Trygghamna och tillbaka till Pyramiden

Det slutade inte gunga förrän vi kommit ända tillbaka till Trygghamna, en bukt som fått sitt namn just för att den är väldigt vindskyddad. Här passerade vi under utfärden till Pyramiden, som vi gjorde innan vi klev ombord på Malmö (se länk i slutet av detta inlägg). Vi är bara några timmar från Longyearbyen.

Det ljusnar lite mellan bergen och vinden har lugnat sej något. Det blir dock ingen zodiaktur utan vi tar hela skeppet och går till Pyramiden. Där finns en kaj och man kan lägga till. Vi tyckte ju att vi fick för lite tid att upptäcka vid Pyramiden så här kommer chans nr 2.  

Alla är nu uppe och rör på sej och ett fat varma kanelbullar försvinner i ett svep. Ordningen återställd och all sjösjuka är som bortblåst.  

Våra guider Björn och Fredrik får nu vara isbjörnsvakter när vi går iland vid Pyramiden.

Ett gäng fotohungriga deltagare hinner inte mer än av på kajen innan de upptäcker små vadare i strandkanten.

Jag bestämmer mej för att försöka fånga något av det jag tycker att jag missade förra gången. Samt hålla utkik efter renar och ripor. Den här fasaden är mycket gammal och huset kan vara från den tid då Pyramiden var svensk. 

Om jag minns rätt är det här det nyaste huset. Ett stort ryskt bostadskomplex. Det är inte trä på fasaden utan något annat materal som ska se ut som trä. Jag var aldrig fram till fasaden vilket jag ångrar nu.

De gamla husen är charmigare.

De tretåiga måsarna sitter på en gungställning.

Undrar vad man brukade visa på de här tavlorna? Vi har ingen guide denna gång för han var sjuk så det finns ingen man kan fråga. Å andra sidan vandrar vi mycket friare på denna tur.

Det finns mängder med snösparv och den här sitter på räcket till ett spännande hus som är öppet...

...en praktfull simhall med fina trädekorationer.

Bassängen låg lustigt nog en trappa upp och på väg dit passerade vi denna kvarlämnade portfölj.

Väl ute ur badhuset mötte vi en ren. Den kom lunkande på vägen och hade absolut ingenting emot att vara med på bild.

Ripan uppehöll sej på samma plats som för några dagar sedan, men den hade inte sin fru med sej.

Ripan tyckte det blev för mycke uppståndelse och försvann över hustaken.

Vi började sakta vandra tillbaka mot Malmö och blev förstås väldigt sena till lunchen. Efter att ha varit instängd på båten i mer än ett dygn var rörelsebehovet stort och det kändes extra skönt att ha fast mark under fötterna. Efter lunch pratade man om zodiaktur, vädret såg lovande ut.

Hälsningar Lena

PS: Det finns fler bilder från den ryska spökstaden Pyramiden här:

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/pyramiden-en-rysk-spokstad-med-svenska.htm

Fotofika i Korsheden

Björn rensade de sista jordgubbarna när vi anlände till Korsheden för årets fotofika. Det är nu andra året vi gör denna utflykt och då kan man väl nästan börja betrakta det som en tradition. Vi blev 10 stycken totalt trots att väderleksrapporten utlovat synnerligen ostadigt. 

SMHI hade rätt, det regnade.

Men vad gjorde det när det finns en stor mysig stuga att sitta i. Både runt fikabordet och senare i salongen framför brasan var det generöst med plats i Björn och Ingemors fina stuga.

Torbjörn hade kommit från Gävle och han hade en bunt fina utskrifter med sej.

Gunnar åkte med bilen från Norrviken (Stockholm), som Bengt körde och även Ewa och jag var med i.  

Bengt skjuter med lillkameran.

Stig var en ny bekantskap och vi fick alla se hans fina fotobok.

Björn tar träffande porträttbilder när man minst anar det. Precis som det ska vara på en fotofika.

Ewa bläddrar i en bok mellan jordgubbsportioner och fotosnack.

Extra roligt att träffa Marianne som kommit hit från Fagersta. Livet är inte rättvist just nu men tuffare kvinna får man leta efter :-)

Vad dessa två gjorde på golvet med sina kameror vet jag inte. Marianne hade just visat finessen med att ha en vinklingsbar skärm och använda live view, men det hade förstås inte de här två.

Hälsningar Lena

Svalbard i styv kuling,...minst....

När vi vaknade nästa gång skramlade alla lösa saker i vårt pyttelilla badrum runt som i ett exotiskt rytminstrument. En sopkorg i plåt, en toaborste och en flaska vardera av duschtvål och schampo, vilket väsen av dessa vardagliga ting.  Jag upplevde att jag omväxlande trycktes ner mot kojens yttervägg, för att en stund senare knölas ihop med kudden under sänglampan...jösses vad det gungade. Vår lilla hyttglugg visade antigen dagsljus (som vi vant oss vid) eller skummande hav som ibland gav totalt mörker. Även om jag insåg att det skulle bli blåmärken var det bara att gå upp. Vissa behov kan man inte komma undan och lite frukost på det skulle också sitta bra.

I salongen hade stolarna samlats i ett hörn vid dörren. De gick inte att sitta på och fyllde just nu mest en funktion som hinderbana om man absolut ville ut på däck. De surrades senare fast under bordet. Aktiviteten var låg i salongen. 

Vid lunch gungande det nog ännu mer och i det här läget är kötträtten med sås på väg över kanten på formen. Knäckebröd serverades till de som inte kände för lagad lunch. Vi kunde äta tack vare sjösjukepiller och medvetet låg aktivitet. Efter alla turer på dykbåtar i dåligt väder vet vi båda hur man bäst håller sjösjuka i schack.     

Det var spännande att förse sej med mat och det gällde att ta stöd mot det som fanns. Med mat på tallriken fick man sedan störta mot en sittplats i det läge då det lutade som minst. Det går tyvärr inte att visa detta på ett bra sätt på bild.

Jag funderade länge på hur jag skulle ta bilder för att visa just hur mycket det lutade och fick då syn på vår kaffebryggare. Trots att kannan stod bakom en två decimeter hög plåt hade den också fått ett gummiband. Kolla in lutningen på kaffet... 

Jag kunde naturligtvis inte motstå att gå ut på däck och möttes då av detta...

Trädgårdsmöblerna var surrade men åkte ändå lite hit och dit. Konstigt nog ser havet inte så värst vågigt ut och det var inte lätt att få till bilder som visade hur förhållandena var.

Jag låg på mage på däck ett tag och försökte få bilder med låg vinkel mot vattnet. Det var dock mycket nära att vattnet skulle skölja in på däck vid ett par tillfälle så jag gav upp. Nästa som provade detta blev blöt...

Om man var på däck gällde det att hitta ett bra sätt att hålla sej kvar, t ex genom att kila fast sej mellan de fasta installationer som fanns. Vi tyckte det gungade bra men fick veta av besättningen att när de gått upp till Svalbard och korsat Barents hav hade de fått uppleva 46 graders lutning....Om man ville äta något då gällde det att öppna kylskåpet eller mikrovågsugnen när det lutade åt rätt håll. Vi var inte i närheten av detta. Det tog dock 27 timmar innan det slutade gunga....

Hälsningar Lena