SYDAFRIKA....

...åtminstone om ett par månader. Bokade biljetterna igår och har lyckats få tag i en liten bungalow i Sodwana Bay under påskveckan. Sodwana Bay betyder dykning i varma vatten för oss och jag längtar redan.

Förra gången vi var i Sydafrika (2008) såg vi mängder med små kompakta stim.

Jag hade bara en kompaktkamera då och en extern blixt. Det blev lite ojämnt ljus ibland och ibland helt hopplösa färger så jag testar ett stim i svartvitt.

Man kunde leka med kameran i eller i närheten av stimmen. Ofta kom man väldigt nära fiskarna innan de delade sej och simmare runt en för att sedan gå ihop i sin lilla tajta gruppering.

Det blev ju inte alltid helt optimalt när man tryckte på knappen.

Ibland försökte andra, lite udda fiskar, dra nytta av att hänga med ett stim men just denna långa fisk hade lite svårt att smälta in bland sina randiga kompisar. Inser att det nu är dax att plocka fram fiskböckerna från dessa regioner för jag minns inte alls vad det är för fiskar jag visar i detta inlägg.

Hej så länge

Lena

Vinter i hagen

På min väg till och från jobbet passerar jag en hage där det går fem stora ardennerhästar. Så här års är det tyvärr mörkt både när jag åker till och från jobbet. Idag när solen tittade fram tog jag en tur till hagen.

Det här är min favorit. En pampig valack som någon tålmodigt borstar manen på.

Han är också den mest nyfikna av dem och kan inte motstå att komma och kolla vad som pågår brevid staketet. Idag hade jag  mitt fasta 300 mm på kameran så det blev lite väl tajt när han kom ända fram.

Mor och son närmar sej varandra.

Ett av de andra stona vill också vara med i centrum en stund.

Det är dock dessa två, mor och son, som visar upp sej mest idag.

De putsar, gnussar och smånafsar på varandra. Helt oemotståndliga. Jag provar lite svartvitt för den vita snön med hästarnas röda toner blev lite besynnerlig.

Det är stora hästkrafter och det blir uppenbart när det finns en människa att jämföra med. Stora, snälla och alltför ovanliga på den svenska landsbygden numera.

Hälsningar Lena  

Vinter

Strax innan jag åkte till Texas var naturen täckt av ett vackert täcke med gnistrande snö.

Mycket har smält bort men vi befinner oss ändå mitt i vintern fortfarande.

I natt föll det lite nysnö och plötsligt ändras konturerna i naturen igen.

"Snö kan väl vara OK men vi behöver inte vara ute så länge" tycker min kollegas lilla hund som trivs mycket bra brevid elementet under hennes skrivbord.

De stora hästarna på Tuna gård tycks trivas ute i snön.

Det är väl OK med vinter så länge någon serverar hö på kvällskvisten.

Trevlig helg

Lena

TEXAS Roadtrip 2013 II: Paris och gamarna

Strax innan vi kom fram till Paris passerade vi de här två "polarna" brevid vägen. De knallade runt på en tomt och vi fick naturligtvis vända bilen och köra tillbaka.

Det är två kalkongamar (Turkey vultures) som man ser ganska gott om i Texas. Oftast ser man dem dock högt upp i luften, där de cirklar runt och försöker sniffa sej till något ätbart. De letar föda med hjälp av luktsinnet, vilket är ganska ovanligt för fåglar.

Den ena gamen hade hittat resterna av en jordekorre och de skulle naturligtvis bråka lite om den sista pälsklädda slamsan. Jag stod vid vägkanten och fotograferade och det passerade en hel del bilar. Jag lyckade i alla fall hålla mej utanför tomten, nästan...

 Nästa anhalt var Paris. En gång utnämnd till "The Best Small Town in Texas", men vi fick en känsla av att det inte hade gått så där lysande för Paris efter det.

Många av husen var igenbommade och tomma. Det var nästan bara huvudgatan som inhyste verksamheter, varav ovanligt många var antikvitetsaffärer.

Vi åt lunch på den lokala hamburgergrillen Jaxx, flottigt och med lätt flagande färg på väggar och tak. Inte alls så mysigt som på den omgjorda bensinmacken i Nocona.

Lite slitet men det rådde ingen tvekan om att man befann sej i Texas. Notera dock att filmen med samma namn "Paris, Texas" inte spelades in här, men tydligen bidrar den ändå till att det kommer turister till stan.

Lite utanför stan har också detta Paris ett Eiffeltorn. Det är en stålkonstruktion som liknar originalet, men den är bara 65 fot högt och pryds av en röd cowboyhatt på toppen. Jag avstår från att visa den...Brevid tornet har man också ganska nyligen uppfört ett krigsmonument med mängder av namnplaketter, varav de sensaste var märkta Afganistan.

Paris har också en mycket stor och rätt gammal kyrkogård. Den togs i bruk 1866 och den mest kända gravstenen markerar William Babcock grav (Fire chief and Shakespear enthusiast). Till hans ära beställde familjen en Jesusstaty. Enligt historien kunde stenhuggaren inte göra nakna fötter, därav en Jesus med cowboyboots.

När vi gick runt och läste på de gamla stenarna var det uppenbart att många dött vid ganska ung ålder. Det var nog inte så lätt liv i Paris, Texas i slutet av 1800-talet, när bomullsodling dominerade och järnvägen kom till stan.

That's all folks

Lena

TEXAS Roadtrip 2013

Detta år bestämde vi oss för att köra i nordöstlig riktning, mot den lilla orten Paris. Vi startade på 75:an, den stora motorvägen, och körde norrut till McKinney. Där tog vi av österut och började tråckla oss fram på småvägarna.   

Landskapet är platt, det är torrt och de flesta träden saknar löv. En åsna, eller möjligen en mulåsna (eller mula) traskade långsamt vägen fram. Ett ovanligt inslag detta år var att det låg små fläckar med snö här och där.

 Ett

Passerade flera små samhällen. Slitna byggnader och gamla bilar fanns det gott om.

Dessa stod i Blue Ridge, som hade några hundratal invånare, ett vattentorn och en food mart med några bränslepumpar utanför.

 Ladonia var lite större och hade en "City Hall" och en liten brandstation. Det typiska vattentornet såg precis ut som i Blue Ridge och på en massa andra ställen.

Den här brandbilen stod utanför brandstationen och vi fick båda en känsla av att den nog fortfarande var i bruk.

På väg ut ur Ladonia stod ett hus med tillhörande garage som någon höll på och flyttade. Det stod på en gräsplätt vid en y-korsning och det var ganska uppenbart att det inte var en tomt och att huset bara pallats upp provisoriskt.

Här är bilarna som nog dragit huset och sedan tycks man ha stannat för att ta paus. Kanske för att fira nyår? Det fanns ingen att fråga så vi drog vidare.

Tyvärr passerar man också många övergivna hus och ännu fler som ser ut att kunna rasa vilken stund som helst, men det står ändå en hyfsat ny bil utanför så någon tycks bo där.

Det finns en hel del betesdjur i området och eftersom det inte finns så mycket att äta så här års utfodras de. Vi passerade även en del större "feed lots" där man har ganska tätt med köttdjur i stora grupper och utfodrar med spannmål i långa tråg.

Efter en hel del små krokiga vägar kom vi till slut fram till en korsning där det var skyltat mot Paris. Mer om det en annan dag.

Hälsningar Lena