Imse vimse

Jag jobbar i ett projekt som handlar om att göra konstgjord spindeltråd och som en del av projektet tittar vi på hur spindlarna gör, dvs hur proteinerna bildas i spindels spinnkörtlar och hur de formas till tråd. Vår modellspindel just nu är brospindeln (Larinioides sclopetarius). Det behövs alltid dekorativa bilder i presentationer och liknande så vi hade en fotosession igår. Just bilden ovan fungerar kanske inte men jag tyckte den blev lite cool ändå. Gick ut med väl lång slutartid....

Bilderna är tagna inomhus när spindeln spinner tråd, vilket man kan få dem att göra ganska lätt. Hon som hanterar spindeln har fått på sej ett svart sammetsskynke. Det är en stor hona som spinner. Brospindlarna är nattaktiva dvs spinner sina stora hjulnät när det blivit mörkt. Man hittar dem på broräcken, båtbryggor och husfasader nära vatten.

Belysningen är en dyklampa och jag använder 100 mm makro på Canon 5d mk IV. Spindeln är för stor för att få skärpa på hela djuret, så det blir en balansgång mellan olika detaljer och tråden, som ju är lite viktig för oss. Ögonen är tyvärr väldigt små och sitter högt upp på huvudet vilket gör dem svåra att se när spindeln hänger i tråden. 

I bakkroppen finns sju olika par körtlar som tillverkar olika sorters tråd, så särskilt enkelt är det inte.

Hälsningar Lena 

Semesteraktiviteter i trädgården

Jag har semester och ägnar mej mest åt "vettiga saker" som att plocka av alla våra röda vinbär, städa i de bortglömda hörnorna, lägga in gurka etc.....men det är lätt att komma på avvägar.... i häcken bredvid vinbärsbuskarna hittade jag t ex denna distraktion.

Det verkar även som att det är tillökning på gång i just denna familj...

De vackra flugorna finns ju överallt och jag försöker vara mer förstående än irriterad då de även kommer in.

Fjärilarna brukar jag ka koll på men än så länge har bara denna art av kolfjäril visat sej framför mitt objektiv...

De finns dock där i överflöd just nu och jag kan förstås inte motstå dem.

När jag vattnade hos grannen hittade jag denna tjusiga hjulspindel som hade byggt ett vackert nät, antagligen för att ingen var hemma och störde den i sitt byggande mitt på altanen.

De utför ett konststycke varje dag i mina ögon...

Testade med lite blixt också.... hoppades att en del av nätet skulle framträda. Alla bilder är tagna handhållet med Canon 100 mm makro (den gamla..) och en 7d mk II eller 5d mk III.

Från en annan vinkel blev bakgrunden mer färgrik men det fanns också mängder med oönskat "bling" från t ex bilar (vi bor ju i ett villaområde...). Hur jag än vred kameran kunde jag inte bli av med det sista "blinget". Nätet satt delvis i en husvägg som begränsade möjligheterna.

Slutligen försökte jag uttnyttja detta "bling" till något annorlunda.... Spindeln hade tröttnat helt på alla mina bestyr och satt bara stilla i sitt nät. Nu måste jag återgå till vinbären.... eller kanske städningen av skafferiet som jag lämnat....

Hälsningar Lena

Ibland så händer det...

I mitt yrke publicerar jag med jämna mellanrum forskningsresultat i vetenskapliga tidskrifter. I vissa fall är det forskning som jag leder själv och ibland är det projekt där jag på något sätt bidragit med en del av min vetenskapliga expertis till någon annan forskargrupps arbete. På senare år har det även hänt att jag har bidragit med bildmaterial. Vid två tillfällen har mina bilder fått pryda framsidan på en högst välrenommerad tidskift. Första gången det hände var maj 2015...  

Bilden på spindeln fotograferade jag hemma i garaget med min sambo som assistent (F höll den fjärrstyrda blixten). Jag var med i en liten del av projektet som handlade om hur spindeln spinner sin tråd men var inte medförfattare till just den här publikationen, bilden ville de dock gärna ha.

I mars 2017 fick jag möjligheten igen. Bilden visar ett nystan med artificiell spindeltråd som en doktorand spunnit i labbet. Det här är en av de första bilderna som togs av det nya materialet som hon sedan spunnit många kilometer av och som jag förstås också har mängder med bilder på.

Hälsningar Lena

Inte storvilt men stor så det räcker till

De som har spindelfobier ska inte läsa vidare för vi hittade en rikig bamse i Sydafrika. De heter Golden Orb och finns även i t ex Australien. Honorna blir mellan 4,5 till 5 cm långa, benen ej inkluderade! De spinner gigantiska nät av en guldglänsande tråd som de sedan underhåller i flera månader.

Näten satt ofta 3-4 m upp i luften mellan två träd. Den här stora honan har en liten fästman vid ena bakbenet. Ofta kunde det finnas flera små hannar i närheten som levde ett farligt liv.

Nätet är lite trassligt men de bodde ju i samma ganska länge. Det glänste som guldtråd i solen och var mycket starkt om man provade att peta lite (vi fann ett nät på promenadhöjd med en mindre spindel i). Bilderna på golden orb är tagna med 300 mm handhållet rakt upp mot nätet.

Den starkaste tråden sk dragline silk, används bl a för ekrarna i näten och för att förankra dem. Jag trodde nog aldrig att jag skulle fotografera spindeltråd med 300 mm.

Den här är inte riktigt lika stor som de första men den har också en hanne som är på väg runt till buksidan. Undrar vad den hade i tankarna. Hannarna har en egenliten flyktlina som de kan kasta sej ut på. De har också ett signalsystem (via tråd) för att honan ska förstå att de är av samma art men det är visst inte 100% säkert (därav livlinan).

Den här granna lilla spindeln heter "kite spider" och var ett par centimeter över ryggen. Tyvärr satt den lite högt för att komma åt ordentligt med 60 mm makro. Dessutom blåste det så bättre än så här blev det inte. Dessa spann nya nät varje morgon och hade betydligt bättre ordning på sina trådar.

Hälsningar Lena

Hoppis

Det kom inte några “nya” fåglar till vår utfodringsplats i helgen, så det blev inte så mycket nya bilder heller. I arkivet rumsterade jag senast runt bland vår- och försommarbilder 2012. Stora blanka ögon tittade plötsligt på mej från en bild.

Det var sommarens första hoppspindel. Det är små bedårande spindlar med stora blanka ögon vars ”hoppande” gör dem lite nyckfulla att fånga på bild. Ena stunden här, andra stunden där och det går väldigt fort.

Inledningsvis befann sej ”Hoppis” på vårt träbord vars skiva var i behov av att oljas in. Bilden är tagen med 100 mm makro + Raynox-DCR 250 och bra stöd på bordsskivan.

 Vips satt Hoppis på bordskanten och det blev lite balancerande med kameran för att få med honom.

 Med mild övertalning fick jag spindeln att hoppa upp på bordskivan igen och nu hamnade den på senaste numret av dyktidningen som låg där. Fint med lite färg på bakgrunden tänkte jag, men naturligtvis blev det inte en enhetlig färg med den typen av makroutrustning. Plötsligt försvann spindeln helt ur bild. De hoppar blixtsnabbt och man hinner inte alltid uppfatta vart de tar vägen. Upptäckte nu att den satt på kameran, mitt ovanpå makroobjektivet.

 Jag tog kamera med spindeln och förflyttade mej ner på gräsrotsnivå. Hoppis tog ett stort skutt ner i gräset och nu följde en kurragömmalek bland grässtrån som förstorades till gigantiska proportioner genom objektiv och extralins.

Det blev många bilder i gräsmattan och jag insåg att vi även har en och annan myra där. Lika plötsligt som den dök upp var den lilla hoppspindeln borta. Den hoppade iväg och jag hann inte med att se åt vilket håll. En udda känsla när man fotograferar dessa djur är att det känns verkligen som att man får ögonkontakt med dem. De har tydligen utmärkt syn med de stora ögonen och ser antagligen sej själva i kamerans lins. Men de tittar också fotografen "rakt i ögonen".

 Ha en bra kväll

Lena 
(som faktisk syns i spindelns ögon)