Sol ute sol inne

Cabriolet är rätt i fint väder

Det var fint väder de dagar jag var i Rättvik  så (nästan) alla cabbar hade packat ner taket. Här kommer en kavalkad av nedcabbade åkdon.

Cadillac Eldorado

Den här ljusgröna färgen är jag svag för. Här på en Buick Limited 1958

En cabriolet behöver inte vara stor och det räcker med ett enkelt canvastak för att få den rätta känslan. Som på denna Volkswagen Limousine från 1958. Jag såg åtminstone en till tysk med canvastak. Den kommer senare.

En cab såg jag med taket uppe. När jag närmade mig den här hörde jag en röst från det inre "Här kommer det en till från Åmål". En tidigare arbetskamrat från Svenska Elektromagneter satt i baksätet. Ägaren satt på passagerarplats i framsoffan. Bilen och ägaren är från Bengtsfors, 35 km väster om Åmål. Senare under samtalet kom de fagra kvinnorna som hörde till. De hade varit inne i mataffären. Ägarens flickvän var förare för dagen. Att det är en Cadillac syns ju men jag var obekant med modellen. Ägaren berättade att det är en Serie 62 från 1959. Originalratten kostade 4.000 och ansågs vara ett fynd. Normalpriset ligger på 10.000. Den här hobbyn är nästan lika dyr som fotografi =)

Vi var överens om att dessa bilägare utför en kulturgärning när de håller sina bilar i trim. De utgör ett rullande museum som är gratis att betrakta. Men det är klart: man måste upptäcka dem och träffsäkerheten är god i Rättvik på Classic Car Week.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera... 

På besök i Paradiset

Men så långt jag kunde komma från naturen

Paradis är väl en definitionsfråga och högst personligt. När man som jag är intresserad av gamla bilar så är det heller ingen bilskrot i Värmland jag åker till. Paradiset denna sommar befann sig i Rättvik. Jag var där de första dagarna av Classic Car Week och njöt i fulla drag av utsikten.

Alla färgbilder från Rättvik är tagna med en Olympus OM-2N. Jag hade satt mig i sinnet att göra slut på en del gammal film i frysen och detta fick en lite oväntad effekt. De gamla filmerna gav en gammaldags "look" åt bilderna som jag tycker passar och adderar lite tidsanda. Nå, inte alla rullar var gamla. Jag provade ett par tyska Rossman 400 för första gången. Alla rullar är framkallade hemma i mitt lilla mörkrum.

Jag öppnar brett här med en Cadillac Sixty Fleetwood från 1958.

Var namnet Fleetwood kommer ifrån vet jag inte men det kan ha något att göra med badbryggan i aktern.

Här är föraren, men han var inte ägaren

Han hade en skylt i bakrutan som sa "Jag var i Åmål men det var stängt". Eftersom jag är född i Åmål var det ju en bra samtalsöppnare med ägaren. Det är inte ägaren på bilden, bara en medåkare.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera från Rättvik...

Ombyte

Om att strunta i skärpa

Jag har experimenterat lite med att strunta i att ta skarpa bilder och istället försöka förmedla en stämning, en känsla. Tunnelbanan är ett bra ställe att börja på. Mycket rörelse och ganska dåligt med ljus. Stor bländare och långa tider. Bara att köra.

Eders hängivne

PS
Försöker bara komma ur de gamla vanliga spåren 

PPS
Hast är ordet 

Utrustning
Mätsökare, 50 mm, HP5+ 

Nytt Dogmalöfte

Försök med färg

Jag har kommit i stå med med mitt förra Dogmalöfte så nu satsar jag på ett klassiskt ekipage som jag ändå aldrig kört förut. Dessutom byter jag till färg.

Kamera:   Olympus OM-2n
Objektiv:  Zuiko f1:1,4/50 mm
Film:        Kodak Portra 160
Framk:    C41

Eders hängivne

Nostalgia

Om kärleken till ånglok

När pappa flyttade till Åmål tidigt på 50-talet började han jobba i lokstallet vid Åmål Östra. Därefter började han på bangården och växlade vagnar för de olika tågsätten med gods till andra delar av världen. På den tiden företogs många transporter via järnväg från många fabriker i Åmål. När jag var hemma förra helgen för Åmåls Fotofest tog vi oss ner och fotade den rivningshotade vagnexpeditionen som också hyste bangårdspersonalens omklädningsutrymmen samt besökte lokstallet som händelsevis var öppet. Arbete pågick och vi pratade en stund med den enda kille som var där. Nu blir det bilder från "Lämmås", rivningsobjektet kallades så för att det var byggt av lämmar säger pappa. Och några bilder från lokstallet.

"Lämmås" 4 maj 2012. Södra gaveln.

Norra gaveln.

Västra långsidan

Första trappan till vagnexpeditionen. Andra trappan till personalutrymmen. Medan vi bodde på Kyrkogatan där vi inte hade något annat badrum än en zinkbalja på golvet i köket gick vi ofta hit för en dusch. Vare sig det behövdes eller inte =) Zinkbaljan användes för övrigt som lastfartyg i en av mina sämre bedrifter.

Pappa i lunchrummet på Lämmås ca 1955. Vem som tog bilden är oklart men pappa har i alla fall negativet.

Södra gaveln igen. Titta noga. Endera dan är det rivet.

Så till lokstallet på Åmål Östra. När jag gick i skolan fick vi lära oss i geografin att Åmål var en betydande järnvägsknut. Nu när jag vet bättre betvivlar jag att det någonsin har varit det men låt gå för Åmåls skull.

Inte den senaste sorten men utrangerad likafullt. Jag vet inte varför, men varje gång jag ser den tänker jag på Dire Straits låt "Calling Elvis, anybody home..."

Lokstallet med ett par dieselartefakter. (artefakt= konstgjort föremål. Används företrädesvis inom arkeologin och detta snuddar väl lite vid ämnet)

Ensamarbetaren till vänster, pappa till höger. Pappa berättade om händelser i lokstallet i början på 50-talet.

Mekanisk skönhet no 1.

Ånglok eller Jules Verneliknande jordborr? Mekanisk skönhet no 2.

Mellanformataren

PS
Alla mina bilder är tagna med Rolleiflex 3,5B Automat med ljusgult filter och Tmax400