B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

THE CROW

Vi gick Hjälsta runt idag och det var en rejäl promenad på ca 8 km, bitvis mycket lerigt. Fågellivet var ytterst sparsamt men solen strålade hela tiden och det var en fin dag. Fotomässigt var det nog en kråka som bjöd på de finaste poserna.

Skön söndagkväll alla fotovänner, i morgon börjar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena

Postat 2013-11-17 16:41 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Svartvita djur

Nu har jag fått lite distans till djuren i Sydafrika och i helgen tittade jag igenom en del bilder och funderade över vilka som kunde passa i svartvitt. Nu tänkte jag testa några på Er som brukar titta in här.

Delfinerna var mitt första val redan när jag kom hem och den här ligger redan ute i en pool. Den har fått lite blandade kommentarer.

Aporna med de svarta ansiktet liggandes i grå sand tycket jag också hade viss potential.

Elefanter kändes som ett självklart testdjur och de blev vldigt olika beroende på hur ljuset föll i bilden.

Naturligt monokromatiska (nästan) men lite för mycke gräs runt om. Man har kommit fram till att zebror är svarta med vita ränder och inte omvänt som man trodde först. Dessutom får man stava zebra med s om man vill (enl 10 utgåvan av Sv akad. ordlista).

 

En lejonhona och en näshornsfågel får avsluta. Lejonbilden är kraftigt beskuren för det var det bästa porträttet jag hade.

Hälsningar Lena

Postat 2013-04-25 19:59 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Snart..

...byter vi ut det långsamma våren här hemma mot lite sensommarvärme i Sydafrika, men det är såååå mycket jobb som ska vara gjort innan avresedagen. Varför blir det alltid så?

När man sedan är åter på jobbet efter en semester rasar arbetsuppgifterna över en som har samlats på hög när man var borta. Vardagens ekorrhjul spinner alltför fort och om det inte finns internet på semesterorten ....straffas man dubbelt när man kommer hem. Jag vet att jag ska vara nöjd för att jag har ett jobb (efter 9+3+5+5 års utbildning), men det känns trist att det ska behöva vara så när så många går utan arbete.

I morgon väntar en ny lång dag.

Hälsningar Lena

Postat 2013-03-13 21:28 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Kubla Kahn

Bilder på isformationer från besöket vid Ulva Kvarn fick mej att minnas en gammal favorit, dikten Kubla Kahn av Samuel Taylor Coleridge (1772-1834).

In Xanadu did Kubla Khan
a stately pleasure-dome decree,
where Alph the sacred river ran,
trough caverns measureless to man.

Så börjar Coleridge sin beskrivning av den store Mongol krigarens sommarpalats Xanadu. På försättsbladet står även "A Vision in a Dream" och dikten var ursprungligen en dröm som Coleridge (antagligen under inflytande av opium) vaknade upp ur och snabbt beslutade sej för att skriva ner. Han kom dock inte ihåg hela drömmen så dikten blev betydligt kortare än det var tänkt.  

Coleridge var inte riktigt nöjd med sin dikt och den lästes bara i kretsen av bekanta. Trots att den skrevs 1797 kom den därför inte att publiceras förrän 1816, efter påtryckning av Lord Byron.

The shadow of the dome of pleasure
    Floated midway on the waves;
    Where was heard the mingled measure
    From the fountain and the caves.

 It was a miracle of rare device,
a sunny pleasure-dome with caves of ice!

Det var främst raderna ovan som jag kom att tänka på när jag laddade ner bilderna från Ulva Kvarns vattenfall. I början av 80-talet inspirerades bandet Frankie Goes to Hollywood av dikten och gav ut albumet "Welcome to the Pleasure-Dome" där titelspåret hade samma namn. Den blev dock inte en av mina favoriter.

 That sunny dome! those caves of ice!
And all who heard should see them there,
And all should cry, Beware! Beware!
His flashing eyes, his floating hair!
Weave a circle round him thrice,
And close your eyes with holy dread,
For he on honey-dew hath fed,
And drunk the milk of Paradise.

 

Dikten rekommenderas varmt i sin helhet. Stavningen av den store Khanens namn är för övrigt helt enligt Coleridge.

 

Lena

 

Postat 2013-02-05 22:02 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Undervattensrugby - inte för veklingar

I början av veckan fick jag ett e-mail på en sändlista från "El Rio". Det är Uppsalas undervattensrugbyklubb. De skulle spela en vänskapsmatch mot Gävleklubben i badhuset i Gimo och undrade om det inte fanns någon fotograf som ville hänga på och ta lite bilder. De hade hela poolen i Gimo mellan 16-18 på lördag. Så efter ett trivsamt fotofika på Broströms åkte jag hem och packade mina dykprylar samt stoppade kameran i undervattenshuset. Det här skulle bli något helt nytt.

Det började med uppvärmning och en ny kille fick prova lite passningar och bollhantering. Jag försökte lista ut hur jag skulle ställa in kameran för att få vettiga bilder i en pool vars vatten inte var helt rent.

Partiklar i vattnet ger upphov till störande "backscatter" när man använder blixt men jag insåg också ganska snart att blixt skulle ge de mest effektfulla bilderna.

 

Resten av laget värmer upp i den djupa delen av poolen där de först kör hård simning, för att få upp pulsen, och därefter andhållning. Bara tanken på detta gör mej smått illamående. Fridykning är normalt en mycket stillsam sport där man rör sej långsamt för att förbruka så lite syre som möjligt. Undervattensrugby är explosionsartat!

Gävlelaget startar anfallet. De har för övrigt den enda kvinnliga spelaren för kvällen. Målkorgen kan ses på botten vid kakelväggen. Det finns en på varje planhalva.

Lagen drabbar samman och vattnet kokar av armar, ben, simfötter och bubblor. Allt småskärp som virvlar runt i vattnet, med bubblorna, ger fullt med ljusa prickar i bilderna. Svartvitt och manuell "städning" i PS är ett sätt att minska lite på den effekten.

Det är tillåtet att ligga i målkorgen men inte helt lätt att hålla sej kvar.

 

 Spelet växlar snabbt och El Rio gör mål.

Kontring av Gävlelaget och jag trycker mej mot bassänghörnet för nu kommer de snabbt mycket nära.

Det är rätt hårda tag i poolen och jag häpnar över de korta pauser som de har mellan varje spel. Man ska verkligen tycka om att ta sej vatten över huvudet i detta sport.

 

Gävles kvinnliga spelare är imponerande. Trots att jag är fullkomligt okunnig om spelet kan jag snabbt konstatera att hon är en av de dominerande spelarna.

 

Jag hade inte tänkt stanna hela två timmar men tiden gick fort och spelet var uppslukande på ett sätt som jag inte hade förställt mej. Det här ska man vara mycket uthållig och tålig för att spela. En och annan kallsup får man nog också räkna med.

Ha en bra söndag alla,

Lena

 

 

Postat 2013-02-03 16:04 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera
1 2 Nästa