Redan de gamla grekerna...

Om en härligt slapp resa

Den fotografiska leken fortsätter. Den slutar i mitten av nästa år. Då är jag ikapp nutiden.

1995 fyllde min förra fru år som vanligt och alltid på samma datum, precis i skiftet mellan sommar och höst. Vi ville fira och tog min bror och svägerska med oss till Naxos för ett par veckor så att födelsedagen hamnade mitt i. Barnfritt hade vi ordnat med respektive föräldrar som tog hand om barnen var sin vecka. De två äldsta gick ju i skolan och det var inte fråga om att söka ledigt. Skolan är viktig!

Till Naxos kunde man då inte ta sig med flyg utan måste först flyga till Santorini för att sedan med båt ta sig till ön. Vare sig flyget eller båten var särskilt roande, bara en lång väntan på att komma fram.

Väl framme attackerades vi direkt med erbjudanden om billig logi men eftersom vi hade ordnat det hemifrån gick vi till en buss som skulle köra runt till alla hotell och pytsa av hotellens gäster på lämpliga ställen. Vi hittade snart vår lilla lya på promenadavstånd från havet.

Här bodde vi, däruppe med den öppna balkongen. Bror och svägerska under oss. På andra sidan vägkorsningen låg en bondgård med en särskilt enveten tupp. Han sov aldrig.

Av templet till Apollos ära återstod endast dörrposten och den var ett populärt  turistmål.

Från ett litet kapell högt uppe på bergsväggen bakom Naxos hade man denna vackra utsikt.

Det här är en väldigt speciell affär i Naxos. Man kände doften av den ett par kvarter bort. Kryddor, lagrade ostar och oliver mm mm sålde man här. Oemotståndligt =)

Friskt källvatten från bergen fanns i nästan alla gathörn och fritt att använda. Andra öar har vattenproblem men inte Naxos.

Första veckan gjorde vi en del utflykter på ön både i ressällskap och egna turer i hyrd jeep. Andra veckan slappade vi på badstranden Agia Ana några kilometer söderut. Vi badade och spelade boule mest hela tiden. Och vi blev brunare och brunare.

Avresedag. På grund av en uppseglande storm blev vi tvungna att resa en dag tidigare med båten till Santorini och sova sista natten där. Inte kul men det var bara att gilla läget.

Profilbilden är från när jag satt och fyllde i Small Worlds utvärdering av resan på vår balkong medan tuppen gol sig hes bakom ryggen på mig.

Mellanformataren

PS
Det lär finnas en flygplats på Naxos nu för tiden. Men jag vet inte säkert.

PPS
Alla bilder i detta inlägg är tagna med denna kamera.

Nelson stupade och jag snubblade

På äventyr i England

Det här äventyret började redan hemma i Åmål. Vi bokade en lägenhet för en vecka på en gammal kvarn utanför Chichester i södra England och hade planerat att först åka till Oxford ett par dagar innan vi landade vid kvarnen. Överfarten var planerad att vidtagas med färja. Jag minns inte om det var från Göteborg eller Esbjerg i Danmark. Det spelar mindre roll. En dryg vecka innan avfärd fick vi reda på att färjan var trasig och gick för halv maskin. Överfarten skulle komma att ta 1,5 dygn istället för ett dygn. Vi fick modifiera våra planser lite i all hast. Ett par dagar senare får vi veta att färjan hade tagits in i torrdocka i Oslo och inte skulle ta några bilar och passagerare till England överhuvudtaget. Vi hade redan bokat lägenheten på kvarnen och betalat samt bokat Bed & Breakfast utanför Oxford. Det var för sent att avboka och att få pengarna tillbaka. Det här var innan internet var var mans kommunikation med omvärlden och email knappt något som någon kände till. Vi hade bokat allt via telefon direkt till England. Jag störtade ner till resebyrån för att boka flyg och hyrbil innan någon annan kom på samma idé. Planen hade varit att ta vår egen bil med färjan men nu fick det bli en högerstyrd bil istället. Vi hade tur. Det fanns gott om plats på flyget och hyrbil var heller inget problem. Bara timmar senare var alla flyg till England fullbokade.

Bed & Breakfast i Oxford

Den här dagen hade vi en osedvanlig tur. Vi letade efter ett världsberömt modelljärnvägsmuseum, The Pendon Museum,  och det föll sig så att just den dagen firade klubben 40-års-jubileum (helt utan vår kännedom). Där satt både gubbar och gummor och visade hur de tillverkade allt som skulle användas på museibanan. Inte en köpt pryl. Allt var handgjort och handmålat. T o m lok och vagnar. Ett enastående museum som är väl värt ett besök. Jag har tyvärr inga bilder därfrån men köpte ett antal små häften om anläggningen.

Det gick att bada i Engelska kanalen.

HMS Victory i Portsmouth's Royal Naval Dockyard.

Vi gick en guidad tur på skeppet och när vi just gått upp för trappan till Quarter deck snubblade jag på en lite träkubbe som stod upp ur däcket. På toppen av den fanns en liten plakett som förkunnade att det var där Nelson stupade.

Djupt inne i New Forrest ligger ett stort bilmuseum, Beaulieu, som har en särskild utställning med hastighetsrekordbilar. Här är det Bluebird med linslusen Viktor i kanten

Stonehenge. Till vår besvikelse fick man inte gå fram till stenarna och känna på dem.

Tangmere Military Aviation Museum. Som synes har de inte bara flygplan. Ett fint museum som försöker bevara hur flygfältet såg ut under kriget. Mycket intressant material att titta på.

Avresedag utanför lägenheten. Vårt värdfolk tog bilden som blev julkort senare samma år. 

Sista dagen i London. Här på rundtur.

Klockan är slagen. Dags att åka till flygplatsen

Och så till sist profilbilden som som är cropad ur bilden nedan. Att döma av höjden över havet är det Pehr eller Philip som tog bilden med Genesis II på strandpromenaden bara någon mil från där vi bodde.

Mellanformataren

Min kamerakrönika - del 9

Canon Powershot A80

Den digitala eran träder in i mitt liv med denna lilla trevliga kamera. Ärligt talat var jag lite tveksam till denna tingest i början och det tog ett tag innan jag tog den till mig på allvar. Jag fick den när jag fyllde femtio 2004 och den fick hänga med som alla andra kameror gjort tills jag blev sugen på en större och duktigare 2007. Efter en tids tillvänjning använde jag den ganska flitigt men den blev snabbt för liten. Långsam i starten, slutartidsfördröjningen och fokuseringen var det största abret. Därvidlag var den likadan som den förra (Olympusen).

Två företräden har den dock. Den tar vanliga AA-batterier och den har sökare. Den senare får jag lov att använda flitigare nu då displayen har fått någon sjukdom och visar allt i violett om den alls visar något. För det mesta visar den bara ränder åt det blå-röda hållet.

Nu blir det enklare att hålla reda på vilken kamera en bild är tagen med. Det inbakade EXIF-datat är när allt kommer omkring det viktigaste digitaltekniken har erbjudit i mitt tycke. Det är ingen diskussion längre om när en bild är tagen. Så här kommer en odyssé i bilder från 2004 och framåt.

 
Södra Kattholmen, Tösse skärgård, Vänern. 2004

Vi vragade och byggde oss en båt. Blåvand, Danmark. 2004

Gammal kvarn någonstans i Danmark. 2004

Kopplingsvajerhaveri ute på Rømø , Danmark. Jag använder naturligtvis kameran i alla skeden av livet. Även de mindre trevliga. Det här hade jag nog glömt utan en bild. 2004

Grundstötning och här får vi draghjälp av den sten vi satt på. Min gast var inte så uppmärksam. 2004

Dotter Anna på Floghall utanför Säffle. 2004

Konsultnätverket Berotec på konferens på Rånö i Stockholms skärgård. 2004

Trötta matroser på en tur från Åmål till sommarstugan vid Sundhult. Vi rundade Värmlandsnäs, övernattade på Aspholmen och kom fram dagen efter. 2005

Nyrenoverat badrum dokumenterat 2006

Nataliya blir svensk medborgare 2006

Kvällsol vid Björkön i Tösse skärgård, Vänern. 2006

Nätverket åkte på konferens till Tallinn. 2007

2007 åkte vi till Kanada och hälsade på fruns dotter och bror i Montreal. Det var på denna resa frun köpte sin Nikon D200 och hon menade att det var onödigt att ta med Powershoten. Jag packade ner den ändå som tur var. Annars hade vi inte fått med oss så mycket vardagliga bilder därifrån.

Kanonkillar. Slaget vid Chrysler's farm utspelas varje år i Upper Canadian Village

Lantligt stilleben. Upper Canadian Village

Skvallerkärringar står staty i Montreal.

Botanisk trädgård i Montreal

St Jameskatedralen i Montreal. En av de vackraste betongbyggnader jag sett.

Vattenfallen vid St Ursule en bra bit utanför Montreal. Ett av de bästa misstagen jag gjort. Utan att ha koll blev den här bilden tagen i svartvitt. Det var ett ögonblicks verk att ställa om kameran omärkligt. Det var inte första gången det hände.

Montreal från Mont Real, berget som gett staden dess namn.

Bästa vännen. Den har varit med på alla mina resor de senaste tjugo åren. Så även till Montreal.

Kameran hängde med till jobbet. Här är min konstruktion dokumenterad på bild. Novator 2008

Studenten i Åmål 2009

Världarnas krig i Åmål 2009

Skilda världar. På tåget mellan Stockholm och Åmål 2009

Tänkaren och Tittaren, Waldemarsudde. 2009. Jag testade att ha denna kamera som Dogma-kamera. Det var inget kul.

Midsommarlunch 2009

 Den väldiga tallen på italienska terassen i Bergianska trädgården. 2011. Konverterad i SEP

Det viktiga är inte vilken kamera man har  utan att man tar bilder i livets alla skeden. Det blir till en skatt för framtiden.

Mellanformataren

PS
Efter augusti 2007 blev det väldigt lite bilder tagna med den här kameran och det beror på nästa kamera i krönikan.

Gäst i ungdomskulturen

Om en resa till Göteborg

Varning. Bildfrossa.

06:45 lämnade jag hemmet i lördags med den lilla ryggsäcken på ryggen och X100 i handen. Jag hade bjudit hem mig till sonen i Göteborg och hans födelsedagskalas som annonserats på Facebook. Bilderna berättar om dagen.

Sonen mötte upp på Göteborg Central. Han ville ha frukost så jag gjorde honom sällskap. Men  jag åt inget. Hade redan ätit två frukostar. En hemma och en på tåget. Det ingick tydligen i biljetten.

Alla gäster var inte färdiga för festen så vi gick ner till hamnen.

Jo, du ser rätt. Det är en Rolleiflex. Han har smak för riktiga kameror.

Efter en osedvanligt god pastamiddag var jag tvungen att bryta upp. Kram och hejdå och ut till taxin. Bussarna hade en märkvärdig paus i tidtabellen just då.

Det finns för många förbud i Sverige.

Kvällsmat på tåget. Det här hade jag beställt när jag köpte biljetten. Men pastan var godare...

Tåget gick.... som tåget. Både dit och hem. Klev genom dörren hemma 22.45 mer än redo för bingen. Den riktiga festen skulle just börja i Göteborg...

Och jag sov gott efter en helskön dag.

Mellanformataren

PS
Alla bilder tagna med X100. Jag tog några bilder med Zeissen också men de får vara kvar på filmen så länge. 

Sjung mänska sjung!

Om en resa i en retrobuss

Min förra svärfar, ty jag har två, hade en favorithistoria som jag gillade.

En man skulle gifta sig men hade två alternativ. Den ena var vacker som en gudinna men sällsynt enfaldig, den andra kunde sjunga så otroligt vackert att man blev rörd i hjärteroten men var fulare än grisen. Han bestämde sig för sångerskan och gifte sig med henne. När han vaknade upp efter bröllopsnatten och såg på sin nyblivna hustru (ja, du vet hur de ser ut efter en natts sömn) drabbades han av ånger men fann på råd och brast ut: Sjung mänska sjung!

Ett par decennier av mitt fortfarande unga liv sjöng jag (och min fru) i olika körer. Men mest i Missionskyrkans ungdomskör. Under denna tid lärde jag mig helt själv att spela kontrabas också men det är en annan historia. Jag började sjunga som 1:e bas men gick ganska snart över till tenor. Det är därför min röst är så klen och hes nuförtiden. Det var inte fråga om skolning utan mer att brassa på bara. Ja, brassade gjorde jag ju på annat håll också, om du kommer ihåg. Vi sjöng allt från Bach till Bengt Hallberg och allt däremellan. Även "Glad såsom fågeln i morgonstunden" på Valborgsmässoafton. Den där sista är ingen lek för tenorer ska ni veta. Upp och rota i sopranernas register. Inte konstigt att man tappade rösten då och då. Men det fanns ännu värre verk att pröva sin stämma i. Det är konstigt att man inte blev stum på kuppen.

Vi gjorde ofta resor till när och fjärran kyrkor och t o m till Skansen där vi sjöng under Dalsland på Skansen-veckan. En av våra resor gick till Svärdsjö i Dalarna dit en från Tösse (söder om Åmål) utvandrad predikant hade flyttat. Vi åkte i en, redan då, skrotfärdig långfärdsbuss utan bekvämligheter.

November månads profilbild hämtar jag således från denna resa 1980. Ett utsnitt ur nedanstående bild.

Busschauffören Gunnar (bas) i mitten och dirigenten Olle till höger.

Stationen vi rastade vid är höljt i dunkel men är sannolikt belägen i Värmland.

Efter gudstjänsten på söndagen var det förstås dags för hemfärd och jag tog ett gruppfoto. Ni får se det bara för att bevisa mina påståenden om bussen. På vägen upp fick vi (Gunnar) lov att reparera avgasröret med en kaffeburk. För nytillkomna världsmedborgare så utspelar den här historien sig på den tiden då man kunde köpa kaffe på konsvervburk av plåt.

Av hänsyn till busstillverkaren låter jag varumärket vara osagt. Den förefaller dock ha starka likheter med den buss min mor åkte på sångarresa med i sin ungdom. Det kan rent av vara samma! En hemsk tanke men mycket sannolik.

Mellanformataren

PS
Den här gången var det bra nära att bli en bröllopsbild igen. Vi upplevde en ketchupeffekt vid altaret. När vi hade börjat så kom snart alla kompisar efter och vi firade bröllop flera gånger om året. Det var några hektiska år...  Men så hittade jag den här bilden...