B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Semestercollage

Det blir mycket bilder när man är borta ett par veckor så jag avrundar vår resa till British Columbia med några collage. Hunden med de blå ögonen hette Nanuk. En jättelik blandras med bl a siberian husky, därav de blå ögonen. Har man hund och bor i vildmarken är det stora hundar som gäller, för de ger sej pumorna inte på...

Blandar med lite makro från den våta världen. De små röda anemonerna i högra övre hörnet heter jordgubbsanemon och jag kan avslöja att den lilla fisken bredvid den färggranna snäckan såg jag inte när jag tog bilden, den blev ett bonusdjur.

Sheryl med parter uppe till vänster är amerikanska kråkor. De påminner om korpar men är betydligt mindre. Den vackra ormen var stammis på kvällar och nätter då den alltid låg ringlad på ett varmt rör under en trappa tillsammans med en eller flera kompisar.

Nakensnäckor, fiskar och räkor fanns det gott om och även om sikten var dålig ibland går det alltid att fota smått. Då fungerar Canons 60 mm makro alldeles utmärkt för både fisk och små nakensnäckor.

Goda vänner på Rendezous med hunden Sam, en annan stor korsning, denna med misstänkt rottweilerinslag. Sam älskade råa morötter och fick alltid en när vi la ut med båten varje morgon. Han vaktade stället när vi var ute men en dag när vi kom hem satt det ett visitkort i ytterdörren.....Någon som kunde "prata med hundar".

Hälsningar Lena

Postat 2017-08-31 18:51 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Blå brännmanet med vitling

I vanliga fall kan man hitta stora röda brännmaneter som har små vitlingar som lever i skydd bland de brännande trådarna. Vitlingarna skyddar sej med "manetslem" som gör att de inte bränner sej. Det kan man läsa om i länken i slutet av denna blogg.

Under midsommarhelgen såg vi en del blå brännmaneter, eller blåklintsmanet som den också kan heta. De är mindre än de röda och med kortare trådar. De bränns inte heller lika mycket. Lustigt nog hade en del sällskap av små vitlingar.

En eller ibland två små genomskinliga fiskar simmade i skyddet av de brännande trådarna. Om man förstorar kan man se organen i kroppen på dem.

Ytan på manetens klocka kan se slät ut men den har små upphöjningar som man kan se på denna bild. De blå maneterna är ganska ovanliga och det här var första gången vi såg dem med vitlingar. Havet levererar ständigt överraskningar. 

Hälsningar Lena

 https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/manetslem.htm

Postat 2017-07-03 19:02 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Cylinderros

Cylinderrosor kan man hitta på lerbotten men man måste tyvärr ner ganska djupt, oftast under 30 m. Här hade vi tur och hittade en på 26 m. Tyvärr var det en hel del partiklar i vattnet så vidvinkelbilderna blev inte riktigt vad jag tänkt. 

Trots att cylinderrosor är rätt stora kan man också få till en del effektfulla bilder med makro. I det här fallet 60 mm makro.

Cylinderrosor är ensamlevande djur som lever i ett rör och förflyttar sej långsamt på lerbotten. Den lever av pyttesmå djur som den fångar i sina långa randiga tentakler.

Här kan man se röret.

Det är ganska stora, fascinerande djur som inte alls ser ut som ett djur vid första anblicken.

Vår dyktid "tog slut" vid cylinderrosen och vi måste påbörja uppstigning. På väg upp längs en sluttning fick jag syn på en stor trollkrabba. Jag hade inte möjlighet att stanna upp för att ta mer genomtänkta bilder, utan tog två i snabb följ då jag passerade.   

Lunch mellan dyken blev grillad korv på vår portabla gasgrill som är toppen när man vill att det ska gå fort och även vara lätt att packa ihop efteråt. Vattnet i Jordfall låg blankt inne i viken. Till höger står min kamera med dubbla blixtar och fokusljuset på toppen. Till midsommar bär det av igen. Då blir det Väderöarna, som numera är en tradition för oss.

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-06-15 19:25 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Tejstefisk

Tejstefisken är en långsmal fisk som är ca 15-25 cm lång. Den har en ålliknande kropp med 9-13 vitkantade svarta fläckar längs ryggfenans nedre del.  

Tejstefisken är en bottenfisk som föredrar stenbotten. Den gömmer sej ibland i skrevor och då kan man hitta den tillsammans med t ex plattfisk och trollhummer (skymtar till höger).

 Om man har tur kan man hitta den helt öppet som på denna bild och de kommande.

Den här fisken kan t o m lämna vattnet och gömma sej under stenar och sjögräs. Då andas den luft.

Kanske har den här börjat fundera på att hitta en partner ? Dessa fiskar leker nämligen på vintern (november till januari) och när honan lagt äggen kommer båda föräldrarna att vakta dessa tills ynglen kläcks.

En testefisk som simmar längs botten. Ofta bryr de sej inte det minsta om fotografen och så länge man rör sej försiktigt i dess närhet kan man komma mycket nära. Bilderna är tagna med Canon 60 mm makro på en Canon 7D eller 7D mk II. 

Hälsningar Lena

Postat 2016-11-08 19:40 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Bläckfisk special, ett dyk i arkivet

Det regnar ute och inspirationen är inte på topp. Jag drömmer mej tillbaka till Mexico, där vi var och dök i slutet av mars. Varmt blått vatten och färggranna fiskar. Bläddrar i Lightroom... 

Tänk att en blåprickig plattfisk kan vara så kamouflerad. Den smälter in ännu bättre om man inte lyser upp den med blixt.

Jag hoppas ni ser den här ordentligt, den är nämligen giftig och inte något man ska sätta handen på av misstag.

Bläckfiskar kan vara oerhört väl kamouflerade och den här såg inte jag förrän den rörde på sej. Lägg märke till fisken till höger om bläckisen.

Bläckfisken vill ha den skrevan som fisken håller till i...

Sådär, bläckfisken är nöjd och fisken fick flytta på sej. Jag är mest förvånad att fisken stannade kvar. Betänk att de har en dykare med kamera och blixtar väldigt nära (bilden är tagen med fisheye, 17 mm) och något beskuren.

Den här vackra bläckfisken hittade jag senare på samma dyk. Den bjöd på lite orange färg när jag kröp riktigt nära med kameran.

Det här är samma bläckfisk fotograferad från andra hållet. Fredrik försöker "prata" med den genom att erbjuda sina fingrar och skrapa lite på stenen. Ibland skickar bläckfisken ut en tentakel för att undersöka och "smaka" med sina sugkoppar. Den här ville inte interagera med oss men handen ger er åtminstone en uppfattning om bläckfiskens storlek.

Den satt förnöjt kvar och lät mej komma mycket nära med kameran.

Det här är väl en mindre lyckad bild på fiskar men jag upptäckte också att det finns en simmande bläckfisk med i högra hörnet. Mexico bjöd på många bläckfiskmöten.

" - Hallå ! Men jag då? Kan inte jag få vara med på bild ??? "

 

Hej så länge,

Lena

Det kommer en dagens bild vad det lider....kanske flyger det in något nytt i trädgården...

 

Postat 2014-10-25 11:21 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa