Rolleisommar

Om att fota mellanformat

I princip hela vintern gick utan att jag använde Rolleiflexen så nu tänkte jag ge den hela sommaren. Inte en dag utan film.

Jag har för all del tagit lite bilder under den kalla våren så jag har redan några att visa. Gärdesloppet gick i hällregn i år. Medan en del digitalfotografer fotade insidan av jackan körde jag på.

Jag var uppe skapligt tidigt på Midsommardagen och förevigade ett öde Stockholm.

Och så några färska bilder från igår.

Jag tittade på Beata Bergströms bilder på Musik & Teatermuséet

Sen gick jag till Skeppsholmen och trängdes med Gotlandsseglare men som vanligt blev jag mest fascinerad av af Chapman. Där satte jag på Mutar 0,7x och fick vidvinkel.

Det får bli mera Rollei i sommar. Helt klart.

Mellanformataren

Bländare 214 - ungefär

Om en gammal kameras ögonoperation

Jag har en gammal Contessa/Nettel Piccolette från början av 1920-talet. Jag har kört några få rullar genom den med ett ganska intressant resultat, minst sagt. Här kommer några exempel. Förstora och titta noga. Ser du vad det föreställer?

Toykameravännerna torde vara gröna av avund för ett sådant här optiskt spektakel =)

Jag vet inte om kameror kan få starr men jag räknar detta resultat till ögonsjukdomarna och beslutade mig för en operation. En ny lins, helt enkelt. Så här ser den ut.

Ja alltså, den är inte av glas utan snarare luft. Jag har alltså förvandlat en kass lins till ett hål på ca diameter 0,35 mm. Och med ett enkelt handgrepp är kameran en hålkamera.

De flesta gör det lite enklare för sig med aluminiumfolie och gör hål med spetsen på en knappnål. Men jag är ju ingenjör och har gjort det på ingenjörsvis i en verkstad med hjälp av kollegan Per Hillbom. Tunn aluminiumplåt som sedan svarteloxerats blev det.

Den ser precis likadan ut som förut men bländaren som sitter framför linsen har ingen funktion längre. Möjligen kan den fungera som motljusskydd om det vill sig väl. Den minsta ordinarie bländaröppningen är mycket större än hålet.

Nu är kameran laddad också med en rulle färsk Efke R100. Om det blir några bilder av det här så kommer de upp i sinom tid i bloggen.

Mellanformataren

PS
127-dagen närmar sig och den här kameran har 127-film och bildformat 4x6,5. Nu har jag alltså två kameror redo för den dagen...

Skruvat i Malmö

Jag hade inte tänkt ta en enda bild på Turning Torso men det är nåt konstigt med den. Jag tror den är magnetisk på fotografer. Särskilt amatörfotografer.

Tom tomt för framtida bruk. Det här var kanske den sista. Till vänster om mig byggs det som bara den  på alla tomma plättar. Om nåt år eller två får vi se vad det blev.

Gyllene kulor. De ligger i centrum för att inte förväxlas med annat gyllene. Snitt och sånt...

En enorm kaffeböna och ett ont öga möter mig

En imponerande byggnad

T o m träden bredvid lät sig påverkas och skruvar sig åt samma håll som huset.

HSB Turning Torso

Mellanformataren

PS
En kamera, ett objektiv, en film. Dogma style men inte mitt löfte.

Malmö hamn

Jag gillar hamnar så självfallet gick jag dit och strövade runt några timmar den 7 juni. I sakta mak tog jag mig från Bagers bro förbi Inre hamnen ut på piren och tillbaka. Sen fortatte jag västerut där det pågår spännande byggnation. Men det tar vi en annan gång. Nu blir det bara en liten del av hamnområdet.

Malmöborna är ett cyklande folk

Fredliga är de också 

 De har snygga broar...

...och fyrar...

..och broar...

...och fyrar

Vad det här är kan  jag inte räkna ut. 90 mm använde jag här

Dockan har blivit småbåtshamn. Men jag tror bestämt att jag hade närmare till båten i Åmål.

Kunde inte låta bli. Självporträttet.

Nästan FÖR prydligt välordnat

Äntligen ett café som var öppet. Kaffesuget var enormt så här långt på promenaden. Mycket trevlig och hjälpsam personal gör att jag gärna rekommenderar Lighthouse Café nästan längst in i Dockan.

Det finns fler som kör retro. Skönhet i trä

Proud Mary lägger ut för en fikasegling

Och andra lägger sista handen på vårrustningen

Resten av den här promenaden kommer senare

Mellanformataren

PS
Samma ekipage som i förra inlägget utom på en bild där jag använde 90 mm . Och film som sensor förstås.

Backstreet Montreal

Om vardagens baksida i en storstad

Montreal har något som jag ännu inte sett motsvarigheten till i Stockholm. Skräpiga och skumma bakgator.  Jag gjorde mina egna vandringar i stan medan flickorna gjorde sina shoppingrundor. Det här är vad jag fann.

Så här ser de ut som regel.

Inbyggd spiraltrappa.

På bakgatorna är det lättare att klottra

Balkonger med nödutgångar

Inhägnade små täppor

Eller bara tegelväggar

Bakgatuloppis

"...som mitt i gatan står"

Man tager vad man haver...

Skydd eller fängelse, det är frågan.

Bekvämlighetsinrättning

Det är billigare med luftledningar.

Minimal täppa.

Jag ska nog försöka hitta något liknande hemmavid.  Jag tyckte det var charmigt i sin ruffighet.

Mellanformataren