"Behind the scenes" fågelrestaurangen

Helgen bjöd på både sol och snöfall så jag experimenterade vidare med min matning riggad utanför vardagsrumsfönstret. Jag har minskat ner på ytan där det finns frön för att få fåglarna att sätta sej där jag helst vill ha dem. Frön finns förstås att äta ur automaten, som dessutom har en extra pinne för större fåglar som koltrast och hackspett. Hacke går inte ner på denna fotoplats utan mellanlandar möjligen på en inflygningspinne, innan den tar för sej i automaten. 

Så här ser det ut när jag tittar ut i trädgården. Det behövs inte så mycket (inledningsvis i alla fall :-) Jag vattnar på materialet som ligger på brädan så det fryser fast. Det fungerar utmärkt så länge det är minusgrader. När det töar har vi andra besökare som är där och stökar till.

Vardagsrummet med fönster mot skogen. Stativet brukar jag ställa bakom det lilla bordet med svampar. Då är det lämpligt med ungefär 300 mm brännvidd till fotoplatsen. Ett annat alternativ är till vänster om svamparna, lite längre fram. Då är jag ute efter bilder på hacke och småfåglarna som helst sätter sej på inflygningspinnen bredvid automaten. Då är det 400 mm som gäller. 

Det här kan vara samma hona som i förra bildserien. Hon vet vad hon vill ha i alla fall.

Hon bjöd upp till dans men då räcker inte fokusdjupet till. 

Jag provade också att använda autofokus med många fokuspunkter t ex bilden ovan. Det fungerade ibland och då blev det ofta bättre resultat än med fast fokus. Men den bommade ju förstås också och då var det förstås fokus någon helt annan stans.

Söndagen bjöd stundtals på vackert snöfall och när fåglarna bara betedde sej "på längden" på min fotoplats blev det några bilder.

Det här blev den bästa.

Dessa två fortsatte upp i luften ett par sekunder till men då hamnade de förstås utanför bildfältet. Jag som för det mesta handhåller kameran blir ju frusterad att den sitter fast i det här läget.

Vi har också andra gäster som tycker om skalade solrosfrön. Precis lagom foderbordshöjd för Bambi med familj. När mossan inte är fastfrusen blir det ett nytt arrangemang varje dag (eller i alla fall när jag är hemma). 

Här tycks hon tala om för koltrasten att den kan vänta till nästa sittning. Buffén är i alla fall slut.

Den här lilla killen är en ny bekantskap, han tittade upp på tomten i lördags och var lite sugen. Det blev en bild enbart för att kameran låg inom räckhåll. Tyvärr med delar av en ljusstake i nederkant, men jag hade ju avslutat sittningen för dagen.

Nu blir det inga mer koltrastar på ett tag.

Hälsningar Lena

Mer action i nya fågelrestaurangen

Jag ville ha mer actionbilder på min nyriggade matplats och testade att sätta kameran på stativ, fokusera manuellt på en punkt ungefär mitt på "brädan" i djupled och dessutom använda fjärrutlösare (från Björn Björnssons samling av kameraprylar, tack den fungerar utmärkt!). 

Så länge fåglarna satte sej inom bildfältet och där jag ställt skärpan fungerade det alldeles över förväntan. Jag kunde dessutom sitta ännu bekvämare än jag gjort tidigare och fick dessutom bättre överblick när jag skulle trycka av. Helst ska man ju ta bilden precis innan fågeln har landat. Det blev förstås en hel del skräpbilder, men det är ju bara att slänga i den digitala världen.

Jag har mest koltrasthannar på besök men den här honan visste vad hon ville ha.

Hon försvarade sin matplats på ett imponerande sätt och båda fåglarna lyckades dessutom hålla sej inom det ganska begränsade skärpedjupet, vilket förvånade mej ännu mer.

Kolla vilken stridspose!

Snöflingorna (som jag pudrat med) yrde när hon gick till attack. Den här hannen var inte bjuden till samma bord, det stod helt klart. 

Han drevs effektivt på flykten. 

Honan landar med snön skvättande runt sej, puh nu skulle den väl få äta ifred.

När man sitter med tummen på avtryckaren och tar sju bilder per sekund händer det att det blir några "bonusbilder", för man har inte lyft tummen.

Så blev följande tre bilder till. Koltrasten har hunnit ta ett frö (det är två sekunder efter bilden ovanför) när talgoxen dyker upp.

Den ser ut att artigt be om lov att få ta ett frö...koltrasthonan ser ut som att hon inte kan tro sina öron (eller vad tycker ni?)

Talgoxen får veta hut på bästa koltrastmaner. Just då släppte jag tummen från fjärrutlösaren. Talgoxen drog i alla fall och kom tillbaka en stund senare.

Har jag då fått några nya besökare? Jo, detta fina domherrepar dök upp, men de ville inte sitta där jag dukat åt dem utan satte sej i mataren. Det fick gå den här gången.

Den här lilla titan dök också upp och den har redan börjar öva på vårsångerna. Jag har också sett en stenknäck i skogen samt en nötskrika som helt kort landade i trädgården, men inte där jag kunde få en bild just då. 

Hälsningar Lena

Vad får man om man riggar med korv?

I helgen lyckades jag också få några timmar bakom vardagsrumsfönstret. Jag var spänd på vad min nya matning kunde ge. En dag provade jag att bjuda på korv (förutom frön) och även ett par klickar bordsmargarin. Inte helt oväntat var en skata snabbt på plats.

Den var nog på väg till korven men fick syn på en klick fett som förstås stelnat i kylan. Det gjorde att den fick med sej hela klicken. Den skulle ju småfåglarna få gotta sej med.

Det dröjde inte länge förrän det kom en ny skata och högg en korvbit. Det är ju inte så dekorativt med korvbitar på pinnarna, men jag misstänkte att de skulle försvinna ganska fort. 

Fin frukost för en hungrig skata. 

Koltrastarna provade också korven. Här är det en gammal bekant med vita fjädrar på huvudet.  Inte så gott som daggmask men helt OK verkade den signalera.

Nötväckan var mer skeptisk och provade bara en tugga. 

Den föredrar frön men mellanlandar ibland på pinnarna innan den sätter sej i automaten.

Det var lite solglimtar i skogen bakom mataren och ljusare än vid min första sittning. Vi har flera större hackspettar som poserar villigt. När jag var ute och riggade korvarna hörde jag även en mindre hackspett trumma i skogen. Jag har sett den en gång när den nog mest av en slump satte sej i rhododendronbuskarna närmast skogen. Vilket drömbesök att få en sådan inom fotoavstånd, men de kanske inte är intresserade av en matning.

Jag var ju spänd på om det skulle dyka upp några "nya" arter som vi inte ser vid våra automater utanför köket. Den här trädkryparen kom inte fram till maten, men klättrade längs stammen på det närmsta större trädet utanför vår trädgård. I samma träd landade också en nötskrika, men den hann jag inte ens få på bild. Det var annars en fågel jag tänkte kunde vara intresserad av korven.

Koltrastarna var ju där som vanligt och när korven var borta åt de gärna av fröna. Hittills har jag fotat mest med kameran handhållen och autofokus. Fåglarna sätter sej på olika ställen och jag måste vara rörligt för att fånga de som sätter sej på inflygningspinnarna. 

Nu testade jag även att sätta kameran på stativ, fokusera manuellt på en pinne ungefär mitt på brädan och sedan invänta den action som koltrastarna eventuellt skulle bjuda på. Det blev en bild värd att spara, men det kommer fler dagar och ljusare tider. Nu är det snart helg igen.

Hälsningar Lena