Blåkulla ligger i Vällingby

Men inga häxor syns till så här års

Contaflex Super BC med Tessar 50/2,8 och Kodak Portra 400

Eders Hängivne

Ett omöjligt negativ

Om när det är läge att ge upp

Jag har inte många negativ som är omöjliga att kopiera men tyvärr är det ofta just de som är en intressant bild. Här kommer historien om ett sådant negativ. Först bilden.

Soluppgång på Örnäs camping i Åmål där nästan alla har strandtomt.

Bilden är tagen med Nikon F6 och filmen är Acros 100 som jag pressade till 1600 ISO, dvs 4 steg! Jag kan ha använt ett färgat filter också men är osäker (rött antagligen). Jag framkallade som vanligt i Xtol förrådslösning när jag pressat en film. När jag försökte kopiera detta uppdagade jag en mängd vita prickar. Sannolikt är det kornen som klumpat ihop sig lite slumpartat. Det fanns inte ett dammkorn på negativet (om det inte fastnat medan det torkade) och även om det gjort det så brukar det inte bli en så förfärande mängd. Jag har oftast stort tålamod men det här var helt enkelt för mycket att retuscha . Det gick lite smidigare i Photoshop. Och retusch för hand på en papperskopia är jag långt ifrån en mästare på.

Jag fick i alla fall bilden publicerad på National Geographic bland läsarnas bilder på temat Semester.

Eders Hängivne

Arbetsflöde i mörkrummet

Om snabba resultat

Man ska väl inte ha bråttom när man har roligt men det  är inspirerande att snabbt få fram resultat som man är nöjd med. För det mesta går det ganska störrakt men ibland stöter man på ett besvärligt negativ som kräver lite mer av kunskap och tricks innan det blir bra. Några få negativ som jag har är det dock stört omöjligt att få fason på. Då slutar det som regel med att jag ger upp och redigerar en skannad version i Photoshop tills den duger.

Här redovisar jag min vanliga metod när negativen jag arbetar med är bra, vilket de oftast är. Jag börjar alltid med en 60 sekunders exponering med en exponeringsros på papperet.

Ur den utläser jag den lämpligaste tiden att exponera på. Det står i klartext antalet sekunder i varje sektor. Om jag gör större förstoringar kan jag behöva exponera 2x60 sekunder, helt enkelt för att ljuset blir svagare ju längre ifrån papperet negativet befinner sig. Avläsningen ska då multipliceras med 2. Om jag gör små kopior gör jag tvärtom och exponerar 30 sekunder med rosen och halverar tiden för den sektor som ser bäst ut.

Första försöket. Jag tycker att jag vill se mer bakom vindrutan.

Några sekunder längre exponering. Jag vill se mer bakom vindrutetorkaren men vill inte ha bilen mörkare. Då efterlyser jag rutan och den ljusa öppningen i grenverket genom att maska av med händerna några sekunder ytterligare.

Den färdiga bilden monterad i passepartout. Färdig att ställas ut

Eders Hängivne

PS
Ofta träffar jag rätt redan på första försöket, ibland krävs det fler försök. Men det är ju en hobby, och tiden spelar ingen roll.

Min sommar med Contaflexen

Om nyttan med att byta film mitt i en rulle

Jag köpte min Contaflex Super BC sent i våras och kompletterade strax med tre växelmagasin för att komma igång att fotografera med filmbyte efter motivets karaktär. Ni vet, en del motiv gör sig bäst i färg medan andra gör det i svartvitt. Det har hänt mig flera gånger att jag haft "fel" film i kameran. Det åtgärdade jag tidigare med mina Olympus OM-2N genom att ha två kamerahus, ett med färg och ett med svartvitt. Med Contaflexen blev det mindre "bagage" att släpa på. Jag har kört tre rullar färg och tre rullar svartvitt under sommaren. Här visar jag några bilder från dessa rullar. Jag är mycket nöjd med bildresultatet från denna 50-åriga kamera.

Förskola i Vällingby

Närbildslins och temynta

En stad i staden

Sandudden, Ekerö

Balkongstilleben

Vid Grönsöö slott

Färingsö

Hamngatan vid Kungsträdgården

Lekplats på Vällingby torg

Underhållning på Vällingbydagarna

Eders Hängivne

PS
Nu vilar Contaflexen över vintern

Rolleiflexen i vinteride

Sista rullen för i år blev en FP4+

Rolleiflexen har varit , och är, en av de trevligaste apparater jag fotat med genom åren. Slutaren gav upp för ett par år sedan men fick vård av Kalle  i Täby och fungerar finfint sedan dess. Nu lär den fungera en generation till.

Jag har ett evigt pågående projekt (som jag i hemlighet hoppas göra en bok av) med temat Temporär arkitektur. För ett par veckor sedan flyttade en sån där temporär arkitektur in alldeles i närheten av där jag bor. En mindre stad av containrar. Jag har redan tagit många färgbilder av den ur olika vinklar men den här gången tänkte jag köra den svartvita rullen som suttit ett tag i Rolleiflexen för att sedan låta den vila över vintern. Jag väntade bara på det rätta vädret. Idag hände det men försvann lika fort som det kom.Och jag upptäckte att en del containrar redan hade försvunnit. Jag tog mina bilder ändå. Framkallade och skannade nyss.

Här på huvudgatan i containerstaden syns det redan att en del "hus" försvunnit.

Det här var ett parhus

Eders hängivne