B. LOGGBOKEN
Jag ändrar lite...
Jag har gått igenom mängder med makrobilder de senaste dagarna och fastnar för en del som egentligen bara visar mönster eller strukturer av djur. Jag testade att dra lite i spakarna och insåg att just dessa djur är det få här på FS som har någon egentlig uppfattning om hur de ser ut eller vilken färg de har.
Ett syfte jag har med denna blogg är ju att visa hur undervattensvärlden ser ut för de som inte har möjlighet att se den själva. Alltså har jag varit väldigt noga med att bilderna ska visa hur det verkligen ser ut. Ikväll frestades jag till att leka lite i ffa LR, så i detta inlägg stämmer bilderna inte längre helt med verkligheten. Men det var kul...
Egentligen har jag inte gjort så mycket mer än dragit i vitbalans, skuggor, kontrast, mättnad mm utan att bry mej om vad som är verklighet.
Bilderna visar fortfarande helt korrekta strukturer av dessa djur som är anemoner, havsborstmaskar, död mans hand ock sjöstjärnor.
Alla bilder är tagna på svenska västkusten med Canon 7D, Canon 60 eller 100 mm makro (+ Raynox DCR 250 vid ett par tillfällen) och dubbla blixtar.
Hälsningar
Lena
Dela:
RAYNOX GOES UNDER WATER
Inspirerad av Helénes inlägg om vad man kan åstadkomma genom att sätta en Raynox DC-250 på ett makroobjektiv rotade jag igenom några album. Jag har satt Raynoxen på ett 60 mm makro, för det var vad jag kunde kombinera och få plats med i undervattenshuset. Jag har också använt två blixtar.
Det korta skärpedjupet i kombination med att allting rör sej lite under vatten gjorde det väldigt svårt att få bilder med skärpa ens någonstans. Jag jobbade en del med hydroider men de svajar förvånansvärt mycke när vattnet rör sej lite.
Jag upptäckte små vackra detaljer på hydroiderna som jag inte tänk på eller ens sett förut. Men det blev också tydligt att de har ett grovt mindre vackert skaft.
Ibland fick jag med små bonusdjur som detta lilla kräftdjur. Hade nog inte riktigt koll på denna när jag tog bilden.
Den här bilden är full med små djur och de som synns bäst är spökräkorna. De är nästan genomskinliga och svajar hej vilt fram och tillbaka.
Den här lilla nakensnäckan, som jag tror att några av er sett tidigare, har en spökräka bakom sej som står och hejar på, eller vad den nu gör.
Jag har provat denna kombination på några dyk och det kräver mer övning än jag har möjlighet att dyka. Men några gånger till kommer jag nog att prova för det öppnar sej en ny värld av små djur där nere.
Alla bilderna ovan är tagna på Väderöarna.
Ha en bra kväll
Lena
Dela:
Nakensnäckor - något för makrofantaster
Nakensnäckor är inte något oanständigt utan bara synnerligen vackra små snäckor, varav de allra flesta saknar skal. Inspirerad av Mats Forsbergs vackra nakensnäcka som blev utsedd till veckans bild, grävde jag fram några nakensnäckor ur arkivet från vintern och vårens dyk. Dessa små blötdjur är perfekta för den makrointresserade undervattensfotografen och tacksamma motiv för de rör sig mycket sakta eller sitter helt stilla.
Den första bilden tog jag med mest för att ge er uppfattningen om nakensäckornas storlek. Arterna jag visar i detta inlägg är enbart fotograferade i Norge och på svenska västkusten. De flesta är här små eller mycket små, den ovan är ett praktexemplar av just den sorten.
Det här är en Flabellina (troligen samma som ovan) som är på väg mot sin lunch, vilket inte är det pyttelilla kräftdjur som sitter i toppen, utan själva hydroiden som den klättrar på. Utskotten på snäckan innehåller brännande nässelkapslar, som kommer från hydroiderna som är dess stapelföda. Nässelkapslarna kan alltså passera tarmsystemet på nakensäckan utan att utlösas (eller smältas ner), vandra ut i utskotten och bli ett försvar för snäckan. Ganska imponerande!
Den här är också på väg mot ett skrovmål men det verkar också som att den lägger ägg. Den vita strängen man ser under snäckan är nämligen en äggsamling. Alla nakensnäckor är hermafroditer med både hanliga och honliga könsorgan. Vid parningen utväxlas sprmier ömsesidigt mellan två individer.
En annan nakensäcka på väg att lägga ägg. Det här ser man oftast under våren och denna bild är tagen den 5 maj i år utanför Lysekil.
Det finns många olika arter av Flabellina och denna variant är vackert rosalila och mycket liten. Det lilla käcka djuret som står i bakgrunden och viftar är en spökräka.
Som små juveler i havet. Men de sätter sej tyvärr ofta på ganska trista underlag.
Den här är vacker men gör sej inte så bra på rosa botten. "Brunt skrufs" brukar också vara populärt att sitta på.
Den här sorten, som jag tror är en Polycera quadrilineata hittar man ofta på tareblad och om tarebladen är rena kan de fungera som en utmärkt bakgrund. Nakensnäckorna kan se ganska olika ut och jag har bara visat några få. Det finns mängder med arter i världen, i alla tänkbara färger, och en del blir t o m riktigt stora, men det tar vi en annan gång.
Hälsningar
Lena
Dela:
Abborrens barnkammare
Largen är en liten grund sjö där sikten ofta är ganska OK. Det brukar finnas gott om abborre där på sommaren, samt en och annan kräfta. Eftersom denna pöl inte är längre bort än en timmes bilfärd, får man inte vara så kräsen. När man är riktigt dyksugen kan det bli en tur dit och den 16 juni var en sådan dag.
Det är grunt där vi går i och jag ser omedelbart en liten abborre, men sedan är det ganska livlöst.....Vi simmar över dybotten och sikten är egentligen ganska bedrövlig. Till slut kommer vi fram till en samling stora stenar på ca 4 m djup. Letar efter kräftor, men nej...Jag får dock syn på något som vid första anblicken ser ut som en remsa uppblött toapapper. Ljust och poröst liksom. Jag rör mej försiktigt närmare och tittar genom kamerans sökare. Autofokus far fram och tillbaka, till slut blir det skarpt och mängder med små blanka ögon tittar tillbaka på mej !
Det blir många bilder men det är för tjockt med ägg eller för mycket småskräp på dem för att det ska bli rikitgt bra. En försättslins hade också varit på sin plats, men jag hade inte förväntat mej att hitta dessa små motiv.
Jag vet inte hur lång tid de har kvar innan kläckning men jag tror att tiden snart är inne för dem. Formen på äggsamlingarna, och att det brukar finnas en hel del abborre i sjön, talar för att det är abborryngel. Nästa gång jag kommer dit förväntar jag mej att det ska finnas ett gäng små randiga fiskar.
Hälsningar Lena
Dela:
Släggö
Mitt i Lysekil, strax utanför Havets hus, ligger en av Sveriges mest populära dykplatser, nämligen Släggö. Släggö är lättillgängligt, har bra dykstege och ett dykcenter för luftfyllning helt nära. Det är dykbart även om det blåser, fritt från båtar och lättnavigerat under vatten. Där finns också mängder med roligt liv att upptäcka, varav mycket finns på ganska grunt vatten, vilket gör det till en lämplig dykplats även för mindre erfarna dykare. Släggö är också Sveriges enda dykplats med en räddningsstation. Den uppfördes 2007 på initiativ av föräldrarna till en ung tjej som omkom i en dykolycka just där.
Det lilla gula huset är räddningsstationen och i bakgrunden ser man kallbadhuset, där man inte ska råka simma upp om man är dykare...
Ur loggboken: Släggö Datum: 27/6 -12 Dyktid: 89 min. Vattentemp: + 12 grader
Sista dagen på kursen havets fiskar och vi fortsätter upptäcka arter på Släggö. Just denna dag hittade jag flera exemplar av större kantnål. En långsmal fisk som har ett huvud som påminner om huvudet på en sjöhäst. De är också nära släkt med sjöhästar.
Den charmerande kantnålen poserar villigt och ett långsmalt huvud som på denna inbjuder till att experimentera med korta skärpedjup.
Förutom kantnålen stöter vi på småtorsk, plattfiskar (som är så svåra att hålla reda på), simpor och en fin liten tejstefisk.
Testefisken är ganska liten, långsmal och har en rad med svarta sk ögonfläckar med vit kant längs ryggen. Om en rovfisk ser ögonfläckarna får den signaler att fisken är betydligt större än den egentligen är och kanske för farlig för att anfalla. Som vanligt hittar jag också ett antal eremitkräftor och eftersom jag inte kan hålla mej borta från dem så avslutar jag med en sådan. I morgon blir det Nordens Ark och helt andra djur.
Ha en fortsatt bra sommar!
Hälsningar Lena
Dela:
