X100-blogg

För knappt en månad sedan startade jag en bildblogg BARA för min X100. Tanken med det var att jag skulle få lite snurr och tryck i min digitala fotografering genom att ladda upp nya bilder varje dag. Ja, redan i förra veckan hade jag flera bilder på samma händelse i ett enda inlägg. Det blir nog inte  lika regelbundet där med bildkollektioner som jag har planerat i STREET-bloggen men det dyker nog upp någon gång då och då. En del bilder finns i mitt X100-album (som jag slutat fylla på) men det är också många nya. En annan grej med X100-bloggen är att jag bara kör i färg. Behöver träna på färg, tycker jag.

Så här långt är jag mycket nöjd med X100:an även om den inte är riktigt lika enkel och rolig som Zeissen (ZM). Det jobbigaste är det där med batterier som tar slut efter några timmar. Jag har batteri i Zeissen också men det har jag inte bytt  än efter 1,5 år. Det är nästan som att vara batterilös. Härlig känsla, det där. När batterierna inte är det första man tänker på. Men ok, nu behöver jag inte tänka på film istället. Minneskortet räcker ganska länge om man knäpper på samma sätt som med en analog kamera. Tar bra bilder med en gång, menar jag. Utan sprut. Minneskortet rymmer mer än 2 limpor 36-bilders Tmax 400. För att rymma en film behövs ett minneskort på knappt 700 Mb. Det kunde vara kul för att simulera filmkänslan och behöva byta minneskort då och då. Men så små minneskort finns inte. Tror jag.

Den här bilden kommer imorgon

På blogspot är det nästan omöjligt att ta sig igenom kommentarsfunktionen har jag märkt så därför har jag stängt av den i båda bloggarna. Men det finns en knapp som det står +1 på som fungerar ungefär som gilla-knappen på facebook. Det här fattade jag först när jag började med Google+ igår. Så om du gillar en bild, tryck på +1:an. I rutan bredvid till höger syns sedan hur många som gillar en bild. Om du ångrar dig så tryck en gång till. Skitenkelt!

Välkommen in och titta!

Mellanformataren

Semesterfacit

Varning! Bildfrossa!

378 digitala bilder (Ändrat då jag hittade fler den 16 aug, tidigare angivelse var 323)

356 bilder på film 

40-tal bilder på papper i mörkrummet

Det blir ca 1,5 bild/vaken timme 

Flitig, va? Men långt från digitalsprutet *. Här är några ur bildfloden

Boheme

Rännsten

Restaurang på tub

Profil

Agitatorn. Glaskonst av Mats Jonsson, Steninge slott

Bil i byggsats

Och så lite "riktig" fotografi =)

E-type

Bevingade medborgare

Gatustrid

Uppställning

Tranan

Kyss mig!

Tjuven behövde bara en enhjuling

Fjäderholmslinjen

Bästa vänner

Sommarpar

Ja, då vet ni vad jag har gjort i sommar. Bortsett från att äta och sova, alltså

Mellanformataren

* Angående digitalsprut. Jag avskyr att sitta och sortera en massa nästan likadana bilder. Om du gillar det - varsågod. Jag avundas dig inte.

PS
Det blir nog bara svart/vitt i höstens utställning på Midsommargården. Jag har några kollektioner som miniberättelser som jag går och filar på...

50 mm gatufoto

Om att testa sina gränser

Redan i ett tidigare inlägg erkände jag min svaghet för 35 mm. Den klassiska brännvidden för gatufoto. För att inte fastna där så tänkte jag nu utmana mig själv med att prova 50 mm ett tag. Så till den milda grad att det också blivit mitt nya dogmalöfte. Redan första dagen märkte jag av en svårighet. Jag fick backa lite! Nå, jag lär mig väl. Det är ju det som dogmalöftet syftar till.

Jag har en massa 50 mm:s-objektiv som passar min Zeiss men jag tänkte använda Sonnaren jag köpte i vintras. Carl Zeiss Sonnar *T* 50/1,5 alltså. Här är den monterad på min arbetskamrat Zeiss Ikon ZM.

Lite grövre kaliber än den vanliga Biogonen 2/35 jag brukar ha på. Och tung är den. Mycket glas!

Varning! Bildfrossa!

Jag har förstås rivstartat. I lördags tog jag en runda på stan. Vällingby-Alvik-Liljeholmen-Slussen-T-centralen-Alvik-Vällingby. En och en halv rulle. Sen hem och äta middag och vila en stund. Andra turen gick till Rådmansgatan och cruisingen som var i full gång. En och en halv rulle där också. det hade blivit mer om inte filmen hade tagit slut. Här är lite bilder från min innehållsrika lördag. Sista rycket innan jobbet på måndag.

X100-fotograf Tommy Hansen

Wheelsfestivalens cruising i Stockholm

Refugen var svårt abonnerad av fotografer

En del visade häcken

Här fanns alla årtionden, fasoner och skick. Den här behöver nog lite service. Som min Nikon S -54 som är inne för justering av ventilspelet, ööh slutaren.

Egentligen var det Corvetten där framme som jag ville ha en bild på efter att ha väntat ganska länge. Men den här svarta klunsen vågade jag inte stoppa.

Nåja, Sonnaren levererar och jag är mycket nöjd. Sensorn var Kodak Tmax 400.

Mellanformataren och Zeiss-vännen

PS
Några fler cruisingbilder kommer i street-bloggen nån lördag i oktober. Håll utkik!

Where the Jagga people go

Om Katternas återkomst

Vid Brostugan på Kärsö på Drottningholmssidan av Nockebybron samlas bilentusiaster nästan varje kväll. Igår var det Jaguarernas kväll. Många E-types, en del moderna katter och Morse var där med sin.

Jag var också där med min Mutar och fick naturligtvis ett trevligt samtal på halsen med en Jagga-ägare som verkade skämmas över att gå omkring med en digitalkamera. Han ursäktade sig med att han minsann körde analogt också. Rangefinders och Bladare mest.

Tessaren är normalt väldigt skarp och ger fin kontrast men Mutaren verkar som mjukgörare vad gäller kontrasten. Men med lite tuffare kurvtagning än vanligt gick det att få lite fason bilderna ändå.

Alla bilder tagna med Rolleiflex och Mutar

Mellanformataren

Final countdown

Yttersta domen eller räkenskapens dag

Ja, så var det det där igen om varför vi fotograferar. Eller varför jag fotograferar. Jag konstaterade i ett tidigare  inlägg att det kan vara så att vi har en annan hobby än fotografering som kan motivera oss att fotografera. Jag sa att jag gjort mig av med alla hobbies men redan i ett kommentarssvar kom jag på att jag visst har hobbies. 

Gamla kameror! Varför fotograferar jag annars kameror ? =) Nu är det bara så att gamla kameror allt som oftast är som en gammal rostig bil. De kräver omvårdnad av ägaren för att överhuvudtaget överleva. Precis som vilken gammal veteranbil som helst.

Good ol' Peggy

Ett ständigt putsande och användande krävs för lycklig fortlevnad av både bilar och fotoapparater. Jag har helt nyligen erfarit detta med en digitalkamera också. Min Canon Powershot A80 från 2004 (digitalretro?) har börjat konstra. (Jag använder den för sällan). Displayen startar bra men hittar strax ett maskhål i cyberspace och övergår till psykedeliska linjära fraktaler av verkligheten. Dessutom i lila! Som tur är fanns dåförtiden fortfarande en vanlig genomsiktssökare. Kikar jag genom den när jag tar bilden så går det fortfarande att ta bilder med den. Men chimping är ogörligt. Nu gör det mig inget. Jag är ju van att se resulatet senare. Långt senare. Bortom fixet ungefär. Så tills vidare betraktar jag den som varande i "hyfsat bruksskick".

Desoto i hyfsat bruksskick

Det finns flera anledningar till min andra hobby. Jag är ingenjör med mekanisk inriktning. Jag fascineras av mekaniken i gamla kameror. Jag är också uppvuxen i en fotograferande familj och förening. Den digitala eran har dock aldrig riktigt fastnat i mig även om jag gjort flera försök. Tekniken fick sin dödsstöt när jag sneglade på min första kamera igen sent 2008. Den första kamera jag använde 1964.

Zeiss Ikon Nettar 515/16 maxad med de vanliga tillbehören

Gammal kärlek rostar inte. Den är fortfarande en av mina favoriter. Det är andakt att ladda en rulle och stoppa den i fickan för en tur på stada. Moderna amatörfotografer rynkar nog på näsan åt optiken men Novar Anastigmaten ger mig precis det jag vill ha av bildkvalitet. Ibland FÖR bra.

Två röda punkter , spänna hanen, sikta och tryck. Fotografins kärna.

Objektiv: Novar Anastigmat 75/4,5. Sensor: Kodak Portra 160 NC

Jag har för övrigt ännu en hobby men där jag inte fotograferar så mycket, släktforskning. Där letar jag mer efter bilder som andra tagit. Mitt mål är att ha några bilder av varje individ i olika åldrar i livet så långt tillbaka det nu är möjligt. Fattighjonen hade dock inga kameror! Här bjuder jag på ett fotografi av den äldsta dokumenterade släktingen på mammas sida. Min mormors mor. På pappas sida finns det troligen ännu äldre fotografier. När jag fotograferar inom denna hobby är det gamla boställen, gravstenar och tillhörande artefakter som är motiven.

Kristina Andersdotter, född 1858 i Fjäll, Långserud , Värmland. Död 1923  i Mo, Åmåls landsförsamling, Dalsland. Maken Johannes Johansson vägrade låta sig fotograferas.

Kyrkogatan 23, Åmål. Mitt första boställe på planeten.

Slutet är nära

Nå, varför fotograferar jag? Vad är meningen med hela grejen fotografi. Jag frestas föreslå att jag är född med det. Precis som man föds och börjar andas så kan det väl vara lika rätt att man kom igång med fotografi tidigt. Det blev liksom ett med själva livet. Världens naturligaste grej. Att jag har profilbilder från alla år jag levat kan väl vara bevis nog. Framkallning och fix ligger i blodet, så att säga. Kan man gå opåverkad genom  livet om man är född av fotograferande föräldrar? Det är förresten förädrars skyldighet att överföra sina värderingar till barnen. Senare ska de förstås välja själva. Och jag valde att bli vid deras läst...

Eller så kan man på bästa Douglas Adams-manér komma fram till att  meningen med att fotografera är:

Bländare 8

Det behövs ingen vidare förklaring. Men för att inte aktersegla dem som inte läst Douglas Adams tror jag det är tre orsaker i mitt fall.

1) Att hjälpa mig minnas livets gyllene stunder. Utan alla mina bilder skulle mycket aldrig kommas ihåg! Hur många gånger har jag inte förvånats över bilder jag har i mitt album som lockat fram en bortglömd händelse.

2) Det känns skönt att behärska ett hantverk. (Så länge jag håller mig borta från digitalkamerorna) 

3) Det är himla kul!  

Mellanformataren

PS
Slut på de existensiella grubblerierna. Nästa grubbel gäller analogt vs digitalt på mitt personliga plan. Varför fotograferar jag hellre på film än digitalt? Det är nästa gåta. Hur förklarar man en känsla?