Annorlunda mat från havet

När vi är på Tustna är det mat från havet som gäller. Här plockar kocken pilgrimsmusslor tillsammans med ett par andra dykare. 

Här kommer Annu med en mussla. Om säcken blir full blir den tung och otymplig. Då fäster de en lyftsäck i den och pytsar in lite luft i säcken så den stiger till ytan. Lyftsäcken flyter upp som en gul ballong och båtföraren kan plocka ombord lasten.

När man hoppar i och dyker kan man ta med sej ett ljuster och en fångstkasse om man vill. "Guns and ammo" är sådana vapen. I Norge får man fiska med ljuster, kniv och harpun när man dyker. Det är inte tillåtet i Sverige. På denna bild står också en harpun och det var vår gästkock som hade den med sej. Han var dessutom mycket duktig på att använda den. 

Olika sorters plattfiskar kan man ta ganska lätt men de måste vara stora för att ge något att äta. Vi är oftast 12-14 personer som ska ha kvällsmat. 

En stor långa är inte heller så tokigt. Den här höll inte måttet och fick simma vidare. Vår kock höll sej ffa till sej och det är en konst att ta dessa med harpun. Han behärskade tekniken men jag var aldrig nära honom då han jagade och kan inte visa detta på bild.

Fisk och pilgrimsmusslor brukar vi äta på Tustna, men vem trodde att de här gröna strimlorna i en grop på klippan gick att äta. Det gröna heter rörhinna och är en typ av tång. Gästkock Johan och hans fru Katarina har specialiserat sej på att plocka och tillreda tång. De har också ett familjeföretag som säljer olika sorters tång. 

De större runda snäckorna på denna bild är skålsnäckor. De sitter på klipphällar och är ätliga enligt Johan och Katarina. 

Katarina samlar skålsnäckor på lunchen en dag då solen inte sken så fint på oss (men det var uppehåll). Det är lättare att plocka skålsnäckor med en tunnare kniv, typ en skalkniv, men hon fick ihop så det räckte till en provsmakning samma kväll.

Så här ser skålsnäckan ut när den släppt från klippan. Det är många olika sorters tång som går bra att äta men det var för sent på säsongen för att skörda flera arter.

Så här såg det ut på rensbordet efter en dykdag. Pilgrimsmusslorna är öppnade och ska plockas rena. I bakgrunden ligger två av de fyra sejar som blev dagens fångst.

Gästkocken filear fiskarna med van hand. Till vardags jobbar han som kock på Pater Noster, en gammal fyr i Bohuslän som numera är om- och utbygg till en lyxig hotell/konferensanläggning med havsutsikt åt alla håll.    

Utsikten är fin vid rensbordet och det regnar inte. Ibland händer det att den som rensar fisken eller musslorna får stå här ute i torrdräkten och rensa i ösregn. Köket är som en liten skrubb och där går det inte att rensa något. 

Jag tror att detta kallas sammet horn eller kodium. Det är också tång. De sköljde bara av den och tog med den in till middagsbordet. Skalen från musslorna är ju fina att servera i och det finns skal i överflöd. De går tillbaka till havet efter att vi ätit på dem.

Skålsnäckorna hamnade på en plåt och gratinerades några minuter med vitlökssmör. Det blev ett gott snacks att plocka i sej före maten.

Till vänster sashimi på pilgrimsmussla med ingefära och friterad rörhinna, serverades med soja och wasabi. Det gröna nystanet är alltså friterad tång och den var både god och vacker. Till höger tre gratinerade skålsnäckor. Allt smakade fantastiskt gott. 

En annan kväll såg förrätten ut så här och det är pilgrimsmussla igen med wasabi, ingefära och den gröna tången kodium. Till middag åt vi nystekta sejfiléer med smörstekt grönkål (vi hade med en stor kasse från vår odling) och en mycket smakrik bulgur (kockens hemligheter, men det kanske var lite tång i den också). 

En kväll avrundades med en liten men mycket speciell GT gjord på "sjögräsgin". Efter varje middag spelade vi tärning om vem som skulle diska (det finns ingen diskmaskin). Jag klarade mej varje gång denna vecka. 

Hälsningar Lena

Piggvar till middag

En ny dykdag gryr och solen visar sej en kort stund. Flaskor för andra dyket lastas före frukost.

Efter stärkande havregrynsgröt, ägg och smörgåsar styr vi ut för dagens första dyk. Vi passerar en liten fiskebåt som precis börjat ta upp sina nät. 

Jag bjuder på några makrobilder t ex dessa två storbubbliga sköldnudingar som tycks trivas tillsammans.

En vacker virvelmask.

Samt en riktigt fin snäcka.

Med 60 mm makro på kameran finns det alltid motiv och på säkerhetsstoppet hittar jag ett par bägarmaneter. De ser kanske inte ut som typiska maneter men dessa sitter fast på t ex tareblad och viftar med sina armar ut i öppet vatten. 

Väldigt läckra i formen tycker jag. De är rätt små, 3-5 cm inklusive stjälken. 

Vid lunch är alla dykare jättehungriga. Denna lunch serveras grillad korv och det småregnar. Kockens fingrar har renats av saltvatten i mer än 60 minuter före servering så vi klarar alla av denna enkla form av utspisning. Den här dagen blir lunchuppehållet kortare än normalt men alla måste äta, dricka och gå ut bland buskarna. Johan (bilden) avverkar fyra stora korvar med bröd, det var han dock ensam om.

Sjön suger och mer än någonsin då man simmat runt i det 11 gradiga vattnet. En delikatess för dykare är pilgrimsmusslorna som man kan plocka under dyken och avnjuta när man kommer iland. Så här ser de ut om man fotar dem med makroobjektiv på kameran.

Här rensar Kenth snabbt några nyplockade pilgrimsmusslor som ska bli förrätt till kvällens middag. Vi äter dem som sashimi dvs råa med wasabi, soja och syltad ingefära. Det serveras också sjögräs med sesamfrön. Vi har även avnjutit musslorna i fiskgryta och curry under veckan. 

I Norge får man som dykare jaga och ta upp allt man kan fånga utom hummer. Det är tillåtet att använda harpun, ljuster eller kniv. På Tustna är alla middagar utom en baserad på råvaror från havet och de som vill jaga får gärna bidra. Här har man dock en del egna restriktioner så vissa arter tar man inte t ex havskatt, sjurygg som vaktar ägg, rocka eller fiskar som är för små. Plattfiskar som den ovan är bra matfisk men den måste vara rätt stor för att ens vara lönt att ta upp.   

Långa är en god matfisk men det här en ung individ som är på tok för liten för att äta.

Det här är en större långa och den har inte längre samma mönster på huvudet. God matfisk men inte helt lätt att fånga. Torsk ser vi ganska ofta och de är förstås smaskens men jag kan inte ens smyga mej på en stor torsk med kameran. Få lyckas med konststycket att fånga en med ljuster. Vi får ändå avnjuta panerad torsk och långa till middag en kväll och det är tack vare duktiga jägare från en tidigare vecka.  

Vi gör oss i alla fall redo för dyk och här är det Lorne som försöker kommunicera med sin parkamrat precis innan dyket. Inte lätt att höra vad någon säger med huvan på plats, regnet som smattrar och båtmotorn som surrar.

Hon ska dyka med vår kock och han har precis fått masken på plats. Det är inte lätt med tjocka trefingershandskar. Lägg märke till morakniven som han har fästad på armen. Alla dykare ska ha någon form av skärinstrument eller sax på sej för att kunna kapa fiskelinor eller annat som man kan fastna i. Den här kniven är dock i första hand tänkt till att fånga middagsmat. 

Kocken är redo och hoppar i vattnet. Han fångar ingen stor fisk på sitt dyk men det ordnar sej ändå...

Det var ett par dykare som valde att stanna vid bryggan denna dag och dyka på hemmaplan. Klas som är marinbiolog och ville fotografera olika typer av sjöstjärnor har gjort ett riktigt långt dyk vid kajen och förutom bilder även fångat ett piggvar. Han hade en morakniv och visste dessutom exakt var han skulle sätta den för att avliva fisken på snabbaste sätt. Fisken är imponerande stor för att vara en plattfisk.

Storfiskaren vill förstås gärna väga sin fisk innan den rensas och testar en digital våg. Det är slut på batterier i den lilla vågen så man måste hitta en annan lösning.

Efter lite stökande i det gamla båthuset hittar de en gammal mekanisk våg och nu gäller det bara att lista ut hur vågen fungerar. Det småregnar förstås men med torra ombyten nära är det ingen som bryr sej så mycket. Det är ju ett praktexemplar av förstklassig matfisk som fångats. 

Piggvaren väger 10,5 kg och här fileas den av Kenth som är den som är mest kunnig på området.

Vi ser på när Kenth skär loss stora fina filéer och vi vet att den här fisken kommer vi att få till middag en kväll.  

Den stora piggvaren blir avslutningsmiddag på fredagen och serveras ugnsbakad med smör och kapris, kokts potatis, stuvad plasternacka och selleri samt smålökar i smör. Köket är pyttelitet men med fina råvaror och en duktig kock avnjuter vi en förstklassig middag. Efter varje middag spelar vi tärning om disken. Jag klarade mej även denna gång.  

Hälsningar Lena

Från Runde till Ålesund

I sommar var vi på Runde vilket jag visat tidigare. Sedan kom blixtnedslaget som avbröt den tänkta rapporteringen från resten av sommarens resa i Norge. Vi drog i alla fall vidare till Ålesund. 

Om man klättrar upp för de 418 trappstegen man kan se i bakgrunden kommer man upp till den plats där man kan se vyn från första bilden (som dock är beskuren). Stärkta av allt vandrande på Runde traskade vi glatt upp för dessa steg och bokade bord till kvällens middag. Jag hade läst på i förväg och det här var ett givet ställe att äta "klippfisk" i Ålesund (dessutom den enda kvällen på semestern som jag inte själv lagade middag).

Vi hade flera timmar till nästa klättring upp till restaurangen så vi gjorde ett besök vid Atlanthavsakvariet. Det liknar Havets hus i Lysekil och visar bara arter som finns längs den egna kusten. På bilden är det en dykare som är nere i den stora tanken med bla sej, torsk, havskatt, hälleflundra och knaggrocka. Han har med sej mat och det får fiskarna att flockas, mest sej ser det ut som.

På denna bild matar han en rocka. De har munnen på undersidan och kan inte se maten. Bland glupska sej- och torskfiskar kräver det lite särbehandling. Jag blev mest bara dyksugen av att se detta...

Vi vandrade sedan runt i Ålesund som är känt för sin arkitektur. Det var dessutom något slags båtfestival denna helg och fullt med arrangemang och båtar längs kajerna.

Byggnaderna är jugendstil och de får tala för sej själva.

Detta hotell försökte jag boka rum på men pga festivalen var det fullbokat just den kväll vi valt att stanna i Ålesund. Vi fick istället en svit på ett annat stort hotell, för det var vad som fanns kvar när vi kom fram (naturligtvis till det pris som jag bokat för ett dubbelrum). Vi sov dock bättre i den lilla "svenshyttan" på Runde. Ingenting går upp mot att ha havets brus precis vid knuten.

Från Ålesund drog vi vidare mot "Atlanthavsvägen". På bilden ser man första bron och när vi åkt över den var vi framme på ön Strömsholmen. Där låg vår nästa destination, Strömsholmen Sjösportcenter, som bedrivit dykverksamhet sedan 1981.

Vi packade snabbt upp all dykutrustning och hoppade i vid kajen för ett första kontrolldyk. All utrustning fungerade som den skulle och vi njöt en stund i det kalla vattnet (8 grader). Vi plockade två pilgrimsmusslor trots att man normalt inte brukar ta av de musslor som finns runt ett dykcenter (vi släppte i några nya som vi plockade senare i veckan). Musslorna blev kvällens förrätt med lite smörstekt vitlök. Inga krusiduller eller dekorationer behövs vid servering, de smakar bäst precis så här. 

Hälsningar Lena

Från småskaligt fiske till sashimi

Under våra dykresor längs Norges kust ser vi en del av det här, tyvärr. Slitna och delvis raserade båthus och sjöbodar är inte heller helt ovanligt. 

I hamnen som vi utgår från på våra dykutfärder på Tustna ligger också fiskebåten Flink. Om jag är rätt informerad är det familjen som äger hela stället som Dykeriet (det skånska gänget som vi dyker med) hyr för sin verksamhet på hösten. Flink är i alla fall en verksam fiskebåt som går ut alla mornar utom söndagar.

Flink har en mans besättning och som jag tror att jag berättade i en blogg redan förra året är den äldre mannen på kajen far till besättningen ombord på båten.

När vi besökte Tustna detta år var krabbsäsongen i full gång. Här har de precis lastat av dagens fångst. Köper ni färsk krabba i affären idag är den troligtvis från Norge, det var den jag köpte i alla fall.

Far var fortfarande med och hjälpte till, lite mer krokig detta år. Gillar den här bilden, vet inte vad ni tycker?

Gamlingarnas hund var lite fetare detta år men fortfarande mycket alert och med full koll på såväl dykare som krabbor och beteslådor.

Här tror jag att det kanske förekom en kommentar om hundens vikt...

Samtidigt som Flink lossade sin last av krabbor rensade vår dykkompis Ronny några nyplockade pilgrimsmusslor.

Hans fru Katerina förbereder med soja och wasabi i tomma musselskal....hunden har förstås koll på det och om det gick att äta...

Sashimi på väldigt färsk pilgrimsmussla kommer strax att serveras.

Det kan knappast bli bättre än så här. Jag vet att ni sett denna bild tidigare men här får ni hela sammanhanget.

Om man har rensat något på rensbordet ska man förstås städa efter sej, spola rent med färskvatten och slänga alla rester. Spola är inte helt lätt om det blåser...

....blåser kraftigt från fel håll....

...och hennes vänner bara skrattar och tar bilder.

Hälsningar Lena

Atlanthavsveien och pilgrimsmusslor för två

Strömsholmen seasport center ligger längs Atlanthavsveien, en spektakulär kuststräcka söder om Trondheim där en mängd små öar är förbundna med tunnel och sedan ett antal broar.

Det finns gott om platser att stanna och titta på utsikten.

Mängder med turister passerar dagligen och på en bro går det t o m att dra upp kvällens middag. Mest sej och makrill såg de ut att få.

På dagens andra dyk hade vi också planer på att ta upp lite middagsmat. Så här ser en pilgrimsmussla ut när den ligger väl kamouflerad i sanden. Det var sådana vi var ute efter.

Smyger man riktigt nära ser musslan ut så här. De "ser" när man kommer och man får oftast bara slå blixt på dem en gång innan de sluter sej. Fredrik samlade i alla fall ett gäng i en nätkasse.

Den här fina eremitkräftan, som har en anemon som hus istället för ett skal, ville också vara med på bild. De roliga lila trådarna kommer från anemonen och fungerar som ett försvar (de bränns).

Efter dyket ska musslorna först rensas och det får bli dagens bild 222. En tysk turist plockade tacksamt åt sig några av de fina skalen. De kommer garanterat att lukta i husbilen för de är svåra att få helt rena.

Musslorna har nu slutit sej och en tunn, vass kniv är det enda redskapet som fungerar. Vi hade 22 stora musslor så det blir även en förrätt i morgon.

 I ett primitivt kök tilllagades sedan pilgrimsmusslorna i vitt vin, med en skvätt grädde, ett par strimlor finhackad knaperstekt bacon, hackad vitlök och en mild chili. Det kanske verkar simpelt men vårt favorittillbehör till denna anrättning är spagetti, denna gång upppiffad med nykokta hemodlade bönor.

Hälsningar från Norge,

Lena