En kylig morgontur

Jag lyckades äntligen få till en morgontur i det kyliga vårvädret och åkte till ett favoritställe så här års, Kyrksjön i Bromma. Det var nollgradigt och mycket stilla när jag kom fram. 

Sjön låg spegelblank framför mej och det var förvånansvärt lite liv, kanske lite tidigt än?....och kallt. 

En sädesärla sätter sej plötsligt på bryggans träräcke, så där nära som bara sädesärlor brukar göra. Jag tar en kopp kaffe så länge.

En stridslysten sothöna kommer simmande efter en stund, för det rör sej en vigghona rätt nära bryggan, för nära tycker sothönan. På följande tumnaglar kan ni se attacken. Viggen har hunnit dyka redan på första bilden men sothönan ger sej inte utan dyker faktiskt efter. Sothönsen är verkligen stöddiga så här års.

Sedan kommer en av anledningarna till att jag gärna åker hit på våren. Här finns alltid svarthakedoppingar. Dock kan man inte få till den extra låga vinkeln. Även om man kan ligga på bryggan så är den inte i samma nivå som vattnet. 

Den dök och bubblorna såg ut att försvinna in under bryggan. De kommer i alla fall väldigt nära om man är lite tålmodig.

När doppingen kom upp på andra sidan bryggan var de plötsligt två och de kuttrade på sitt speciella vis när de simmade längs vasskanten. De visade dock inte upp någon dans eller annat. Det fanns heller inte någon konkurrerande fågel i närheten. 

Vid Kyrksjön finns det också en fin spång genom en våtmark.  Här gillar jag att vandra sakta och spana. En och annan joggare kan dra förbi, men det är fortfarande ganska tidigt på morgonen, så det är bara enstaka.

Koltrastarna flyger kors och tvärs över spången under ljudliga yttranden. Jag spanar också efter rödvingetrast, som man brukar kunna se här. Dock inte på denna tur, ingen gröngöling heller. Jag hör en mindre hackspett trumma, men den sitter för högt upp i träden för att fånga på bild. 

Under hela promenaden på spången kan jag höra gärdsmygens fina vårsång. Det är den andra anledningen till att åka hit. Gärdsmygarna är vanliga längs spången och denna morgon behagar i alla fall en visa upp sej ordentligt. 

Det är fin här när solens ljus når ner mellan trädstammarna och befriande lite folk tidigt på morgonen. 

Här stannar jag upp och spanar igen. De borde vara här...

Jag hittar en kylslagen groda och det finns en del rom i vattnet. Det är antagligen bättre att komma på eftermiddagen om man vill se groddjuren. Det finns även vattensalamander i en pöl en bit bort, men där är det också stilla. Jag svär över kylan som lägger ett lock på alla trevliga våraktiviteter som borde pågå nu.  

Molnen hopar sej. Väderutsikterna för dagen är mulet och plus två grader. Gräsänderna sover vidare. 

Solen glimtar fram en kort stund och jag ser att svarthakedoppingarna befinner sej nästan längst bort på sjön. Jag har ätit upp min frukostmacka och druckit ur kaffet. Bara att åka hem och hålla sej inomhus.

Hälsningar Lena

Svarthakedoppingar med vårkänslor

För att komma närmare svarthakedoppingarna på Kyrksjön gick jag runt sjön och fick då även den stigande solen i ryggen. Så här såg sothönsen ut som låg i dimman på några bilder i förra inlägget. De hölls sams, åtminstone just då.

Det fanns också förvånansvärt många brunänder, både honor och hannar. De verkade dock gilla den sidan av sjön som jag just lämnat, där nu även motljuset började bli så kraftigt att det vållade problem. Jag stannade på denna brygga för svarthakedoppingarna var nära...

...precis bredvid bryggan faktiskt. Här var dock inte ljuset så spännande men några närbilder fick det bli. Man kan ligga på bryggan men den ligger inte direkt på vattnet, så man får inte den riktigt låga vinkeln som kan vara önskvärt.

Det kuttrades lite överallt på sjön och jag kunde direkt se sex par doppingar och en ensam som simmade runt och ropade. Det var minst två par till vid sjöns andra sida, som jag lämnat. En kvinna med kikare kom ner och hon höll med om att så många svarthakedoppingar hade hon inte sett där något tidigare år. 

Nu gjorde de inte så mycket vid bryggan. De putsade sej...

...och vilade. Ett annat par simmade iväg längs vasskanten...

" - Hu så stora dom är, jag tittar bort och låtsas som ingenting. Dom är vegetarianer har jag hört." 

Det fanns ett par knölsvanar, de brukar hålla till där. 

Med så många doppingpar var det förstås lite konkurrens och de flög en del fram och tillbaka. Jag hade förväntat mej att få se dem "dansa" tillsammans men det verkade inte som att de hade tid med sådant.

Ett par bjöd i alla fall upp till en stunds kärleksfull dans, men det var på mycket långt avstånd så bilderna är kraftig beskurna. De höll till mitt ute på sjön så det hade inte spelat någon roll om jag stått på den andra bryggan.

Det blev dock en del flygande action, även förbi bryggan jag stod på. 

Några korta sammandrabbningar uppstod också men nu började ljuset bli både hårt och svårt där jag stod. Klockan var strax efter sju så jag behövde även åka vidare till jobbet. Jag lämnade svarthakedoppingarna för denna gång. Hoppas nu bara att några även lyckas med häckningen här.  

Nöjd efter revirstriden. Någon måste ju hålla ordning i sjön, eller hur?

Fast det verkade ändå som att de lyckades hålla sej ganska väl med varandra.

Hälsningar Lena

Äntligen en morgontur

Äntligen fick jag möjlighet att åka ut riktigt tidigt en morgon. Även om solen går upp strax efter fem så har jag inte haft möjlighet att göra en tidig gryningstur och hinna till jobbet i tid för förrän nu (i fredags). När jag kom till Kyrksjön i Bromma strax efter fem hade solen precis börjat belysa delar av sjön och några sothöns rörde sej på den dimmiga ytan.  

Det var runt noll grader och nästan helt vindstilla. En fantastiskt fin morgon.

Sothönsen var förstås lite stressade av sina artfränder men det är ju precis som det ska vara.

Ett knölsvanspar simmade sakta från den mörka dimman ut mot den del av sjön där solens strålar börjat nå fram.

Från flera håll på sjön hördes det omisskännliga ljudet av kurtiserande svarthakedoppingar...det var ju dessa fåglar jag stigit upp i ottan för att få se...mer om dessa kommer i nästa inlägg.

Hej så länge,

Lena