Pro Memoria
En kamera, ett objektiv
Om fotografisk asketism
1974-1985 använde jag pappas gamla Praktica IVB med objektivet Meyer Primotar 3,5/50 mm. Efter ett tag fick jag också låna ett Tokina 4/150 mm. Telet använde jag dock inte så ofta. Detta ekipage blev min ständiga följeslagare på allt jag företog mig. Resor, utflykter, födelsedagar, kanotfärder, läger, vapenfri tjänst, you name it. Dokumentationen av min ungdomstid är omfattande. Jag använde så gott som alltid diafilm, den tidens hemmabio. För det mesta Ektachrome 200. Pappa och jag brukade dela på en 30-metersrulle. Ibland prövade jag andra fabrikat, typ Fujichrome, Sakurachrome och Kodachrome m fl. Sakurachrome var den i särklass sämsta film jag någonsin använt.
Praktica IVB. Här har jag dock en Zeiss Tessar 2,8/50 mm. Meyer-50:an ser nära nog likadan ut. Jag har en Meyer också. Telet på bilden fick jag av pappa när jag långt senare skaffade en likadan Praktica IVB från ebay. Numera ha jag också en Meyer Primagon 4,5/35 mm. Ska det va så ska det va.
Här några bilder tagna med detta DOGMA-ekipage. (Med Meyer-50:an). Från de första åren 1974-1976. Jag håller fortfarande på med att skanna diabilderna.
Praktican har en mattskiva som varken har snittbild eller gitter. Det var alltså ingen lek att fokusera med den.
Eders Hängivne
PS
1985 skaffade jag en egen kamera, en Chinon CE-5 med ett Chinon normalzoom 28-50. Men fortsatte med samma stuk, en kamera-ett objektiv.
PPS
Nu blev jag lite sugen på att köra en rulle i den! Men jag har redan så många kameror med film i så det får vänta.
Jag kapitulerar
Om att fotografera i färg
Alla filmer har det höjts priset på. Och särskilt färgfilm. Jag fotar inte så mycket att det lönar sig att framkalla själv ens. Kemin kostar för mycket och blir snabbt dålig. Att lägga filmerna i kylen tills jag har 12-16 rullar kan ta ett par-tre år. Jag har kört Tetenals 1-liters C-41 kit. Senaste gången framkallade jag 3 rullar som blev som de skulle. Några månader senare framkallade jag en till i samma kemi och den blev skit. Så 500 kr för tre rullar blir mycket pengar per bild. Plus en förstörd film. Så jag framkallade ytterligare ett par rullar hos Qpix.se à 139 kr per styck. Här kommer en bild från de senaste rullarna.
Ericsson studio i Kista tagen med Olympus OM-2n och Zuiko 35/2 och filmen Fuji Superia Xtra 400
Så jag har kapitulerat för den kostnadsmässiga delen av färgfilmsfotografering. Jag är ju nybliven pensionär. Vill jag fota färg i fortsättningen får det bli digitalt.
Svartvitt överger jag dock inte. Där kapitulerar jag med döden. Eller "över min döda kropp" som en del säger.
Eders Hängivne
PS
Fast jag har några rullar 120-film i frysen. Så vid högtidliga tillfällen laddar jag nog en mellanformatare i alla fall.
Färdigsprucket
Om arkitekternas lek
Jag har jobbat några år i Kista. Först i hus 30 sedan i hus 9. Granne med hus 9 ligger hus 10. Det är detta hus det här inlägget ska handla om. Hus 10 alltså, på Isafjordsgatan 10.
Här har arkitekterna varit på lekhumör och byggt in sprickor i fasaderna redan från början. På tre sidor i alla fall.
Huvudentrén på Isafjordsgatan.
Den största sprickan är vänd mot Isafjordsgatan. Söderut alltså.
Fasaden mot Blåfjällsgatan. Västerut. Här finns ingen entré.
Bakvägen mot Modemgatan. Norrut.
Här är sprickan lite djupare än vid huvudentrén. Hus 9 speglar sig längst in i den. Det står bakom mig.
Jag kan inte låta bli att undra hur mycket det kostade extra när huset var sprickfärdigt.
Eders Hängivne
Arbete på övertid och sedan pension
Om lust
Mitt yrkesliv har jag ägnat åt att konstruera saker. Det har varit roligt och utvecklande. När jag så småningom närmade mig pensionen så lovade jag mig själv att hålla på så länge det var roligt. Nu har jag kört ett par år "övertid" och känner att roligheten börjat avta. Så i våras bestämde jag mig för att ta min pension vid 67. Och nu har det inträffat. Fr o m augusti lever jag på min sparade pension. Och det känns bra.
Husvagnscamping i westernstaden Jose City i Björkvik county.
Eders Hängivne















