Bungyjump utan rep

Det här skulle kunna vara ytterligare ett Då och Nu-inlägg men eftersom jag inte har några bilder från Då utan endast minnen omvandlade till text får det bli ett ovanligt inlägg. Nu-bilden får du här direkt. Som både författare och fotograf har jag förtroende för läsarens/betraktarens egen föreställningsförmåga så för att ge din fantasi de rätta förutsättningarna kommer nu en bild som beskriver miljön i vilket det här dramat utspelar sig.

Marinan alldeles till höger utanför bild. Den stora planen rakt fram är skådeplatsen.

Åmåls hamnkontor låg här mellan marinan och restaurang Hamncompagniet och blev senare Vänerns Seglationstsyrelses kontor. Min morfar jobbade f ö  och bl a som hamnfogde i Åmåls hamn. Fast han hade kontoret hemma. Över skrivbordet hängde en tavla med en fullriggare med alla segel satta på havets bölja. Den tavlan hänger nu i mitt arbetsrum. Hans kontorsstol står också på mitt kontor. Med kameraväskan tryggt redo ovanpå.  Men nu tappade jag tråden.

Föreställ dig nu att det ligger en enorm sandhög där till vänster om marinan. Så enorm att lastbilar backade upp på den för att tömma mer sand till högen. Uppfarten blev naturligtvis mycket packad och sanden var hård ända upp till branten på andra sidan där frontlastare slukade skopvis med sand för diverse bruk. De lämnade efter sig en brant slänt som var oemoståndlig för alla grabbar i grannskapet. Vi hoppade utför branten för att få våra adrenalinkickar som dagens bungyjumpare gör. Men utan rep. Vi hade en inbyggd fjädring som raskt tog oss uppför sandhögen igen för nästa hopp. Om vi hoppade för långt bet vi oss i tungan. Det gjorde ont men stoppade oss inte.

En gång skulle jag och ett par klasskompisar, Bobo och Gunnar ”Snoken”, skrämma min lillebror d.ä., Michael. Planen gick ut på att jag skulle gömma mig bakom sandhögen  och Bobo och Gunnar skulle springa och berätta för Michael att jag hade hoppat i sandhögen och blivit begravd under sanden. Michael var redan då en förståndig grabb, det har suttit i ända tills nu och jag oroar mig för att han aldrig ska tappa förståndet nån enda gång, så han gick direkt till mamma och berättade om händelsen. Då blev det fart på mor och jag såg redan på håll att det var fara å färde. Ett åskmoln färdades över mammas huvud i samma hastighet som hon. Det var ingen nåd att få, bara att lomma hem med en ilsken mor vid sin sida medan mina klasskamrater flinande lommade åt sitt håll. Fast lite skärrade var de också.

Klassens pojkar på skolresa 1964. Bobo och Gunnar längs ner till höger.

När marinan byggdes flyttade kommunen sandhögen till sitt förråd i utkanten av stan. Dessutom bakom stängsel och grindar. Slut på det roliga. Det är synd om dagens barn som aldrig får göra något farligt på egen hand.

Då och nu 3

I södra änden av Kyrkogatan i Åmål har det hänt mycket det senaste decennierna. I norra änden hände allt på en gång 1901 då det mesta brann ner. Alla hus norr om ån är från början av förra seklet. Men det är om den södra änden det här ska handla om. Min ände.

Här är en bild med det mesta intakt. Nåja, inte beboeligt men alla hus är kvar.

Taket rasade in den snörika vintern 65/66

Jag tog fotot från Kungsberget en söndag med pappas Zeiss Ikon Nettar.

 

Och så här ser det ut idag även om bilden är från 2000. Ett hus kvar. Resten är parkering. Till höger skymtar ett av de två nya husen på Kyrkogatan.  Hela det kvarteret heter nu BRF Vimpeln.

Foto taget nästan från samma ställe.

En dag i Gamla stan

Igår sa mina flickor att de ville åka in till Gamla stan idag och inbjöd mig att följa med. Jag accepterade genast och utmanade sömntutorna med avfärd kl 11.00 med tunnelbanan. På så vis skulle vi vara där när det är som mest ljus. Även om det är som ljusast då så är det mörkt mellan de höga husen. Jag förberedde mig väl och satte på  50/1,4D-gluggen och den stora batteripacken. Gluggen för ljuset och för att jag behöver träna mer med den. Batteripacken inte så mycket för batteriernas skull som för tyngden. Kameran blir stadigare att hålla i och det går att trycka av som vanligt vid vertikala bilder. Här är lite bilder på ressällskapet och promenadvägen.

Ville inte fotografera idag

Ville absolut fotografera idag

Prästgatan om jag minns rätt

Släckt

Tyska skolan gissar jag

Morsning, korsning

Här har jag varit förut men kom från andra hållet

Bestämd högvakt

Jag är både för EU och Euro så den här skylten föll mig i smaken

Till sist avslutade vi med middag på restaurang Svarta Fåren. Laxplanka till damerna och plankstek till mig. Vi äter så mycket fisk hemma så jag försitter inga tillfällen till en köttabit.

Mätt och belåten filosofie människa

Det blev en massa mer bilder men trettio procent gick i den elektroniska papperskorgen och resten sparades för framtida bruk.

Liten tävlingsframgång

The Everyman Photo Contest är en årlig internationell fototävling som med sin tillbakalutade stil helt passar mitt kynne. Inga stora priser eller berömmelse väntar segraren. Blott nöjet att få deltaga. Tävlingen försiggår i sex klasser: People/Portrait, Black/White, Macro/Abstract, Landscapes/Nature, Travel/Architecture och From the attic. Man får bara bidra med två bidrag om man inte har en bild för specialkategorin From the attic. Då får man bidra med tre bilder.

Bilderna får inte vara manipulerade annat än vad som kan betraktas som vanligt mörkrumsarbete. Den är bara öppen för amatörer.

Bilderna nedan var mina bidrag. 

 

Fall i kategorin Landscapes/Nature. Visad på kategorins resultatsida.

 

Drottningholms julmarknad

Frugans och mina utflykter går gärna utåt Drottningholm, Ekerö och de andra mälaröarna. Idag blev det Drottningholms julmarknad. Vi åkte tidigt för att få bra parkeringsplats men det visade sig att vi nätt och jämt fick någon överhuvudtaget. Vi fick gå en bit men det gjorde ju inget. Här är lite bilder från marknaden som bjöd på mycket julstämning och många smakprov på julens läckerheter.

Dörrdekorationer i mängd

Tomtar så det räcker för många jular

Och ljus för många bränder

Fina grejer..... men inga kunder. Inte alla gjorde lysande affärer

Fåglarna kan också få fira jul med eget julbord

Vi köpte med oss lite mat. Jag provade också lite god julfudge men insåg snart mitt misstag. Det kommer att bli en väldigt annorlunda jul utan godis. Saknaden strök som en kall vind genom min själ...