B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Dyk 1000 och möte med de små bläckfiskarna

Dykare skriver loggbok och i fredags loggade jag dyk nr 1000. Det var inte speciellt på något sätt och vi hittade inte något spektakulärt vid Släggö i Lysekil. Det var inte förrän på kvällen och dyk 1002 som vi hade turen att hitta tioarmad bläckfisk. De är små och lever den mesta tiden för djupt men på senhösten kan man hitta dem om man ger sig ut och dyker i mörkret i t ex Gullmarn.

De gnistrar i olika färger i skenet av lampor och blixtar. När de tycker dykaren blir för jobbig med sin kamera gräver de ner sej i sand/lerbotten. Den här var ungefär 5-6 cm lång och bestämde sej för att gömma sej. 

Ganska snabbt syns bara ögonen och den använder t o m två armar för att dra sandkorn över sej och bli nästan helt osynlig. Vi simmade vidare och lät den vara ifred i sanden. Finns det en borde det finnas fler.

Det fanns flera. Bara några minuter senare hittade vi en ny individ. Det är samma art som ovan men den har ändrat färg. Det gick blixtsnabbt och vi fick se många prov på det. Ena stunden kunde de vara ljusa med metalliskt gröna och blå fläckar.

I nästa ögonblick var de mörkröda med orangefärgade fläckar och en del glänsande gröna prickar.  De har tre olika celltyper i huden som reflekterar flera olika färger vardera samt kan ge metallglans i silver, guld, blått eller grönt. Genom att kombinera de olika celltyperna och ändra formen på en av dem kan de byta färg på ett spektakulärt sätt. 

De små bläckfiskarna simmade lojt längs botten och vispade tyvärr upp en del grums i vattnet. Här kan man se de åtta armarna och två extra tentakler som är hopringlade "i mitten".  

Det är vårt första möte med dessa små juveler och det tog väldigt lång tid innan vi fick chansen. Nu vet jag precis hur jag vill fota dem nästa gång...Hoppas det inte krävs tusen dyk till för det bara.

Här vispas det bra i sanden och dessa små korn ger upphov till "backscatter" när man fotograferar med blixt. Som att den vet hur mycket svårare det blir att få till en bild. Många av bilderna är ganska mörka och det går förstås att använda blixt så det ser ut som på dagen, men jag vill gärna ha kvar lite av den ombonade mörkerdykskänslan. Släcker man alla lampor kan man uppleva mareld som en liten bonus.

Efter 76 minuter i vattnet vid en liten båthamn som heter Jordfall vadade vi upp på land. Det var fullmåne och riktigt mysigt.

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-11-06 21:05 | Läst 7174 ggr. | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Semestercollage

Det blir mycket bilder när man är borta ett par veckor så jag avrundar vår resa till British Columbia med några collage. Hunden med de blå ögonen hette Nanuk. En jättelik blandras med bl a siberian husky, därav de blå ögonen. Har man hund och bor i vildmarken är det stora hundar som gäller, för de ger sej pumorna inte på...

Blandar med lite makro från den våta världen. De små röda anemonerna i högra övre hörnet heter jordgubbsanemon och jag kan avslöja att den lilla fisken bredvid den färggranna snäckan såg jag inte när jag tog bilden, den blev ett bonusdjur.

Sheryl med parter uppe till vänster är amerikanska kråkor. De påminner om korpar men är betydligt mindre. Den vackra ormen var stammis på kvällar och nätter då den alltid låg ringlad på ett varmt rör under en trappa tillsammans med en eller flera kompisar.

Nakensnäckor, fiskar och räkor fanns det gott om och även om sikten var dålig ibland går det alltid att fota smått. Då fungerar Canons 60 mm makro alldeles utmärkt för både fisk och små nakensnäckor.

Goda vänner på Rendezous med hunden Sam, en annan stor korsning, denna med misstänkt rottweilerinslag. Sam älskade råa morötter och fick alltid en när vi la ut med båten varje morgon. Han vaktade stället när vi var ute men en dag när vi kom hem satt det ett visitkort i ytterdörren.....Någon som kunde "prata med hundar".

Hälsningar Lena

Postat 2017-08-31 18:51 | Läst 7741 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Blå brännmanet med vitling

I vanliga fall kan man hitta stora röda brännmaneter som har små vitlingar som lever i skydd bland de brännande trådarna. Vitlingarna skyddar sej med "manetslem" som gör att de inte bränner sej. Det kan man läsa om i länken i slutet av denna blogg.

Under midsommarhelgen såg vi en del blå brännmaneter, eller blåklintsmanet som den också kan heta. De är mindre än de röda och med kortare trådar. De bränns inte heller lika mycket. Lustigt nog hade en del sällskap av små vitlingar.

En eller ibland två små genomskinliga fiskar simmade i skyddet av de brännande trådarna. Om man förstorar kan man se organen i kroppen på dem.

Ytan på manetens klocka kan se slät ut men den har små upphöjningar som man kan se på denna bild. De blå maneterna är ganska ovanliga och det här var första gången vi såg dem med vitlingar. Havet levererar ständigt överraskningar. 

Hälsningar Lena

 https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/manetslem.htm

Postat 2017-07-03 19:02 | Läst 6264 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Cylinderros

Cylinderrosor kan man hitta på lerbotten men man måste tyvärr ner ganska djupt, oftast under 30 m. Här hade vi tur och hittade en på 26 m. Tyvärr var det en hel del partiklar i vattnet så vidvinkelbilderna blev inte riktigt vad jag tänkt. 

Trots att cylinderrosor är rätt stora kan man också få till en del effektfulla bilder med makro. I det här fallet 60 mm makro.

Cylinderrosor är ensamlevande djur som lever i ett rör och förflyttar sej långsamt på lerbotten. Den lever av pyttesmå djur som den fångar i sina långa randiga tentakler.

Här kan man se röret.

Det är ganska stora, fascinerande djur som inte alls ser ut som ett djur vid första anblicken.

Vår dyktid "tog slut" vid cylinderrosen och vi måste påbörja uppstigning. På väg upp längs en sluttning fick jag syn på en stor trollkrabba. Jag hade inte möjlighet att stanna upp för att ta mer genomtänkta bilder, utan tog två i snabb följ då jag passerade.   

Lunch mellan dyken blev grillad korv på vår portabla gasgrill som är toppen när man vill att det ska gå fort och även vara lätt att packa ihop efteråt. Vattnet i Jordfall låg blankt inne i viken. Till höger står min kamera med dubbla blixtar och fokusljuset på toppen. Till midsommar bär det av igen. Då blir det Väderöarna, som numera är en tradition för oss.

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-06-15 19:25 | Läst 4705 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Tejstefisk

Tejstefisken är en långsmal fisk som är ca 15-25 cm lång. Den har en ålliknande kropp med 9-13 vitkantade svarta fläckar längs ryggfenans nedre del.  

Tejstefisken är en bottenfisk som föredrar stenbotten. Den gömmer sej ibland i skrevor och då kan man hitta den tillsammans med t ex plattfisk och trollhummer (skymtar till höger).

 Om man har tur kan man hitta den helt öppet som på denna bild och de kommande.

Den här fisken kan t o m lämna vattnet och gömma sej under stenar och sjögräs. Då andas den luft.

Kanske har den här börjat fundera på att hitta en partner ? Dessa fiskar leker nämligen på vintern (november till januari) och när honan lagt äggen kommer båda föräldrarna att vakta dessa tills ynglen kläcks.

En testefisk som simmar längs botten. Ofta bryr de sej inte det minsta om fotografen och så länge man rör sej försiktigt i dess närhet kan man komma mycket nära. Bilderna är tagna med Canon 60 mm makro på en Canon 7D eller 7D mk II. 

Hälsningar Lena

Postat 2016-11-08 19:40 | Läst 5010 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa