B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Havsörnsfamiljen

Det är många här på FS som varit i Torshälla och fotograferat både fiskgjuse och havsörn, så jag begränsar mina bilder. Jag var där i morse och fick njuta av en hel familj med havsörnar. Här är det pappa som precis ska hämta en fisk.

Hannen är helt oblyg och kommer snabbt farande när det finns fisk i vattnet. Honan är mer försiktig av sej och hon kommer inte förrän avståndet till fisken är ganska stort. Honan är dessutom märkt, vilket, förutom beteendet, gör att man att skilja dem åt.

Hannen drar iväg med fisken till två skrikande "tonåringar" som sitter i en träddunge en bit bort.

Det är hannen som står för det mesta av matandet, enligt Lars-Erik som kör utfärden till örnarna. Här kommer pappa igen för en ny runda.

Vad gör då telningarna då de inte äter? De flyger runt och tjafsar om vilka utkiksplatser som är bäst, utövar luftakrobatik och bränner energi i största allmänhet. Här är mamma med och kollar.

Dessa flygbilder är kraftigt beskurna för avståndet var stort, men jag kan inte motstå att visa dem för upplevelsen att få se denna familj var något extra. Här är de två ungfåglarna...

...och här flyger de två föräldrarna. De tycktes också vilja ta en nöjestur denna soliga och varma septembermorgon.

Hälsningar Lena

Postat 2017-09-12 19:58 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Restaurang och bad - nu har vi öppnat !

Nu har vi öppnat fågelrestaurangen. För närvarande finns det bara två rätter på menyn. Skalade solrosfrön i denna automat och ett talgblock i nätburen. 

Nötväckan flyger i skytteltrafik mellan automaten och sina hemliga frögömmor.

Automaten är jätteful men fåglarna älskar den. Min pappa byggde denna någon gång på -90 talet, han dog 1996. Jag har matat fåglar med den sedan dess.  

Den hinner bara ta ett frö sedan bär det av igen. "Nötväckan i ett nötskal".

Det gäller att passa på när det bjuds.

Talgoxarna hör förstås till stamgästerna.

Ibland är de lite kaxiga mot de mindre fåglarna. Blåmesungen låter den större talgoxen ta plats.

Hacke dök upp mitt i maten men kom inte längre än till de vildvuxna jordärtskockorna.

En bit från automaten har vi fågelbadet som varit öppet hela sommaren. Nu verkar det som att badsäsongen har tagit ny fart.

Vid lunchtid är det full fart i badet....och vi har en ny blyg gäst som kollar in läget.

Talgoxar och blåmesar njuter i fulla drag och skvätter av hjärtans lust.

Kolla in frisyren hos den blöta blåmesen. Vilken höjdare!

Den blyga gästen vågade sej till slut ner för ett dopp.

Jag gissar på en lövsångare, men någon som är riktigt kunnig här på FS kanske kan rätta till det om jag gissat fel.

Hälsningar Lena

PS. Är det fler än jag som har problem att ladda upp bilder i bloggen ? Dessa har jag försökt få in flera gånger idag . När jag sparar försvinner allt !

Postat 2017-09-10 19:34 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Tranor på väg...

Trots mycket hotfulla moln på himlen kunde jag inte motstå en tur till Hjälstaviken i går kväll. Enligt SMHI skulle solen titta fram och att se tranorna komma in för landning i solnedgången är en speciell känsla.

Inledningsvis fanns det förstås mängder med gäss....

Till slut hörde jag de omisskänliga ljuden och långt bort kunde man se långa band med fåglar.

Vid det här laget hade vinden mojnat och det var riktigt njutbart att stå i tornet. 

Tranorna passerade över mitt huvud som siluetter mot den dramatiska himlen.

Helt OK tisdagkväll.

Hälsningar Lena

Postat 2017-09-06 07:40 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Bald eagle

Man kan inte tillbringa två veckor i Kanadas vildmark utan att stöta på den amerikanska nationalsymbolen, den vithövdade havsörnen. Oftast ser man den så här....dvs man får syn på det vita huvudet i den annars mörkgröna omgivningen.

Ofta sitter den högst upp och spanar. En morgon med dimma gav lite extra stämning.

När vi var ute med dykbåten hade jag alltid en "landkamera" med 100-400 och spanade örn så fort tillfälle gavs. Avstånden blev oftast väldigt långa....

 

...och om örnen flög var det förstås åt fel håll.

Ett örnbo men ingen var hemma. Det här är betydligt större än det ser ut. Träden är grymt stora.

Den här har hittat ett riktigt coolt träd att sitta i.

Grova stammar och spännande former. Jag vet dock inte vad det är för träd. Här finns Douglasgran som blir enormt stora och ceder. Det gröna i bakgrunden tror jag är ceder men det behöver inte höra till denna stam.

Ibland kom vi lite närmare som t ex denna ungfågel som skrek och skrek för att bli matad. Vi såg, och hörde, båda föräldrarna men de satt högt upp och det var ingen ide att fota dem mot en ljus himmel.

 

Bästa tillfället att fota dessa pampiga örnar är när laxarna samlas i vattendragen. Då frossar örnar, fiskgjusar och björnar tillsammans. Det kan man göra i juli....men då är det ofta mycket dålig sikt om man vill kombinera örn och björn med dykning.

Tills vidare får vi nöja oss med att se dem på lite avstånd. Bästa fotomöjligheterna inträffar ju dessutom när man står med full dykutrustning och inte har en chans att greppa rätt kamera.

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-08-27 21:15 | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera

Pigga hajar

När man åker på dyksemester till British Columbia förväntar man sej inte att få möta haj. Det finns visserligen en unik och mycket ovanlig hajart i trakterna kring Barkely Sound, som vi sett vid ett tillfälle 2012. Nu hade vid dock flyttat på oss och dök utanför en liten ort som heter Egmont, vid BC sunshine coast. På första dyket påstod min sambo att han sett en haj men jag trodde han skojade. Men det gjorde han inte....för visst fanns det hajar, små nyfikna pigghajar.

Vi mötte dessa pigghajar nästan på varje dyk. De kom till oss. Det var som att de patrullerade området och kom fram för att kolla vad vi var för konstiga djur. De möter inte några stora mängder dykare och var mycket nyfikna. Ibland var det t o m två hajar och här kan man se den andra i bakgrunden.  

Här kommer en pigg liten haj simmande rakt mot kameran och man kan se kompisen vid stjärtfenan. Dessa hajar finns även i skandinaviska vatten men de är starkt hotade och det är mycket ovanligt att få se en. Vi har fiskat slut på dem. Det här var första mötet för vår del. 

Det enklaste när man fotar dessa är att bara ligga stilla och låta dem komma fram. De kommer av ren nyfikenhet. Bilderna är tagna med en Tokina 10-17 fisheyezoom på en Canon 7d mk II. Hajarna är graciösa och oerhört vackra tycker jag.

Pigghajen blir drygt 1 m lång och kan väga 15 kg. Vi mötte flera som var mindre men de drog sej inte för att komma så nära att de inte ens fick plats i bildrutan. Här kan man tydligt se taggen som finns framför varje ryggfena. Den är giftig och används vid bade anfall och försvar.

En haj kom så nära att den nästan satte nosen i kamerans port och med en fisheye blir den då lite "stornosig". Den såg antagligen sin spegelbild i den välvda porten vilket brukar kunna locka fram en del djur väldigt nära. Dock blir den lite dåligt belyst för blixtarna är inte ställda för att de ska komma fullt så nära.

Hajmötena gick ofta ganska snabbt. De kom simmande mot oss och svepte förbi för att sedan återkomma i ett par eller möjligen tre loopar som blev snävare för varje runda. Sedan vände de ofta ner mot djupare vatten. Flera av dessa bilder har jag bara tryckt av utan att ens titta genom sökaren. När hajen väl kom gick det fort och jag ville inte rycka upp kameran framför ansiktet, vilket antagligen hade skrämt den. Det var bättre att chansa lite och några bilder blev ju skarpa.

Den här hajen kom mot mej när jag låg vid en vägg ganska djupt (ca 30 m). Den valde att simma under mej och försvinna bort i mörkert. När man tar bilder mot djupet är inte vattnet grönt, bara svart.

Hälsningar Lena

Postat 2017-08-25 08:13 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 3 ... 28 Nästa