"Gatufotografi" på stormarknaden

En av de saker jag saknar mest från min födelsestad är litenheten. Allting är nära och behöver man nåt, som finns att köpa i stan, så tar det typ tre minuter att komma dit, några fler minuter att handla och sen tre minuter hem igen. I Stockholm är det långt till allt och allt är så stort att det är en rejäl promenad att komma till kassan. Affärerna är ju så finurligt planerade att man MÅSTE gå förbi alla erbjudanden. Även om man bara behöver en påse skruv. Dietisten är nog nöjd med arrangemanget för hon tycker att jag ska motionera mera. Det är bra för min nyligen upptäckta diabetes. Så det är jag som handlar mat för det mesta. Det är en skaplig runda med deras överdimensionerade kundvagnar som barlast.

Därför att promenaden är så lång tog jag med mig kameran idag. Tänkte öva lite på gatufotografering på de ändlöst långa "gatorna" på IKEA och COOP.  Inte blev det bra men här är några av dom.

Nikon D80 + 50 mm/f1,4. Ingen blixt. Ingen efterbehandling. Snudd på Dogma-löfte.

Picnic i sängparken

Gatuliv på IKEA

Torgmarknad på COOP

Skyltshopping

Pojke i kamouflagekläder

Spurt och målgång

Det enda som är litet i Stockholm är plånboken...

PS
Missförstå mig inte. Jag gillar att bo här.

Slaget om Stockholm

Nord och Syd har åter mobiliserat. På respektive Mälarstrand. Lägereldarna lyser pittoreskt med sitt varma glödlampsljus i fönstren längs stränderna och strategierna för morgondagens drabbning ventileras av generalerna och deras stabar i publiknande högkvarter. Soldaterna är unga och förmodligen med dåligt betyg i historia eftersom de tänkt sig att upprepa historien på fel sida Atlanten. Drabbningen ska äga rum i morgon på en ö mellan Nord och Syd som kallas Gamla stan. I sin historielösa okunnighet kommer de att upprepa Stockholms blodbad nästan 488 år senare i tron att det är det amerikanska inbördeskriget. De vet inte att det kriget pågick i fyra år och under flera slag. De skolkade då. Och kriget imorgon ska pågå bara en dag!

För att illustrera krigets fasor visar jag här en bild från slaget vid Chryslers Farm i Kanada som återupplevs varje år på samma ställe. Den fridfulla posen till trots kan jag intyga att dessa grabbar kan skjuta med sin kanon. De tävlade med andra kanonjärer i en slags stafett. Skjut ett skott, flytta kanonen 25 meter och skjut ett skott till osv tills någon kom först i mål. Krutröken låg autentiskt tät över nejden när slaget var slut. Fransoserna vann och därför pratas det på franska i provinsen än idag.