B. LOGGBOKEN
Jordfall
En av våra favoritplatser när vi dyker i Gullmarn är den lilla småbåtshamnen Jordfall. Man betalar en liten slant i en brevlåda och nyttjar aviserad parkering för dykare.
Det är enkelt att gå i och ur vattnet med alla tunga grejer och det finns massor att se på olika djup. Dessutom fungerar dykningen här även när det blåser en del. Så här ser den stora dykbilen ut när vi är ute. Den gamla saaben har ett rejält stort bagageutrymme när baksätet är fällt och man kan sitta under luckan och ta på sej flaskpaketet. En blöt dräkt på motorhuven gör inte heller så mycket.
På detta dyk fick vi tidernas överraskning. En havskatt har hittat in i en av de stora "bojstenarna". Skalen som ligger utanför hålet är restern från havskattens måltider så den har nog bott där ett tag. Vi har aldrig sett en havskatt i svenska vatten förut så detta var verkligen kul. Hoppas den trivs i sin håla och stannar. Vi såg den två dagar så lite stationär är den.
Vid Jordfall kan man simma ut på en lerbotten och hitta t ex sjökock som jag visade bilder på häromdagen eller plattfisk som denna. Om man simmar ut till ca 30-35 m djup kan man hitta cylinderrosor och havskräftor, mer om det en annan dag.
Man kan också dyka i ett område med lösa stenar och en vägg med djupa sprickor. I sprickorna hittar man alla möjliga olika gäster. Här sitter det två andra plattfiskar (jag gissar bergvar, men plattfiskar är svårt). De sitter upp och ner, jag har inte vänt på världen för dem.
I en specifik spricka finns västkustens (eller Sveriges) mest fotograferade tångsnärtor. Den större ville inte vara med på bild och den här var ganska blyg den också. Men de var hemma.
Den simmar flera små stensnultror i skrevorna och man får en känsla av att de ibland faktiskt vill vara med på bild. De ser så kaxiga ut med sina små huggtänder.
En självklar gäst i bergsskrevorna är den vackra trollhummern. Den kryper ofta in när man lyser på dem och dessa är lättast att fotografera på nattdyk. Den här tyckte dock att det var OK att bli fotograferad. Skölden är vackert blå och röd men det är sällan man får se hela på dagtid.
Flera berggyltor uppehöll sej bland stenarna nedanför bergväggen. Dessa fiskar kan bli ganska stora (ca 60 cm, 3,5 kg) . När honorna blivit 10-14 år skiftar de kön och blir hannar, vilket betyder att i princip alla fiskar över 40 cm är hannar.
Efter en dryg timme i det 6-gradiga vattnet smakar det gott med lite mat. Vi är inte så avancerade och grillad korv står ofta på menyn. Vi gjorde tre dyk på Jordfall och det kommer en rapport till om vad man kan se ute på djupare vatten.
Ha en fin helg alla
Lena
Dela:
Torsken ställde i alla fall upp på bild
Är nu åter efter en långhelg på västkusten med dykning i Gullmarsfjorden. Mängder med bilder att importera, sortera och gå igenom. Dessutom är badrummet fullt med saltindränkta prylar och trädgården har nästan exploderat med växtlighet när vi var borta.
Dykningen har varit riktigt bra hela helgen även om vädret varierat ganska rejält. Sista dyket gjorde vi på Fossens camping i morse, där vi även hyrde en stuga. Igår hade ett dykpar sett småfläckig rödhaj där och naturligtvis ville vi se om vi hade samma tur. Tyvärr såg vi ingen haj men däremot en del fina torskar. Mer om detta när jag fått lite ordning på mina bilder.
Hälsningar Lena
Dela:
Sodwana Bays fiskar
Efter mötet med aporna och sebramangusten återgår jag till undervattensvärlden. Det finns en stor mängd olika fiskar på reven i Sodwana Bay. Några "gamla godingar" som vi sett under tropiska dyk många gånger förut, men även några som är nya för oss.
Det första djuret jag fotograferade var faktiskt en blåprickig rocka. Inte just denna men samma art. Den här låg lite bättre så jag kunde få med hela djuret. De lyser fint med sina knallblå fläckar.
Rockan är vanlig och likaså denna art av anemonfisk som vi mött åtskilliga gånger förut. De lever i symbios med anemonen och just detta par hade en samling ägg att vakta. Äggen är de röda som synns till vänster, bakom fisken.
Anemonfiskar är oerhört kaxiga och denna simmade rakt på kameraporten och vek sedan av. Det var en ren lyckträff att detta blev skarpt. Lite väl snävt dock.
Det här är en annan art av anemonfiskar, en rosa variant med ett vitt band längs ryggen. Jag hade många bilder med från detta dyk men inte en enda där båda fiskarna tittade fram samtidigt (som var skarp). Anemonerna i sej är väldigt vackra, i synnerhet om man får med lite av undersidan.
En typ av "Hawkfish" men inte en färgvariant som vi sett förut. De ligger ofta i koraller och spanar, tacksamma motiv att fotografera.
En "Boxfish". De här ser oerhört sköna ut med sin kantiga kropp och den här varianten är dessutom rätt söt med sin lilla mun. Vi såg även blå och en mörkare, nästan svart variant.
Det här var något helt nytt för oss och attans snabba var de också. Jag fick en bild (där skärpan inte är helt perfekt placerad) sedan var de puts väck. Dessa "Fire Goby" försvann blixtsnabbt ner i ett hål när de kände sej hotade. Blixt räckte för att skrämma ner dem.
Det här vet jag faktiskt inte vad det är. Jag såg den bara en gång och den lät sej villigt fotograferas i sitt hål. Liten och charmerande söt med sina randiga blå ögon.
En blå "boxfish" som gled runt lite och letade efter ätbart i sanden. Tyvärr var det ganska grumsigt i vattnet nära botten och det gungade rejält.
Visar en profilbild också, inte så galant komposotion kanske, men de ser så roliga ut runt munnen och mönstret på kropppen är väldigt detaljerat.
Den här har nog alla sett som snorklat där det finns rev. Papegojfisken som finns i en mängd granna färger och som har en hård "näbbliknande" mun som nästan alltid är öppen. De äter korall och man kan höra dem knapra på korallerna med den vassa "näbben" när man dyker. Den här glada nunan får ansluta dagens rapport från Sydafrika.
Hälsningar Lena
Dela:
Finns det charmiga fiskar ?
Ni som brukar titta in och läsa min blogg vet antagligen min åsikt om denna fråga redan. Nu tänkte jag testa den på er med några små fina firrar från Gozo.
Den här lilla fisken, ca 3 cm, simmade rakt mot kameran och tittade på mej med lite trotsig min. Rätt stöddig för att vara så liten.
Den här är en liten "blenny" och den kanske har lite mer charmpoäng än den första. Den höll till på en sten och hade som en liten inhägnad trädgård runt sej, med vinröd matta.
Efter en stund vågade den sej ganska långt fram mot kameran och "leendet" är ju bara så härligt. Ansiktet är mindre än 1 cm.
Simpor har kanske inte det vackraste ansiktet men ibland har de väldigt vackra färger, som kommer fram i blixtarnas ljus. Den här var ca 10 cm lång och flyttade ständigt runt på väggen där den höll till.
Inte charmig kanske men en ganska cool typ tycker jag. Visade gärna lite tänder när man kom nära med kameran. Oftast fick man bara en chans på dessa innan de blixtsnabbt försvann över sandbotten.
Plattfiskar är svåra att motstå med sina besynnerliga ansikten. Tacksamma att fotografera är de också för de ligger helt stilla och tror att de inte synns.
Hälsningar Lena
Dela:
Björkvik - Stockholms populäraste dykplats
Idag skulle min dykklubb avsluta en kurs för en en elev som inte blev klar i våras. Då det var andra nybörjare med som ville dyka så behövdes det resurspersoner dvs erfarna dykare. Jag följde med och tog med min kamera också. Det är inte lätt när man dyker med någon som är mindre erfaren men dykplatsen är ljus och fin, och allt som är kul att se finns på väldigt grunt vatten.
Björkvik är antagligen den mest populära platsen att ha dykkurser på i Stockholmsområdet och det är alltid mängder med dykare på plats när man kommer dit. De allra flesta ser dock inte det vi såg idag. För de fina små djuren hittar man mellan 2-4 m, och det området simmar de allra flesta förbi.
I tången på ca 2 m djup hittar vi denna fina kantnål. En släkting till sjöhästen och en fisk som många tror att man bara kan se på västkusten.
Strax efter hittar vi en mindre havsnål, en hona att döma av de vackra färgerna. Här är det ombytta roller som gäller och det är honan som har de vackra blå mönstren.
Hona av mindre havsnål.
Hannen är betydligt mer diskret och ser nästan ut som ett av de grässtrån som han så gärna simmar runt bland. Hos dessa fiskar är det hannen som får bära de befruktade äggen i en lite påse på magen tills de är färdiga att kläckas.
Vi hittade även några plattfiskar som låg i sanden och var helt övertygande om att de var osynliga. Dessa ligger helt stilla och man kan ta hur många bilder man vill.
Ha en fin söndagkväll
Lena
Dela:
