B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Angry birds revisited

Jag har alltid tyckt att skäggmesar påminner väldigt mycket om "angry birds", dvs det fåniga spelet man kan spela i sin telefon. Nu har de visst blivit en film med dessa fåglar också. Angry birds alltså. Dagens besök vid Hjälstaviken var snarast en hyllning till skäggmesen.

De poserade ivrigt på spången, både enskilt och i grupp. Visst ser den lite arg ut...?

En näpen hona eller kanske ungfåglar har samma färger, jag vet faktiskt inte.

" - Blir det bra så här? "

Jag ville ju helst fånga dem på bild i vassen men det blåste för mycket. Den här fröken var ju rätt näpen ändå.

Hennes kavaljer var inte långt efter men hon försvann in bland den vajande vassen....

Då blev han så arg att hoppade på stället ! Eller vad tror ni? 

Hjälstaviken bjöd också på luriga fasaner....samt två andra kända fotografer, Ing-Marie och Lena.

Där fanns också väldigt mycket gäss...

...och några fina gråsiskor som var ute efter de torkade fröna.

Här låter den sig väl smaka.

Det omisskänliga ljudet fick oss att titta upp....tranor, mängder med tranor under förflyttning...nu får man ge sej till tåls tills de återvänder.

Hälsningar Lena

Postat 2015-09-27 19:42 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Från småskaligt fiske till sashimi

Under våra dykresor längs Norges kust ser vi en del av det här, tyvärr. Slitna och delvis raserade båthus och sjöbodar är inte heller helt ovanligt. 

I hamnen som vi utgår från på våra dykutfärder på Tustna ligger också fiskebåten Flink. Om jag är rätt informerad är det familjen som äger hela stället som Dykeriet (det skånska gänget som vi dyker med) hyr för sin verksamhet på hösten. Flink är i alla fall en verksam fiskebåt som går ut alla mornar utom söndagar.

Flink har en mans besättning och som jag tror att jag berättade i en blogg redan förra året är den äldre mannen på kajen far till besättningen ombord på båten.

När vi besökte Tustna detta år var krabbsäsongen i full gång. Här har de precis lastat av dagens fångst. Köper ni färsk krabba i affären idag är den troligtvis från Norge, det var den jag köpte i alla fall.

Far var fortfarande med och hjälpte till, lite mer krokig detta år. Gillar den här bilden, vet inte vad ni tycker?

Gamlingarnas hund var lite fetare detta år men fortfarande mycket alert och med full koll på såväl dykare som krabbor och beteslådor.

Här tror jag att det kanske förekom en kommentar om hundens vikt...

Samtidigt som Flink lossade sin last av krabbor rensade vår dykkompis Ronny några nyplockade pilgrimsmusslor.

Hans fru Katerina förbereder med soja och wasabi i tomma musselskal....hunden har förstås koll på det och om det gick att äta...

Sashimi på väldigt färsk pilgrimsmussla kommer strax att serveras.

Det kan knappast bli bättre än så här. Jag vet att ni sett denna bild tidigare men här får ni hela sammanhanget.

Om man har rensat något på rensbordet ska man förstås städa efter sej, spola rent med färskvatten och slänga alla rester. Spola är inte helt lätt om det blåser...

....blåser kraftigt från fel håll....

...och hennes vänner bara skrattar och tar bilder.

Hälsningar Lena

Postat 2015-09-26 10:33 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Kan man lägga "motivet" på tallriken?

I Norge får man jaga under vatten, dvs dykare och fridykare får fånga fisk med kniv, ljuster eller harpun. OBS! Man får inte plocka hummer, men krabba och musslor går bra. Marulken på bilden ovan är ganska lätt att fånga för den ligger stilla på botten och litar på sitt camouflage. När vi är på Tustna äter vi fisk eller pilgrimsmusslor nästan varje dag...

Som gäst på Tustna får man gärna bidra med fisk till köket om man inte har något emot att jaga under dyket. Man kollar med kocken på morgonen vad som behövs och det fångas inte mer fisk än vad som går åt till veckans middagar. Det är också helt OK att avstå från jakten. När man fotograferar har man ju ett annat intresse än att döda motivet. Här har min sambo precis hittat  sin första marulk och fotograferar koncentrerat.

Ni inser säkert att kan jag ta bilder av honom i den positionen så kan han ta bilder av mej. Den här bilden är tagen med en kompaktkamera, en Canon G7X med två blixtar. Fotograf Fredrik Gihl.

Några av dykarna i vårt gäng ville gärna ha marulken på matbordet....dock är det inte samma fisk som vi fotograferade på bilderna ovan. Jag har inga problem att äta älg eller rådjur, men jag vet inte om jag skulle vilja äta rådjuren som jag fotograferar i trädgården ...hur fjolligt är nu det?

Så kändes det också med fiskarna, i synnerhet marulkarna,... kanske för att de är så löjligt lättfångade....

Det växte fram en kamratlig överenskommelse mellan fotografer och "jägare". Om vi hittade en fisk samtidigt fick fotografen företräde, 3 minuter tyckte "jägarna" var generöst med tid...:-)

" - Är det någon med ett ljuster i närheten eller kan jag fota i lugn och ro.....?"

Det kunde ju dock hända att man som fotograf råkade skrämma marulken lite....men bara lite vänskapligt....man kunde ju klappa den lite på stjärten till exempel.

Om fisken råkade simma ner mot djupare vatten (under 30 m), kunde de som jagade oftast inte följa efter för deras dyktid på det djupet räckte inte till en säker jakt. Det här gänget var så pass erfarna och professionella att ingen äventyrade dyksäkerheten eller en säker avlivning av fisken bara för att få en fin fångst.

Den här bamsen fick simma vidare och kocken drygade ut fisken i kvällens "curry" med mera grönsaker. Jag hade inte velat sätta ett ljuster i den...

Pilgrimsmusslor känns lättare. Dessa kan jag både fotografera och sedan plocka upp för att tillreda och äta till middag. Det blev en hel del sådana.

Här har vår utmärkta kock förberett pilgrimsmusslorna som en förrätt. Fast jag vill helst ha mina utan bacon...men det är en helt annan diskussion.

Hälsningar Lena

Postat 2015-09-25 16:50 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Tustna 2015, del III. Sjurygg

Vädret varierade under vår vistelse på Tustna. En morgon såg det ut så här efter frukost.

Vi passerade en skarv på sin utkiksplats på väg ut till första dyket.

Solen började tränga igenom molnen men det föll fortfarande ett lätt regn när vi gjorde oss klara för att gå i vattnet. Här satt det en till skön fågel och spanade på oss.

Jonna hittade ganska snabbt en sjurygg. De leker under vår-sommar och honan lägger upp till 300 000 ägg som hon fäster omgångsvis under två veckors tid i klippskrevor. Rommen får en tallriksstor, svampliknande form (det gula på bilden), så äggen effektivt kan omspolas av vattnet. När honan är färdig, befruktar hanen äggen och stannar sedan vid dem för att vakta dem mot predatorer och vifta fram friskt vatten. Detta gör han troget under 60-70 dygn, varefter kläckningen äger rum och han drar vidare.   

Under ett senare dyk på ett litet vrak hittade jag denna hanne som också vaktade ägg. De var placerade precis innanför dörren på en liten överbyggnad. En väl skyddad plats och förstås helt omöjlig att fotografera.

Den här hannen höll till i aktern på vraket. Sjuryggen (Cyclopterus lumpus) ser lite egendomlig ut med sin runda kroppsform med tjock delvis förknölad hud. Den saknar fjäll och har rader av taggiga vårtknölar längs kroppssidan och ryggen.

Jag kunde inte se äggen men det var tydligt att den vaktade något inne bland vrakdelarna. Hannen, som kallas stenbit kan bli 40 cm och väga ca 3 kg. Honan, som även kallas kvabbso, blir större och kan väga upp till 7 kg.

Det var mörkt på vraket och svårt att få skärpa på den vackra fisken. Sjuryggen fiskas inte minst för rommen, som saluförs under namnet stenbitsrom, något som är ganska missvisande då det är hanen som kallas stenbit.

Bukfenorna och bukpartiet mellan dem är omvandlade till en stor sugskiva som i synnerhet hanen använder då han vaktar äggen. Här kan man skymta den strukturen mellan fenorna.

Det blev en fin dag till slut och på vägen hem fick vi syn på två rådjur ute på klipporna. Det såg lite konstigt ut men det fans ju gott om mat helt nära.

Skarven satt där och spanade igen men lättade när vi passerade. Det är tydligt att denna boj är ett favorittillhåll för några av dessa fåglar.

Hälsningar Lena

Postat 2015-09-23 19:01 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Tustna 2015, del II. Makro

Undervattensvärlden vid Tustna inbjuder kanske mest till vidvinkelfotografering men det finns också mängder med små roliga motiv under ytan. Här kommer ett axplock.

Marulken kan vara ett bra motiv även med makro för den ligger helt stilla och man kan komma mycket nära. Den var helt oberörd när jag fotograferade ögat med 60 mm makro.

Vid en dykplats som kallas "Fiskfrysen" (för det är flera grader kallare där än på övriga dykplatser) finns denna vackra anemon. Vi såg den redan förra året och den är kvar på samma plats med ett helt gäng små räkor under. Utsnittet blir lite annorlunda med 60 mm makro (annars är den ett typiskt vidvinkelmotiv).

De vanligaste nakensnäckorna vi ser är ca 1,5 -3 cm stora och antingen Adalaria proxima eller Onchidoris muricata. Jag kan inte skilja dem åt. De är tacksamma makromotiv som sitter nästan helt stilla. Tyvärr kan dock underlaget det sitter på röra sej en hel del ibland.

En kuddsjöstjärna i närbild. Det finns gott om de vackra djupröda stjärnorna vid denna del av Norges kust.

Ålgräsrosor är ett djur som man hittar väldigt grunt (2-3 m) och under ett långt dyk vid kajen hade jag mängder av dessa att experiementera med.

Ett annat intressant motiv var de speglingar man kunde fotografera under bryggan.

En pytteliten eremitkräfta ligger delvis nergrävd i sanden. Just denna art, Pagurus prideaux, lever i symbios med en anemon (Adamsia carciniopados) istället för med ett skal. Anemonen kan skjuta ut lila brännande nässeltrådar som ger kräftan skydd.

Tångsnärtan (Chirolophis ascanii) är en charmerande långsträckt liten fisk som har en mycket lång ryggfena. Man hittar den oftast i klippskrevor och den kan vara mycket blyg. Den här låg på en klipphylla med stjärten utåt och var inte det mista blyg när jag kom med kameran.

Nästa tångsnärta var ännu mer förvånande för den här låg helt öppet och lät sej villig fotograferas. Så här har jag aldrig fått se denna bedårande fisk i våra vatten.

Det får räcka med smått så länge,

hälsningar Lena   

Postat 2015-09-22 17:43 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera
1 2 Nästa