Ordning och reda bland negativ och dia, del 1

Det är väl lika bra att säga det med en gång: Det är inte för att verka präktig som jag skriver det här utan bara för att berätta om hur jag ordnar mina bilder tagna på film så att jag hittar dem igen när jag vill utan större ansträngning. Du som inte fotograferar på film kan sluta läsa här.

Konstnärer har all sin ordning i skallen och vet var grejerna finns och om det inte är så så gör det inget. Nu är jag ingen konstnär, bara en ovanligt enveten amatörfotograf som i mitt yrke tjänar på att hålla ordning på saker och ting. Och då smittar det av sig på mina hobbies också. Kanske någon annan kan finna något användbart i denna beskrivning. Allt kan utvecklas till det bättre! Det gäller bara att hitta en lagom nivå som passar det egna kynnet och behovet.

Det som fick mig att ta tag i det här var den oordning som residerade i mina bildarkiv. Visserligen sitter alla diabilder i magasin och alla negativ sitter i negativblad men där slutar redan. Resten är oreda, d v s när togs bilden? Var togs den? Och vem i herrans namn är det där? Vad var det här för en händelse? Jag är fast besluten att ordna till oredan också men det lär ta sin tid. Bortemot 10.000 bilder har ingen dokumentation. På sin höjd kan en del fotograferade födelsedagstårtor indikera när i världshistorien bilderna är tagna. Ja, du hör, det gäller att komma ihåg när en del personer är födda =) En T-shirt med texten Gotland 1993 är guld värd om den är med i en bild.

För att inte oredan ska bli större gör jag nu så här direkt när en film är klar:

1. Klipper och stoppar in i ett negativblad DIREKT.
2. På negativbladets ”rygg” noterar jag kameran mellan hålslagen (bild 1) och tidsperiod i översta kanten (bild 2). Samtidigt som punkt 1
3. Noterar negativbladsnummer upptill och till höger med vattenfast tusch (OH-penna, bild 3). Samtidigt som punkterna 1 och 2.
4. Skannar en lågupplöst bild vars kvalitet räcker att publiceras på websidor och sparar denna på en extern hårddisk.
5. Matar in bilderna i ett register som jag skapat i Excel. Ett register vardera för svart/vita, färg och diabilder.

Bild 1



Bild 2



Bild 3

För numrering av negativblad använder jag denna metod

S120-0049

där första bokstaven är antingen S eller F (svart/vitt eller färg)

där de första tre siffrorna anger filmformat (här är det 120-film)

där den sista gruppen är löpnummer på bladet (separata serier för svart/vitt och färg och respektive filmformat)

I registret använder jag sedan bildens nummer på remsan för identifiering. Så en bild på negativbladsexemplet ovan lagras  som t ex S120-0049-07 och detta blir filnamnet på den skannade arkivkopian.

Diabilder får nästan samma stuk. Det finns ju inte så många bilder i svart/vitt så de får gå tillsammans med färgbilderna. Däremot har jag bevars även här olika bildformat. 120, 127 och 135 är väl de mest förekommande. Då ser det ut så här

D135-0025-098

Jag använder kompaktmagasin med glaslösa kompaktramar och varje magasin rymmer 100 bilder, därav kör jag med tre siffror för bildnumret, eljest skulle den hundrade bilden (om jag använde 00) hamna först i både arkiv och register.

Nästa del handlar om arkivregistret.

Galleri FS: Vad leter de efter egentligen?

Lika bra att säga det med en gång: Jag gillar att det är svårt att få med bilder i Galleri FS. Det borgar för att de bilder som finns där är hårt granskade och befunna värdefulla ur fotografisynpunkt eller gillas av det stora flertalet i juryn. Jag har åtskilliga gånger försökt få med en bild men mötts av ”motivationen” att det inte är en typ av bild som Galleriet letar efter just nu. Jag varken gråter blod eller kastar saker i väggen för att jag blir refuserad. ”Vad är väl en bal på slottet?” =) Men jag frågar mig varje gång: Vad letar de efter egentligen? Jag har letat efter dagsfärska ledtrådar men inte funnit några. Avsnittet” just nu” indikerar ju att det är ett rörligt mål man försöker fånga och som jägare är jag ju mån om att känna till vart villebrådet ämnar sig för att lyckas fånga det med hjälp av sådana strategiska underrättelser. Frågan kvarstår i alla fall. Vad letar Galleri FS efter JUST NU?

Någon som vet?

Den här bilden har inget med inlägget att göra. Det är ett blindskott från en mankerande Bronica S2A vid Helgumannen på Fårö.

PS

Om det för tillfället är fotografier från diskhon som är på modet kommer jag att passa. =)

Utställningshängning

Månskensfilosofen

På kvällarna när jag lagt mig i överslafen och inte var riktigt färdig med dagen gluttade jag ofta på den mörkblåa rullgardinen och tittade på månen över Kungsberget, mitt berg och vän. I de stunderna filosoferade jag om livet och hur det är med saker och ting. Jag kom t ex fram till att när en människa sagt en miljon ord så var livet slut och man dog. Kanske är det därför som jag är ganska tystlåten? Tystlåten var jag då rakt inte i tonåren. Då var jag lika högljudd och skränig som mina kompisar. Jag hade glömt bort mina funderingar och skrek mig hes för resten av livet. Det är 1966 och det här året gjorde mina föräldrar den första ansatsen till att flytta. Vi tittade på en lägenhet på andra våningen hos en bonde i Tösse som hade ett stort hus med ladugård. Jag skulle få ett eget rum med plats för bilbanan. Det hör till saken att jag vid denna tid ville bli bonde så det här verkade som ett paradis för mig, tolvåring. Nu blev det inte så. Vi hade för lång uppsägningstid och bonden ville väl inte vänta. Flytten blev istället nästa år (läs månad här på FS). Månadens profilbild är från sista sommaren på Kyrkogatan. Min lyckliga barndomstid i Åmåls gamla kvarter är snart till ända.

Bilden tagen med Zeiss Ikon Nettar 515/16 på min bror Michaels födelsedag i juli. Michael är han som är finklädd.

Foto: Pappa

Själens oas

För ett tag sedan besökte vi Millesgården igen. För mig var det fjärde gången i år men jag njuter ändå av att bara vara där. När man redan sett allt och tagit det mesta på bild så infinner sig njutningen av att bara finnas till i denna själens oas. Nu senast koncentrerade jag mig på att fotografera det som man inte så ofta tänker på eller ”ser”.

Tillsammans med musik av en av mina favoritkompositörer är du välkommen att njuta du också. Jag hittade bara ett enminutsklipp men det går ju att spela flera gånger. Videon har inget med mitt inlägg att göra. Shroud for a Nightingale heter musiken av Richard Harvey.

Entré + kaffe och bulle bakad efter Olga Milles recept: 100 kr.

Håll i er nu. Hela stället är en rejäl Jugend-kick.

Alla bilder med Rolleiflex Automat från 1952 och färsk Tri-X 400