Törnskata - en ny bekantskap

Tog en tur till svampskogen i går eftermiddag och eftersom jag sett gärdsmyg flera gånger vid mina kantarellställen hade jag kameran med. Det blev ingen gärdsmyg men däremot en törnskata.

Jag parkerar alltid på samma plats, halvt ute i terrängen på privat mark. Lantbrukaren känner dock igen min bil så det är OK. Det brukar alltid vara en del småfåglar i buskarna men jag har nog aldrig tittat så noga, mest talgoxar har jag antagit. Törnskatan var dagens en överraskning även om den nog varit där alla andra gånger jag parkerat på samma ställe. Jag såg också gulsparv och, förstås, talgoxe.

Jag ska nog börja ta med kameran lite oftare till denna plats. Insåg snabbt att törnskatan hade sina favoritplatser som den alternerade mellan. Då är de bara att ha tålamod.

Hälsningar Lena

Resan i Säterdalen

Solen strålade på lördag förmiddag när vi hängde våra bilder. Elisabeth försöker få upp sina verk på samma nivå på väggen. Det är en konst....

Ing-Marie har med sej en sagoberättelse i fem delar.

Det här är ju precis så mysigt som det brukar vara. Det har visserligen förutspåtts en del regn men sådana tankar finns inte denna morgon.

Heléne och Torbjörn i sampråk. Fantastiskt kul att träffa alla igen.

Bengt och Björn spanar in bilder innan föreläsningarna skulle börja. Schemat var späckat med spännande talare men det kändes nästan lite synd att gå in och sätta sej inne....

Tyvärr så hopade sej molnen över Säter och även om det inte började regna förrän vi tagit ner våra bilder, blev kvällen för blöt för den planerade modellfotograferingen.  Jag hittade dock några av mina trogna bevingade modeller....

Den här satt utanför gatuköket och väntade förgäves på att någon skulle försöka äta vid borden utanför...den blev nog inga strips den kvällen.

Trots regn på söndagen kom det ändå en del besökare för att titta på bilderna. En del kom i full regnmundering, andra var kanske lite sämre rustade och en del gick på promenad helt utan regnkläder.

När det började regna på allvar tyckte Ingela att det var dax att glasa sina bilder. Glaset satt ju ändå på baksidan så det var bara att börja montera.

SVT trotsade också vädret och kom för att intervjua Peter och göra ett inslag om evenemanget.

Plötsligt dundrade det till och sedan öppnade sej himlen.

Nu drog sej även de mest härdade åskådarna inomhus. Fler av föreningens medlemmar visade bilder och berättade. Det blev en perfekt uppvärmning (och möjlighet att torka) innan dagens höjdpunkt, Brutus Östling, skulle dra igång.

Det blev förstås lite trångt vid lunchtid när alla ville sitta inne, men även utomhusscenen skyddade mot regn.

Anders tror inte sina öron när Elisabeth berättar ....

Tack alla nya och gamla bekantskaper för en supertrevlig helg och hoppas vi ses igen nästa år!

Hälsningar Lena

En fullkomligt magisk morgon !

Klockan 04:04:44 såg det ut så här när jag kom ut på mossen. Jag hade stigit upp halv ett på natten och kört i tre timmar för att förhoppningsvis få uppleva soluppgång med dimma på Knuthöjdsmosse....

...jag kanske är lite galen...men det fick jag. Det var fullkomligt magiskt!

Lite mörkt i början....förstora gärna!

Sedan kom solstrålarna mellan träden...

...och det såg ut som att mossen brann.

Man kunde höra smålommarna ropa från flera olika håll.

Lite morgongymnastik...

Färgerna ändrades när solen gick upp och dimman lättade. Någon hade klätt naturen med ett tunt lager guld...

När solen hade kommit upp över trädtopparna blev motljuset svårt att hantera. Den sista lommen gav sej av men jag satt kvar i solen. Klockan är 05:56:12 och finare ställe att äta frukost på har jag nog aldrig upplevt.  

Hälsningar Lena

Det finns andra djur vid Hjälstaviken än fåglar

Det finns kor. De betar på ängarna med sina kalvar och de har t o m en tjur med i gänget. Jag stannade och studerade dem en stund. Det pågår helt klart en hel del kommunikation i hagen.

" - Kolla! Hon fotograferar oss! Säkert! Det finns inte en pippi i hela hagen. Håll in magen nu och se naturliga ut."

" - Håll in magen, vad är det för trams ?! "

" - Jag vill ha mina tjejer precis som dom är. Blondiner, rödhåriga, svarthåriga och den där silvergrå är ju urläcker. "

" - Mamma, är du säker på att Totte bara sover ....?"

" - Är flugorna jobbiga grynet? Vänta så ska mamma ta bort...du har ju inte tvättat dej efter frukosten."

" - Tack mamma...KOmpis. Javisst grynet, KOmpis."

" - Gå och lek nu lille vän. Nu ska vi snacka KO !"

" - Kan du fixa min make-up lite ? Det är ju en fotograf här och man kan ju bli utlagd på nätet "

" - Tack KOmpis, fin eyeliner. För din skull KOmpis."

" - Mamma, jag har hört att det finns något som heter lättmjölk. Det kommer väl du aldrig att bjuda på väl .?.."

" - Jag har hört att det finns med choklad- och jordgubbssmak. Min mamma fattar ingenting! "

Ungdjuren går i en hage med sjöutsikt. Nu är det vara frågan vilka hyss man kan hitta på härnäst...

" - Inga gäss att jaga idag heller.... Ska vi jaga tjejerna eller stampa i geggan, du får välja ? "

" - Biologisk mångfald upp till magen, det är grejer det !"

" - Ha en fortsatt bra sommar, det har vi !"

Hälsningar Lena

Fasaner och en blivande sångare

Äntligen utlovade vädertjänsten lite uppehåll och jag steg upp extra, extra tidigt för en tur till Hjälstaviken. När jag skulle parkera upptäckte jag att det gick fåglar på vägen...

Ganska stora.....det borde vara fasaner tänkte jag och fick sedan höra ljudet. Det var antagligen inte den på bild som gav hals, men definitivt en fasan.

Jag kröp vidare med bilen och så länge jag satt i den kunde jag spana på de halvvuxna hönsfåglarna.

De stegade runt i den blöta växtligheten och spanande.

Visst ska väl det här bli en stolt fasan? Eller?

När jag parkerat fick jag en snabb skymt av pappa fasan som höll till i närheten. Det var nog den här som lät.

Från parkeringen gick jag spången mot gömslet och ungefär halvvägs var det något som knarrade i vassen. Det var faktiskt ett småknarrande läte. Fick först syn på denna fågel med näbben full av mat.  

Jag gissar på en rörsångare och den måste ha ungar i närheten för det rörde sej på flera ställen i vassen. Tyvärr hade det börjat blåsa och alla vass vajade fram och tillbaka.

Plötsligt får jag syn på den här lilla stjärtlösa ungen.

Ibland ser fågelungar verkligen ynkliga ut....och vassen vajade fram och tillbaka över bildfältet.

Ensam på ett vasstrå med knappt en vettig fjäder på kroppen.

Wow, matdags ! Precis vid överlämnandet vajade vassen helt galet så det blev ingen bild.

Bara att invänta nästa mål...

Hälsningar Lena