Fotoresan - 60 år hittills

Det är tidigt 60-tal och jag har sparat veckopengen länge nu för att kunna köpa min första kamera. Skickade efter den från Haléns postorder katalog. Är kanske 11-13 år. Låna pappas tvåögda spegelreflex är inte att tänka på. Är intresserad  och vill framförallt fota på mitt sätt.  Kameran visade sig tyvärr inte vara helt enkel att använda men det blir bilder i alla fall. Sparar och "jobbar" för att kunna skaffa bättre. En Voigtländer och nu blir bilderna till slut av en helt annat klass. Kan tom ladda den med Kodachrome 64. Bara det

Har under åren skaffat mig mer och bättre och som huvudinriktning nog mest försökt mig på att fånga djurlivet, växtlivet, rinnande vatten, fåglar, solnedgångar osv osv .  Det gör jag fortfarande. Har det mesta som behövs för det och tillsammans med naturupplevelsen ger det mig mycket tillbaka - minst sagt. 

Men det jag vill komma till var något som hände för drygt 5-10 år sedan. Behövde rensa och scanna av alla dessa dia-bilder jag hade. 1000-tals snyggt sorterade i lådor. Tog så mycket plats. Även scanna in kort och negativ som låg osorterat. Mängder. Ett tidsödande arbete med många gånger en klump i bröstet. Många känslominnen som passerar. 

Men arbetet gjorde något annat också. Det blev ju helt uppenbart. Alla dessa dia bilder på norska fjordar (utan text på var), blommor i motljus, fjärilar, älgar som dricker vatten i morgondimman, fåglar osv - slängde jag.  Ja, har ju bilder med betydligt bättre kvalité på vitsipporna idag än vad jag kunde ta då. Men det fanns andra bilder som jag behöll men som jag inte hade räknat med att jag skulle behålla. Bild på min nya cykel. Kompisens cykel med hans trevliga pappa i bakgrunden. Hus och vägsträckningar. Familjen och hur vi såg ut och klädde oss. Dålig bildkvalité men jag hade ju de där förbaskade slamkryparna på mig. Bilder som då var på gränsen att slängas. De blev till pärlor 10-50 år senare. Men... i dialådorna var de i kraftig minoritet. 

Det ändrade i alla fall till viss del mitt uttryckssätt med fotandet och bilden. Insåg att när, vem och varför var väldigt viktigt att få med. Berättelsen kring bilden. Känslan kring situationen eller den dagen etc. Det har gjort att idag är andelen dokumentära bilder mycket högre. Lägger också alla mina bilder i en egen blogg numer med text. Blandar lite med film och länkar. Blandar med mobilbilder osv och berättar det jag känner.

Började röra mig sakta mot berättelsen - dagboken där bilden är väl så viktig. Tyckte att jag nu hade kommit "hem" i mitt sätt att uttrycka mig. Inser också något annat.... Jag fotar egentligen bara för min egen skull. Finner stort nöje i att kolla tillbaka och minnas. Vad jag upplevde och kände. 

Det var dyrt - mycket dyrt förr att fota så det hade kanske inte varit så mycket annorlunda. Osäker, men tänk.... att ha bilder från tidigare arbetsplatser, arbetskamrater, vänner och umgänge. Händelser. Bilar, cyklar och annat som man har ägt. Pojkrummet. Människor man har mött. Tänk om det hade varit lika lätt att spela in samtal med min farfar och farmor etc med hjälp av mobilen då som det är idag. 

Det svåraste är nog att inse att många bilder man tar uppskattas långt långt senare än när man tog dem. Det är en tanke kullerbytta som man brottas med varje dag. 

Önskar att jag hade tagit eller att någon annan hade tagit fler bilder av denna typ.

Det är sommaren 1963 och jag är 13 år. Bilden är en inscannad kontaktkopia från 6*6 filmformat. Tagen med min pappas kamera och troligen av honom själv. Hunden i bakgrunden hette Klinga och var grannens. Var extra snäll mot den därför att lillmatte var en vacker trevlig jämnårig tjej..... Vi var klasskamrater. Den sommaren förstod jag nog att hon egentligen var flera år äldre än vad jag var. T-shirten hade jag fått från min pappas kusin i USA. Fanns ingen annan som hade en likadan. Hade sett ut, sparat och skickat efter fiskeväskan. Den "stora" gäddan hade jag fångat nedanför kraftstationen i Munkfors med ett kastspö som jag hade sparat till själv.  Rullen - ABU 444 - hade jag studerat länge på i bl a Napp & Nytt och var vald med stor omsorg. Lite stolt kände jag mig nog

Resan mot mellan format

Hade väntat och väntat på nästa generation Nikon Z7. Den som kanske kommer att heta Z8. Kanske inte ens mest för min egen skull utan för min frus då hon också vill ta klivet upp till spegelfri mindre kamera. Tror hon nog var mest sugen på att använda fina raktecknande 20 mm till Z7:an. Sneglade lite på prestanda men mest på priser när GFX 100S släpptes. Inte kan väl jag våga ta klivet upp till mellanformat? Hur mycket pengar kan man lägga på detta intresse och hobby utan att behöva skämmas? Man kan väl hålla för munnen och mumla lite diskret när man berättar...  

Har sneglat länge på Fujifilms mellanformatare. De har ju sina väl uppskattade APS-C men ingen i segmentet FF.  Deras mellanformatare anses vara, vad jag har förstått, mycket bra. 

Det blev i alla fall ett köp av en GFX100S samt ett 23 mm (18 mm FF) och en 120 mm macro (95 mm FF). Alla Fujifilm. Finns inte så mycket annat att välja mellan.... Mycket pengar men kunde sälja en del av min Nikon utrustning. Min fru ville bara ha kvar fina 20 mm och 105 mm macro. Kändes surt att sälja så mycket bra saker. De objektiv etc som hörde ihop med D800 kändes överflödiga och hade inget känslovärde. Behöll dock ett Sigma 180 mm macro som är extremt skarpt tillsammans med D800... som fortfarande är kvar. 

Men GFX 100S då? Mycket att lära sig. Menyer, handbok. Fick torrköra först med kamera och manual då objektiven kom lite senare. Lite krångligt med menyerna - på gränsen till onödigt tillkrånglat jämfört med Nikon. Men den kan mycket kameran.  Alltid lika speciellt att få börja använda en ny kamera. Försöker lära mig och testar mest. Inser att jag behöver nog (tyvärr) komplettera med ett objektiv som är mer allround.  Köpte till ett 45 mm (35 mm FF). 

Hur motiverar man detta - egentligen? Bilder tagna med Nikon Z7:an blir ju mycket bra. Blir detta ett lyft jämfört med tidigare. Min fru är glad och nöjd i alla fall och det är kanske bara det tillräckligt. Kollar på bilderna i datorn. Helsicke vad trögt det går. Är det verkligen på riktigt? Är det ett veck på USB kabeln? Visserligen blir bilderna komprimeade bara 60-70 MB stora men ändå?  Gör som jag brukar med mitt DXO Photolab 4. En sak blir dock uppenbar. Bilderna är mycket bra direkt ur kameran. Bättre än vad jag räknade med att de skulle vara. Testar och jobbar istället med bildfilerna okomprimerade. De blir visserligen 200-205 MB stora men datorn jobbar faktiskt snabbare. Hmmm... det blev ingen stor sak längre. Det är OK

Ja, det blev ett lyft. Det är något med bilderna som är annorlunda. Vi känner ju alla till orden och begreppen som används för att tekniskt förklara. För mig - på mitt språk har det något med nyanser och "renhet" att göra. Vadå rena? Men hittar inget bättre ord. Bilderna känns också mer "analoga" än tidigare. Nästan en Kodachorme 64 känsla som kom tillbaka från förr. OK... nu förstår jag vad man menar när man försöker förklara. Det som egentligen inte går att förklara. Det blir mer en känsla och upplevelse men gillar den mycket. 

Sedan vet jag inte om alla ser det på jpg bilden där längsta sidan bara är 2048. Kanske lite åt det tveksamma hållet. Å andra sidan behöver jag heller inte bevisa något för någon.

Min skärm och mitt grafikkort? Tillräckligt bra fortfarande? Nja, det drar i många trådar detta. Byta till bättre skärm känns inte OK att göra om inte grafikkortet ger högre upplösning. 

Inga "skurar" med bilder längre när jag fotar. Skärpan sitter ändå. Varje gång. Inte lika snabb och man behöver ändra tillbaka något till ett fotobeteende från förr. Mer åt det eftertänksamma hållet. 

ISO talen kan ökas. Det märks nästan inte. Det var en positiv överraskning. Har läst det förståss men att se det. Behöver inte fjutta omkring med bas ISO om jag inte vill. Helt otroligt bra även på 12.800

Dra i spakarna i redigeringsprogrammet görs numer också det mer sparsamt. Nästan så att det förstör bilden om man gör "för mycket". Vad nu det är för något som förstörs. Ja - det blir skillnad.

Gillar också det kvadratiska formatet mer än 24*36. Känns för mig mer normalt för den typ av bilder jag tar. Men... det är inget hastighetsmonster detta. Inte heller kommer jag så nära fjärilarna etc jag skulle önska. Har dock kvar min D800 som jag kommer att använda med ett mycket skarpt Sigma 180 mm macro. Har också kvar fina rappa D500 som alltid sitter bak på Nikons 200-500 mm tele.

Så detta är ingen kamera som är bra på allt eller klarar allt. Tror inte man kan parallell förflytta sig till nytt system. Så enkelt är det inte. Räknade inte med det heller men det den är bra på - där är den riktigt bra. 

Lars-Gunnar Nyqvist