B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Truppförflyttning

Bilderna får tala för sej själva. Det var två vuxna per kolonn och det gällde att hålla i tröjan på den framför. Hur detta gick till inne på akvarieområdet har jag inte en aning om men de verkade inte sakna några barn och det var förvånansvärt låg ljudvolym på de små trupperna.

 

Framåt marsch. Lägg märke till att de tre första dessutom tar samma ben först, sedan blir det lite mer rörigt. Det var minst 4 grupper av den här storleken som kom ut när vi gick in och alla såg i princip lika ut i sina "mjukisuniformer".

Nu skiner solen även här hemma i Sverige och det är fredag!

Hälsningar Lena

Postat 2016-04-29 16:45 | Läst 3572 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Oceanografiska museet

 L'Oceanogràfic  i Valencia är ett av Europas största akvarieanläggningar. Det är uppdelat i sektioner efter den fauna som återfinns i de olika haven på vår planet, samt även våtmarker i anslutning till haven.

Mycket glas och effektfulla speglingar kan t o m få mej att ta en selfie ibland.

 

Byggnaderna ligger i anslutning till det stora komplexet av Calatrava som jag beskrev igår men är skapat av en annan arkitekt, Felix Candela.  Totalt finns här akvarier och bassänger med över 100 000 m² havsvatten, inpumpat färskt från Medelhavet genom långa rör för att undvika eventuella föroreningar från hamnen. Bilden ovan är tagen med kamerans egen HDR funktion aktiverad. Ljuset var helt hopplöst.

Som vanligt när jag besöker akvarier och djurparker (det senare extremt sällan) blir jag illa till mods när jag ser vissa djur. Sjölejonen, som var ganska många, hade det relativt bra och hyfsat med utrymme.

Vi kom "mitt i maten" och då delade man upp djuren så de unga djuren och honorna fick mat för sej...

...och de två bjässarna fick mat "runt hörnet".  Det är två stora hannar men den ena skymmer den andra.

En annan utställning som vi gillade och där det var fint ordnat för djuren var dessa åsnepingviner (Gentoo penguins). De bor normalt i Antarktis. Här hyste man dem inomhus och det var kallt i huset. De hade en bassängdel och en landdel med klippor, samt att det snöade på två ställen i deras habitat. Några stod under snöfallet och såg ut att njuta. De hade också småsten som hannarna kunde bära till sina honor som pysslade med bobygge. När de var i vattnet fick man en känsla av att de kom fram till glaset och tittade på oss.

Det som kändes jobbigt var de två vitvalarna. De kan vara minst lika intelligenta som delfiner men hade bråkdelen av det utrymme som de showande delfinerna hade. Jag har  hittills inte sett vitvalar på något ställe som har haft en bra tillvaro. De två stora valrossarna hade ännu mindre och torftigare och de borde inte alls vara där. De här djuren sänker totalomdömet på denna annars rätt fina anläggning.

De gigantiska akvarierna var fina och det fanns flera ställen där de stora tankarna var förbundna med gångar som på så sätt gav dess invånare mer volym att vistas i. Det är dock betydligt mer fiskar här, ffa de större hajarna och rockorna, än ute i det stora blå havet.

Vi möter ju helst dessa IRL men jag kunde ändå inte motstå att ta en bild då den passerade över mitt huvud. Det är en sandtigerhaj och även om den ser ut att ha ett ruskigt gap så är de mycket fredliga hajar, därför ser man dem ofta i akvarier.

Här kan man se konferenscentret i bakgrunden men den runda nätbollen hör till denna anläggning. Det är ett våtmarksområde med fåglar, därav den stora volymen.

Här inne var det kul även om det fanns en överhängande risk att bli träffad av klet ovanifrån. Fåglarna hade dessutom vårkänslor och flög runt med bomaterial. Här inne fick vi titta lite närmare på några av de arter som vi såg på betydligt längre håll under vår fågelskådardag, t ex den vackra bronsibisen.

Den rosa skedstorken såg vi i Louisiana förra året. Den finns också runt Valencia, fast vi hittade inga när vi var ute och spanade.

Undrar just vad "våra" sothönor skulle säga om de fick se en sån här färggrann kompis. Den kallas Purple Coot eller Purple Moorhen eller på svenska, purpurhöna. Vi såg en på mycket långt håll från ett fågeltorn två dagar före besöket, så vi vet att de finns lokalt.

Vi såg delfinshowen också och det positiva med den var nog att man pratade en hel del om miljöförstöring och plast i havet, delfiner som räddats ur nät etc samt även visade en kort film om detta. Allt på spanska förstås men det var anpassat för barn så vi hängde med rätt bra.

Hälsningar Lena

Postat 2016-04-28 19:23 | Läst 3765 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Konst och vetenskapsstaden i Valencia

Arkitekten Santiago Calatrava, som ritade Turning Torso, är från Valencia och har sannerligen satt sin prägel på staden. Bland hans verk i Valencia återfinns en bro över den omdirigerade floden Turia som i folkmun kallas Calatravabron, då det var ett av hans första verk. Den blå byggnaden bakom bron är en kongresshall som heter Ágora,  också ett verk av Calatrava.

Det som närmast ser ut som en stor harpa är en del av bron. Calatravabron ligger mitt i ett gigantiskt komplex med futuristiska byggnader som heter Konst och vetenskapsstaden, "Ciutat de les Arts i les Ciències", där de flesta är utformade av Calatrava.

På höger sida i denna bild kan man se delar av vetenskapsmuseet "Museu de les Ciències Pricep Felipe". Stora vattensspeglar omger byggnaderna på båda sidor.

Ett gäng skolbarn är på väg in på museet.

På museets gavel kan man stå och prata med varandra. Fredrik står längst bort i denna bild och pratade i vanlig samtalston med mej när jag tog denna bild. Calatrava hade koll på akustiken.....När Fredrik gick fram ock ställde sej precis halvvägs till mej, mittemot den ovala utbyggnaden, kunde jag inte ens höra när han skrek till mej.

Museet ur en annan vinkel.

Byggnaderna och vattenspeglarna inbjöd till fotografering och dessa tjejer turades om att sitta modell och ta bilder.

Här kan man se IMAX-biografen Hemisfèric till höger och bakom den skymtar operahuset.  Hela komplexet byggdes mellan 1991 till 2004. Det placerades i stadens östra del, nära kusten och havet, på floden Turias torrlagda bädd. Calatrava fick kritik för den stora kostnaden för bygget då såväl regionen som landet i stort befann sej i en tid av omfattande besparingar.

Operahuset Palau de les Arts Reina Sofia är verkligen spektakulärt och fick oss båda att associera till rymdskepp/rymdbas av lite äldre modell, typ Månbas Alpha för de som minns...

Cykel och gångbro över vattnet. Det fanns gott om cykeluthyrare i Valencia och man kunde även få en guide med på turen. Vi mötte flera sådana gäng denna dag.

Operahusets kommandobrygga...

En trappa upp ser operahuset ut så här. Man har förankrat det väl så det kan inte bara dra iväg ut i rymden....

Trapporna vid komplexet var inte heller helt normala...Att det är så öde på många bilder berodde nog mest på att det var vardag och långt ifrån turistsäsong.

Jag gillade dessa två i trappan så ni får en bild till.

Hela detta komplex inbjöd verkligen till fotografering och vi hade båda rätt kul trots att ingen av oss i vanliga fall fotograferar arkitektur. Vädret varierade oerhört under några timmar, från helt mulet till strålande sol.

Operahuset låg i den ena änden av komplexet och längts bort i den andra änden låg det stora oceanografiska museet l'Oceanogràfic, som är ett av Europas största. Det är uppdelat i sektioner efter den fauna som återfinns i vår planets största hav.

Byggnaderna som hör till oceaneografiska museet är dock inte ritade av Calatrava utan av en arkitekt som hette Félix Candela. Det här stället besökte vi en annan dag och jag återkommer till det.

Hälsningar Lena

 

Postat 2016-04-27 17:07 | Läst 4767 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Flamingo

Jag hade läst på innan vi åkte till Valencia och visste att vi borde kunna se flamingo i närliggande våtmarksområden. För att öka chansen bokade vi en guide med Valenciabirding och visst fanns det flamingo. Men,... de ska ju vara rosa....?

De första vi fick se denna dag hittade vi i Albufera. Dessa är ungfåglar, troligen födda förra året, och de blir inte rosa förrän de blir könsmogna vid 2-3 års ålder.

Man kan se en rosa antydan på benen på denna. Det är färgämnen i de kräftdjur som de lever av som ger den rosa färgen. Enligt vår guide blir de sydeuropeiska flamingoerna aldrig så kraftig rosa som i t ex USA och Afrika, och det har med dieten att göra.

Vi såg heller inga stora flockar med flamingo utan oftast var det två till fem stycken som stegade runt och doppade sin "upp-och-ner-vända" näbb i vattnet.

Lite finputsning...

Från Albufera gav vi oss av norrut och fick en hel dag med roliga (och även vissa ovanliga) fåglar som det kommer mer om senare.

Hälsningar Lena

Postat 2016-04-26 18:00 | Läst 3489 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Spansk blommig festmåltid

Om ni som läser inte ätit kvällsmat ännu kanske ni ska hoppa över detta...Till 50-års festen dukades det upp spansk hemlagad mat som hyresvärdens exfru/kock och fd restaurangägare lagade. Vi startade med traditionella tapas i ett fantastiskt arrangemang med ätliga blommor och åtskilliga tillbringare med sangria.

Valnötssallad med fårost och i bakgrunden en röra med räkor och ägg.

Lufttorkad skinka och tunnskivad kryddig korv.

Olivcreme i galanta små kexskedar.

Lufttorkad tonfisk och en sallad med aubergine, paprika och många andra smaker.

Ostbollar med rökt lax  och bladkryddor.

Naturligtvis fanns förstås även den traditionella "spanish omelette", en kraftig omelett med potatis och lök stekt i olivolja. Det här var alltså förrätter....och väldigt svårt att inte sätta i sej på tok för mycket av.

Medan vi vandrade runt och plockade tapas, åt och skålade i sangria lagades huvudrätten paella på två stora plåtar med gaslåga under.

Här samsas kyckling med kronärtskocka och någon slags tomatröra med lök och kryddor.

Den andra paellan innehöll fisk i bitar och gambas (de stora räkorna). Paella är oftast en rätt med ris men den här varianten var lokal i Gandia och lagades med nudlar.

Paella kryddas ofta med saffran och i det här fallet också med en citronmus.

Här får vi instruktioner av kocken att vänta fem minuter för rätterna var mycket varma och de behövde "stå till sej lite".

Sedan var det bara att ta för sej ! Vi var 15 personer och lyckades nästan sätta i oss dessa två rätter också. Smakerna var många och ganska milda, passande både barn och vuxna.

Måltiden avrundades med en frisk jordgubbsoppa, ett fruktbål med en lätt touch av lokalproducerad lakritslikör ( det verkar kanske underligt men var mycket gott), ....

...samt naturligtvis tårta ! Den kom från ett lokalt konditori och det hade krävts mycket förklarande innan de förstått att det skulle vara en ring ovanför A för att namnet skulle bli rätt. Dessutom kunde man inte sätta ut åldern på tårtan av någon spansk anledning därav en stor nolla i plast.

När vi gick och la oss denna kväll var det nog ingen som trodde att de skulle äta något före middag nästa dag. En mycket lyckad fest !

Hälsningar Lena

Postat 2016-04-25 18:37 | Läst 4358 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 3 ... 5 Nästa