B. LOGGBOKEN
Vraket i Krakhellesund
S/S Ferndale är ett vrak som ligger vid Krakhellesund i Sognefjorden. Hon var lastad med ammunition och ledde en konvoj under tysk flagg. Kaptenen hette Karl Wagner och året var 1944.
Den 15 december var vädret mörkt och dimmigt. Ferndale går på grund mot Seglestenen i Krakhellesund och blir liggande. Den 16 december beordrar kaptenen dykare till platsen för att få en uppfattning om skadorna på fartyget. Dykbåten Parat anländer och lägger sig mot Ferndale. Klockan 11:47 anfaller 19 Mosquitos från Skotska Banff Strike Wing...
Både Ferndale och Parat börjar brinna våldsamt. Besättningen försöker släcka bränderna men en timme senare kommer attack två från luften. Båda fartygen sjunker men besättningen lyckas sätta sej säkerhet.
SS Ferndale ligger nu i 45 graders lutning med akter däck på drygt 40 meters djup. Hon är 116 m lång och 16 meter bred och ett imponerande vrak att dyka på. Precis brevid ligger den betydligt mindre Parat. Däcket är på ca 55 m djup vilket för djupt för mej. Jag har därför inga bilder på Parat.
På denna bild är det ca 30 meter djupt och sikten är förvånansvärt bra. Just denna bild är tagen i april och det är fortfarande riktigt kallt i vattnet. Som finast är det i januari och februari, då kan sikten vara upp till 50 meter och man kan se Parat från ovan, utan att behöva gå ner på hennes däck.
När man kommer upp på grundare vatten ökar påväxten på vraket. Sjöpungar, död mans hand, tareblad mm. Denna bild och de påföljande är tagna i januari 2011.
Djupet på denna bild är ca 15-18 meter och det växer fullt med anemoner och död mans hand på vraket. Går man grundare blir påväxten så omfattande att det blir svårt att skönja vraket. Dykbåten synns till vänster.
När man kommer till denna nivå på vraket vill man hellre ha makro på kameran. Det finns mängder med roligt smått blande dessa anemoner t ex många fina små nakensnäckor. Men det går inte att byta objektiv under vatten, enda lösningen är två kameror....
När vi till slut bryter ytan är det inte ovanligt att det ser ut så här. Det här är från ett januaridyk som bjöd på mycket fin sikt under vatten, med molnen låg väldigt lågt ovan ytan. Det snöade i alla fall inte...
Hälsningar Lena
Saltströmmen - från undersidan
Läste ett inlägg från Saltströmmen i Norge med fantastiska bilder på strömmen och omgivningarna. Blev så inspirerad att jag öppnade några album från 2010 då vi gjorde en dykresa just dit. För det går att dyka där, om man håller sej till tidvattentabellen och följer instruktionerna från de som känner dykplatserna (eller bokar en guide).
Vi har aldrig sett så mycke torsk på någon annan plats. De kom dessutom väldigt nära kameran om man hade lite tålamod och låg stilla. Faktiskt för nära några gånger.
Havskatt fanns det också gott om och de flesta bilder på havskatt som jag visat i ett tidigare inlägg var tagna i Saltströmmen. De ställer ofta upp på porträttbilder.
När det förekommer stark ström så är väggarna ofta helt täckta med livsformer. En liten eremit och en juvenil trollhummer samsas här med havstulpaner och annat.
Sjögurkorna var imponerande och förekom i alla olika färger i stora mängder.
Anemoner trivs också i strömt vatten och på en del ställen var hela väggen klädd med vackra anemoner i olika röda, orange och roser toner. Jag hade många bilder på anemoner med hem från denna resa.
Det här var ett litet axplock av vad Saltströmmen kan bjuda dykare på, men man bör ha en del erfarenhet av kallvattendykning i strömt vatten innan man åker dit. Inte ett ställe för nybörjare men väldigt läckert om man dyker på rätt sätt och har lite erfarenhet innanför västen.
Hälsningar Lena
Med munnen full av tänder
Havskatten är känd som en aggressiv fisk, vilket nog mest beror på att när man får upp den i en båt så hugger den tag i vad som finns närmast. Om det är en stor fisk kan den bita sönder en åra och fingrar ska helst inte komma ivägen. Tandgarnityret är imponerande!
Men när man möter havskatten på hemmaplan är den fridfull och låter sej villigt fotograferas. Den backar undan från dykare om man kommer för nära, även de stora exemplaren, som egentligen inte har några naturliga fiender.
Havskatten är ofta stationär och man kan hitta den år efter år i samma skreva eller håla. Den är bottenlevande och lever på sjöborrar, kammusslor, sjöstjärnor och andra musslor. Utanför en havskattlya finns stora samlingar av skalrester och ibland botaniserar mindre fiskar eller, som på denna bild, räkor bland resterna efter den stores senaste måltid. Denna bild är tagen 2006 utanför Tromsö. På den tiden hade jag en Olympus C8080 kompakt och endast kamerans interna blixt. Denna havskatt, men inte just denna bild, var det första jag la ut här på FS.
Det här är ett exempel på en ung havskatt, som är betydligt mörkare i färgen. Som vuxen kan den bli ca 120 cm lång och väga över 20 kg. Detta exemplar var max 30 cm och den var mycket blyg.
Båda bilderna ovan och den nedanför är exempel på betydligt större exemplar, som är fotograferade i Saltströmmen utanför Bodö i Norge. Vi har aldrig sett en havskatt i svenska vatten även om de finns på västkusten. Men längs den norska kusten kan man stöta på dem och i Saltströmmen finns det gott om dem.
Havskatten leker på vintern och det är hannen som vaktar äggen i 2-3 månader innan de små larverna kläcks. Hannen rullar ihop sej runt äggmassan och äggen kommer då att komma i kontakt med slem från den vuxna fiskens hud. Slemmet tycks ha bakterie och svampdödande effekt, vilket man upptäckt i fiskodlingar där man upprepade gånger misslyckats med att kläcka rom utan närvaro av en hanne.
Ha en fin kväll
Lena
Vraket Havda
Det norska ångfartyget Havda ankom till Måløy den 9 december, 1944, och skulle senare på dagen fortsätta sin resa mot Bergen. Havda gick med passagerare mellan Trøndelag och Stavanger denna vinter. På just denna tur hade hon tolv passagerare, varav några var tyskar. På turen från Måløy till Bergen angrips Havda av brittiskt flyg vid Askvoll och träffas av både bomber och maskingevärseld. Det skadade fartyget sjunker snabbt i det kalla vattnet och två besättningsmän, en lots och tre passagerare följer med henne i djupet.
Ur loggboken: Vraket Havda, Luta, utanför Sognefjorden. Datum: 120405
Djup: 16-30 m Dyktid: 43 min Väder: Ca +2°C, regn. Vattentemp: +7 °C
Havda ligger med slagsida mot babord utanför en ö som heter Luta (eller Lutelandet). Man kan bara ta sej till vraket med båt och platsen är ganska väderkänslig. Blåser det går det inte att dyka här. Botten är på ca 30 m och vraket ligger på ljus sand, vilket gör hela dykplatsen förhållandevis lättnavigerad. Fartyget byggdes i Skottland 1881, är 55 meter långt och 8 meter brett. På den dyktid man får på de aktuella djupen hinner man simma runt och titta på hela vraket.
De två första bilderna är tagna i aktern, den andra lite högre upp.
Fredrik har här simmat runt aktern och in i vraket från sidan. Man kan se in i lastrummen som är fulla med flaskor och bråte.
Han simmar sedan ut igen åt samma håll som han kom in. Det här är en lätt vrakpenetrering men man får akta sej så att inte flaskkranar eller annan utrustning hakar fast på något utstickande.
Om man sedan fortsätter mot fören kan man se att vraket är mer sönderslaget på mitten. Två okända dykare som var med på samma utfärd. Provar lite sv/vitt.
Fören är fortfarande fullt möjlig att känna igen och när jag fotograferar vrak strävar jag efter att hitta vinklar där det ska vara lätt att förstå vad man tittar på.
Lägg märke till att man kan se bubblor från flera andetag på väg upp mot ytan. De kommer från de två andra dykarna som har simmat bakom fören. Så här ser det ut när det är riktigt bra sikt i skandinaviska vatten.
Vrakdykning kan vara spännande, i synnerhet när man känner till detaljer om vrakens historia. En del dykare ägnar sej enbart åt vrak och just denna kärleksförklaring kanske tilltalar den inbitne vrakdykare.
OBS! Havda är en gravplats och ska dykas respektfullt. Det finns även spår av det på vraket och, som på alla andra skandinaviska vrak, lämnar man allt man ser orört.
PS. Den första bilden finns i undervattenpoolen men jag tycker den speglar vraket så bra så den fick komma med. Hoppas ni kan ha överseende med det.































