King of the road

Igår (söndag) åkte vi Mälaren runt på elva timmar. Eller egentligen halva ty vi genade mellan Enköping och Strängnäs. Tre kameror hade jag med på färden. En Super Ikonta med Portra 160NC, Rolleiflexen med Tri-X och så D80:n med fyra Gigabyte. Fördel retro med andra ord. Bilder från Zeissen blir det inte denna gång. Crimson är inte lika snabba som jag i framkallningen. Här kommer lite smakprov från turen.

Vi började vid Väppeby (?) kyrka

Fikade vid Kungs Husby kvarn från 1880.

Första etappmålet var Grönsöö slott

Jag var förstås inte ensam om att fotografera. Fru och dotter körde digitalt.

Det blir lite luckor här p g a att Zeissens film inte är framkallad.

Nägra knuttar var också på slottet. Här använde jag den kromade kåpan på en Honda som ett vidvinkel för att få en hel HD Roadking med i bilden. Analogt förarbete kallas det här.

Så här såg den ut i sitt eget höga majestät.

Nästa etappmål var Enköping där vi besåg Drömparken. Vi imponerades inte så vi drog vidare till Strängnäs när vi väl hade hittat ut ur Enköping.

I Strängnäs tog jag mycket bilder med Zeissen så istället visar jag dagens fynd; en Volvo Sport. En sällsynt raritet.

Hemliga tecken

Hemliga tecken. Gravstenar eller spelbord? Gothems kyrka. Rolleiflex och Tri-X.

Ljusterapi

Solen är härlig men ibland blir det för mycket. På Gotlands ljusa kalkstensstränder fick både exponeringsmätare och film fnatt. Rena ljusterapin. Nästan utomjordiskt (läs himmelskt) ljus omslöt oss var vi än gick.

 

Langhammarns raukområde.

Zeiss Ikon Super Ikonta B och Portra 160VC

90-åring med skumma ögon

Min allra äldsta kamera fick följa med till Gotland för att köra den första rullen i den. Det är en Contessa Nettel Piccolette från 1919 och första filmen var en efke R100. Kameran har inte många tider och bländare att bjuda på men det är ju bara att gilla läget och försöka göra det bästa man kan. Slutaren fungerar bara om jag använder trådutlösare men det gör mig inget. Det är en pikant detalj som nästan ger mer retrokänsla. Bara jag kommer ihåg att ta med den. Kameran är ju 90 år så den kan behöva en käpp!

Bilden tagen med Nikon D80 och superzoomen 18-200 mm.

Den uppnäste raukmannen

En snabbvisit på Krusmyntagården vid stängningsdags hann vi med. Jag hann att vila benen här en stund också.

Vet man bara sin kameras begränsningar så går det att ta bilder med vilken burk som helst som säljs med efternamnet kamera. Med tanke på dagens populära impressionistiska bildstil kanske jag kan använda den här till tävlingar om stora priser. Nå, vi får se hur det blir med den saken. Det sitter i alla fall en färgrulle i den nu =)

Kristen tro i ruiner

Det är inte alltid så lätt för en tro, ideologi eller rörelse att vara relevant i sin samtid. Att hålla intresset vid liv genom tidsåldrarna och samtidigt behålla sina grundvärderingar och sin särart. När den stora lutherska reformationen svepte över Sverige föll de katolska institutionerna i förfall och så småningom i glömska. Så ock klostret i Roma på Gotland som numera används till profana tillställningar som teater och konserter. Det är inget fel i det. En pikant miljö för dylika events.

Muraren gav upp. Skottkärran står kvar där i skuggan.

Man undrar lite smått när klockan kommer att klämta för dagens kristenhet. Den är ju redan reducerad till traditionella familjehögtider vars innebörd de flesta inte tar på allvar.