfjorden och det storslagna landskapet öppnade sig för oss. Det var helt stilla och det kändes knappt att vi var på en båt.

Först trodde vi att den smått excentriske engelsmannen med de gamla analoga kamerorna hörde till gänget från BBC, men det gjorde han inte. Men en erfaren upptäcksresande var han i alla fall och pillade in film i vad jag tror är en kamera för panoramabilder. Kanske någon här på FS vet mer.

När vi nu var ute på havet fick vi möta stormfåglarna på nära håll. De följde vår båt och kom ibland väldigt nära. Solen kom fram allt oftare, vilket gav både önskade och oönskade effekter i bilderna.

Vi passerade sakta en fågelberg med spetsbergsgrisslor.

De behöver inte så stor ytan för att häcka. Bergväggen skiftade i färg från ljus till mörk beroende på var det kunde sitta fåglar och inte.

Jag blev överförtjust då jag plötsligt fick syn på två lunnefåglar framför båten. Solljuset var skarpt och fåglarna dök när de tyckte den stora båten kom för nära. Men wow i alla fall tyckte jag, har man sett två lunnefåglar måste det ju finnas fler...

Vi stävade vidare i ett lagom stillsamt tempo (7-9 knop skulle jag tro) och vi stod hela tiden kvar på däck fast man kunde gå inomhus. Men vem går in när det ser ut så här ?!

Solen strålade och man kunde t o m känna att den värmde lite.

Man kan åka till Pyramiden med en snabbgående båt också, då är det en halvdagstur. Vi konstaterade att de som valt det alternativet hade begått ett misstag denna dag.

Jag riktade mitt tele upp mot bergssidan och då såg det ut så här. Fågeln som man kan skymta är en spetsbergsgås (den kom närmare lite senare).  

När vi varit ute drygt två timmar och hade det riktigt mysigt tände personalen grillen på däck. Det ska bli grillat till lunch. Hunden håller koll, han vet vad som vankas.

Vi kom snart in mot en glaciär, Nordensköldbreen, och de håvade upp glaciäris i en korg ombord.

Vår guide pratade om isen och hur den bildas, hur gamla glaciärer är etc.

Det serverades också en liten whisky med glaciäris (eller cola) för den som ville prova. Vi hade ju gjort detta förut i Alaska men whiskyn satt väldigt fint ändå precis före lunch.

Besättningen var övervägande thailändsk och det var thailändska dofter som spred sej när de började lägga kött på grillen. Revbensspjällen var förkokta i en utsökt lag och blev helt perfekta efter en kort stund på grillen. Det serverades också foliebakad lax (viltfångad), ris, sallad, bröd, extra såser etc. Det fanns bara en tveksamhet... köttet i den blå lådan. Det var val...fångad i Norge. Det var förstås valfritt att avstå...

Proppmätta efter en fantastisk lunch började vi närma oss Pyramiden. Landskapet hade återigen förändrats...man står bara på däck och gapar.

Jag sneglade på displayen i kameran,... går det att avbilda detta på ett sätt som faktiskt visar hur vackert det är ?...

När vi stillsamt glider fram över det blanka vattnet mot Pyramidens hamn händer plötsligt detta. Elva medlemmar av "Brazzbanditen", hemmahörande i Leipzig och på besök hos en av bandmedlemmarna som studerade i Longyearbyen, plockade fram sina instrument.

Vilket drag !!! Musiken var medryckande och det var svårt att stå still. De blandade egna och välkända låtar t o m ett känt norskt nummer från den gamla gruppen Aha.

Det här hade man aldrig haft ombord på Langoysund förut och musiken hördes förstås in till Pyramiden, där vår förvånade ryska guide snart skulle möta upp med oss.  

Vi närmade oss den öde spökstaden och det får jag återkomma till i nästa inlägg.

Hälsningar Lena

Postat 2016-06-11 14:29 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Svalbard - genom mina gluggar

Efter en lång förväntansfull längtan var det äntligen dags. Den 20 maj flög vi till Longyearbyen för en tolv dagar lång vistelse på ögruppen Svalbard. Vi skulle både upptäcka på egen hand och mer organiserat, samt tillbringa 7 dygn ombord på fartyget Malmö. Äventyret levde upp till alla förväntningar...

...allt från fågellivet med de ständigt närvarande stormfåglarna till lunnefåglar, praktejder, grisslor, alkekung, simsnäppor, charmiga "fjaereplyttar" mm mm.

Till en storslagen natur som ändrade skepnad var gång man kom ut på däck. Ibland var ljuset bländande vitt och ibland tittade jag ut över det mörkaste kalla vatten. Ljust var det dock dygnet runt och det avspeglade sej på de förvånansvärt låga ISO talen. Miljön kan inte beskrivas med ord, den måste ses.

Slutligen den fråga som man får först när man säger att man varit på Svalbard. Fick ni se någon isbjörn? Ja, genom att ändra den planerade rutten och gå mot platser med mer säkra isförhållanden fick vi se dem, isbjörnar på packis, deras rätta miljö.

I kommande bloggar kommer jag att berätta mer om vår resa och visa mer av det ni sett ett smakprov på ovan. Om ni är intresserade är det bara att följa med.

Hälsningar Lena

PS. För den som undrar så dök vi inte på denna resa. Det går förstås att göra det men inte med det bolag vi bokat båtturen med. Endast ett norsk dykföretag kan erbjuda det och denna gång fick det bli en upplevelse enbart ovanför havsytan.

Postat 2016-06-08 18:50 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera
1 2 Nästa