Varför fotar jag "allt"?

Gillar att fota allt.... Från fågel- och djurbilder till landskap. Det dokumentära fotandet är nog ändå det som ligger närmast. Det jag passerar, är med om eller ser och som i sin tur föder tankar. Betraktandet. Finner stor glädje att reflektera kring bilderna jag tar eller om det är omvänt. Tar en bild på det jag reflekterar kring. Har alltid varit så men det är inte så många år som man ekonomiskt har kunnat försvara det. Bor i fina Trosa numer och om du orkar får du gärna följa med på en promenad till fots den 3/1. Har en fotofundering sist...

I Trosa finns många skyltar och informationstavlor uppsatta vid speciella passager och hus. Pittoreskt och gemytligt samhälle. Mycket trevligt med historia. Vid resturang och café Ågården tex finns en skylt på väggen. Den som sitter 08.43 i bilden. Det finns förutom Ågården flera anrika ställen längs Ågatan som löper längs Trosa ån ut till havet

Hittar många gånger någon ny skylt att ta del av. Denna hade jag inte sett föränn idag. Huset är ursprungligen från 1700-talet. Bara det ger lite perspektiv. Fick även anledning att hemma leta reda på och läsa Viktor Rydsbergs dikt "På verandan vid havet". Tror de satt någonstans mitt i bild den tid det begav sig

Hittar ytterligare en ny skylt på en husvägg som jag inte har sett eller läst förut. "Det var inte för inte som han kallades för Styva Lasse". Begåvad och kunde behärska det mesta (tyckte han själv) men skrattar när jag läser att epitetet var en form av ironi som kunde tolkas på två sätt samtidigt. Beroende på vem man pratade med.

Grötmyndig och troligen en aning uppblåst. Sinnebilden av en självupphöjd politiker. Antagligen ingen man ändå stötte sig med. Skulle tro att hans sätt att vara inkl det nätverk han umgicks i gjorde att många istället lyfte på mössan och log lismande. Punktera vågade man nog inte utan att riktigt ha på de egna fötterna. Undrar om sådant förekommer idag...:-)

Ganska många idag som metar eller kastar med kastspö. En del tar det lite mer allvarligt och andra inte. En del har även de rätta kläderna på sig för att tala om att detta kan jag. Extra långa stövlar som går nästan upp till knät fast de står på stenmurad åkant längs Ågatan inne i Trosa. Andra har bara med sig  fiskeutrustningen och samma sportskor från Jula som jag har. Flera barn som har med sin pappa. Aborrarna nappar rejält. Ser ljusa och ganska stora ut som jag kan bedöma. För att vara aborrar. Inga mörka tusenbröder eller nålbrev som jag kommer ihåg från min uppväxt. 

En kille i 10 års åldern håller upp en 3-4 hekto stor och är stolt när pappa fotar med mobilen. Drar upp ryggfenan för att den ska bli extra stor på bilden... Det var en ganska fin aborre säger jag. Ska ni laga till den? Nej, säger pappan. Det är kul att fiska men ingen i familjen gillar att äta fisk.  Ja, det är ju också ett sätt att se det. Men tror det är så med de flesta. Komma hem och rensa 5-10 fiskar i 2-4 hekto klassen  samt steka dem är inget man längtar till precis.

Pojken slänger i den tillbaka och skyndar sig sedan som barn gör ivrigt tillbaka till kastspöet för att se om det går att fånga ytterligare en. Eller kanske samma

Fotofunderingen då...?

Alla bilderna idag ovan är tagna med min Samsung mobil.  Gjorde det enkelt för mig idag. Blev som vanligt lite inverterat missnöjd med bilderna. Tycker att de blir för bra. Alla är dessutom skarpa. Så.. hur stor är egentligen skillnaden mot bilderna tagna med mina andra kameror. De som ser ut som kameror. För detta forum och för syftet med varför jag tog dem idag - på marginalen tycker jag själv. Vill jag anstränga mig lite mer duger inte mobilen. Som väl är. Spelar det någon egentlig roll? Nej, naturligtvis inte. Använder alla min 4 kameror plus mobilen beroende på situation.

Vad jag önskar att jag hade kunnat ta denna typ av bilder när jag var ung - mycket ung. Grannar, kompisars föräldrar. Lärare och skolkamrater. Arbetskamrater och arbetsplatser. Utflykter och annat man var med om. Utan att det kostar något. Utan att någon bryr sig att man faktiskt fotar. Några blev det ju men alldeles för få.

Har en egen blogg också. Min fotodagbok. Bara en handfull som kontinuerligt tittar - orkar titta. Finner i alla fall stort eget nöje i att gå tillbaka och se mina bilder några år efteråt. Men... framförallt läsa vad jag skrev. Minns då vad jag tänkte.

Så varför fotar jag då "allt". Har inget svar på den frågan. Inte ens om jag ställer den till mig själv. Det är bara så jag är. Vet och förstår numer att det finns så många uttryckssätt där en kamera används. De flesta har sin egen unika stil. Från att med stort nöje fota analogt med kameror och objektiv från förr. De som alltid har kameran med telet på liggandes på sätet bredvid i bilen förinställd på 800 ISO för att kunna ta en spontan fågel- eller djurbild. Alla har sitt sätt. Det som ändå är lite kul att ana är att alla inte förstår

Bra men inte för självkänslan

Hur kan man tycka att något är för bra? Det kan man ju egentligen inte men det går inte att sluta förvånas. Över hur ofattbart bra bilderna för det mesta blir med mobilen. Utan extra ljus eller "blixt". Bara upp med den och ta bilden i dåligt ljus och den inte bara duger. Den blir för det mesta bra och ibland mer. Dessutom kan mobilen detta med spontan foto. Försöker samma sak med lillkameran som har en APS-C sensor och även inbyggd blixt. Med den blir det inte alltid bättre precis. Kan, borde bli men det kräver då lite mer av mig än att bara ta "upp och trycka av". Behövs mer för att bli lika bra eller helst bättre jämfört med det jag spontan och inomhus fotar med mobilen. Sak samma eller ännu mer jämfört med min andra. Behöver anstränga mig och arrangera på ett annat sätt. Mer eftertänksamt men då kan situationen vid julbordet eller bredvid julgranen vara borta. Bilden kan självklart efter inställningskontroll och arragemang bli tekniskt bättre men det dokumuntära spontana ögonblicket med familjen och barnbarnet jag ville skynda mig fånga är då borta för flera eller tom många sekunder sedan. Blicken och det spontana skrattet blev istället utbytt mot ett mer stelt

Puuuh.... Tar på självkänslan detta. Kamera tuppkammen är flera nyanser mindre röd. Även att se hur bra de andras mobil bilder blev som vi delade i realtid i en Telegram grupp. Behövde därför ta med stora kameran på promenaden idag för att få lite tröst. Få diskutera och prata allvarsord på tu man hand. Ja... jo klart det blir bättre. Det vet jag ju och det är ju därför jag under åren har investerat så mycket pengar kring detta. Har gett mig så mycket fotoglädje. Utflyktsglädje. Under ett helt liv. Men inser eller rättare sagt - har insett sedan länge att jag behöver alternativen. Kan inte avstå den spontana bilden tagen med mobilen. Den är ett bra komplement men lite konfunderad är man ju att det blir så bra som det blir. Vet att mobil bilden processas och optimeras i realtid med ett för det mesta förvånadsvärt bra resultat. Snacka om att ha lyckats med den programslingan.

Ja ja. Vet att det går inte att jämföra rakt av. Eller kanske till och med att man inte får jämföra. I alla fall får man inte lägga dem på samma bord bredvid varandra som verktyg som gör samma sak. Där går ändå gränsen :-)

Känslan i handen när man håller i en riktig kamera osv. Djur, fåglar och gömsle fotografering med rappa D500:an. Makro objektivet som suddar ut bakgrunden. När man efter någon timmes väntan med kameran på stativet och trådutlösaren förmonterad samt varmt kaffe i termosen får hela 30 sekunder på sig att ta bilden man ville ta i det speciella ljuset.  Där står sig mobilen sig i alla fall slätt. Osv osv. Samt hur kul det är att komma hem och tanka över och se vad man kan göra med raw bilderna man tog. Nästan lika kul det.

Men hur kan vi förvånas över att mobilen generellt sett tar över mer och mer? Eller gör vi det längre? Inte i realiteten. Vi förstår nog även om det ibland tar emot att säga det högt

Bättre sent än....

Av olika anledningar har jag bytt skärm. Köpte även ny dator för att kunna köpa och använda en 4K skärm. Det slutade med att min befintliga dator också visade sig kunde hantera 4K. Det hade jag inte förstått innan därför att den inbyggda inte var 4K men efter att nya externa skärmen hade anslutits så blev det uppenbart. Till min stora glädje. Dessutom är nya skärmen 32 tum. Det gör också en del mot den äldre som var 24". Men det jag ville säga är - vilken skillnad det blev. Dyra kameror och finaste objektiven. Mycket bra redigeringsprogram och sedan en skärm som borde ha bytts ut för flera år sedan

Sitta och dregla över ett nytt objektiv samt tycka att investeringen är väl värd priset. Samtidigt tycka att skärmen duger som jag nu ser att den inte gör. Så mycket detaljer som kom fram. Men men... bättre sent än aldrig. 

Bönder i stan

Vi har fototräff i fotoklubben. Vi möts vid fågelmatningen nedanför Kungsträdgården. Det får bli höga ISO tal till en början. Senare under kvällen normal ISO med längre slutartider. Funkar ju ganska bra med trådutlösaren. Märker att kameran ibland har lite svårt att sätta fokus om fokuspunkten ligger i skugga. Eller rättare sagt - i mörker. Inget att säga om... man kan ju alltid ändra till manuellt.... 

Det är flera  - många saker man funderar på när man går här. En är att det är så trevligt fast det är så mycket folk ute och i rörelse. Det är ju lördag. Det andra är att Sveriges huvudstad är vacker. På riktigt. Går längs vattnet ut mot Skeppsholmen. Infinner sig också en känsla av samhörighet. Hör hemma här bland alla dessa andra flanörer. Trevliga och positiva kommentarer till våra fotoambitioner. Trevligt att höra samtalen runt om.

Får lite blodad tand vad gäller kvällsfotografering. Det är ett annat Stocholm som går att visa med bilder. Lite vis av tidigare erfarenhet så tog vi inte bilen ända in till city. Behöver vara mer van vid var man hittar parkering än vad vi är. Åkte istället tunnelbanan från Solna. Ligger ju längs vägen från Trosa. Det funkar bra det också - bättre

Telepromenad i Trosa

Fågelfotografering idag...? Nja. Naturfotografering? Nja... kanske.  Har i alla fall sett att flera fågel arter håller till längs Trosa ån - i det rinnande öppna vattnet genom samhället. Hägern har jag faktiskt sett flera gånger när den står och smyger längs stranden i de mer skuggiga partierna för att inte själv synas. Såg att den fångande en ganska stor fisk som den svalde men hann inte med att få upp kameran riktigt. Var en halv sekund för långsam. Pratade med en kvinna som kom ut från ett hus om jag kunde få stå på hennes gräsmatta för att komma närmare. Ja, det går bra. Den har varit här nu i tre år på rad berättade hon. Såg att fågeln blev lite besvärad och nog tänkte flyga iväg om jag insisterade på att komma närmare. Så det fick vara... backade tillbaka. Går åt mycket energi att lyfta och flyga för den.För mycket bara för att jag ska få en ännu bättre bild

Lite kul beteende med änderna. De sam före mig när jag gick längs de mer öppna partierna men något långsammare än vad jag gick. Inget flyktbeteende utan medvetet lite avvaktande långsammare. När jag "kom i kapp" och var i höjd med dem saktade de ned rejält och avståndet ökade snabbt men åt andra hållet. Exakt samma beteende när jag senare gick tillbaka. Ganska smart av det strävsamma paret

Var alltså ute och vädrade D500:an med 200-500 telet idag. Mina fågel och djurbilder blir aldrig "bättre" än så här. För att komma närmare än naturbild med fåglar behöver man anstränga sig mer. Är nöjd så här men längtar ändå till våren även om det inte heller då blir artbilder. Det räcker med att på något sätt få vara delaktig. Se och lyssna. Känna hur det luktar längs stränderna på vårvintern. Höra hur isen gnager mot strandlinjen. Se de första växterna komma. Det är för mig nästan som att vara i kyrkan... Men har tänkt på det länge och tror att jag faktiskt ska komplettera min utrustning med en bra kikare