Fotografin i fängelse

Inte vet jag vad som pågår på Skeppsholmen men det ser onekligen deprimerande ut för Fotografins Hus. Eller är det bara förberedelser för något bra?

Zorki 4 med Ultron

En 80-årings sista suck

Eller hur, Rolle? Upp med hakan! Inte hänga läpp sådär när alla ser!

Hilda av Åmål. En berättelse om passion.

Ännu en av Åmåls profiler får man väl anse att skeppare Wahlström är. Bilderna nedan vittnar om passion och målmedvetenhet. Han har byggt hela båten själv. Nåväl, inte motorn och vanliga skruvar men båten och beslagen är alla av egen tillverkning. Jag minns för många år sedan när han väl sjösatte skutan första gången och Provinstidningen Dalsland hade ett långt reportage om hans mångåriga arbetes slut. När jag kom ner första dagen var skutan inte i hamn. Jag fick ge mig till tåls ett par dagar till. När jag kom andra gången var det underhåll som pågick. Drevning av däcket såg det ut som. Jag vinkade och han vinkade tillbaka. Han är nog väldigt van vid fotografer vid det här laget. En gång i Tösse skärgård blev min mahognysnipa omseglad av denna skönhet. Hon ska förstås helst ses på sjön. I hamnen blir det inte riktigt samma sak. Är du i Åmål en sommar så ta dig ner och se den vackra Hilda på nära håll, och glöm inte kameran.

 

Hilda av Åmål. Det i särklass snyggaste fartyget i Åmåls kommun.

Alla bilder med Dogmakameran, Rolleiflex Automat och Tri-X

50-talet återuppväckt

Åmål har nyss begåvats med en restaurang/fik i 50-talsstil. Jag är ju född i stan på 50-talet så jag drog dit för att kolla in stället. Det fanns en restaurang där tidigare i typisk 70-talsstil, mörkt och murrigt och inte alls i min smak. Bara tanken på att gå dit fick mig att tappa matlusten. Men nu! Härligt fräscht med allt som hörde 50-talet till. Jag trodde jag kunde hänga lite svart/vita retrobilder där men det var trångt mellan idolbilderna på 50-talets ungdomsikoner och dessa är nog strängt taget bättre för miljön. Jag hade Rolleiflexen från -52 med mig och tog lite bilder i sv/v men de ligger kvar på rullen än så länge. Coolpixen fick rycka in med färg och beskriva 50-talsglädjen i färg och form. En liten jänta med den rätta looken och en Coke fick vara med. Nästa gång jag kommer till Åmål ska jag testa maten också. Det här stället har potential att bli mitt nya stamställe när jag är hemma. Miljön är inbjudande så har du vägarna förbi så titta in. En jukebox är på väg men redan nu flödar 50-talsrocken i luften.

Rött, svart och vitt. Äkta galon och plastic. Känn dig som hemma i bilstolarna

Cool baby med Coke 

Fös undan prylarna så finns det nog plats för ett band. Kanske lite trångt för jive och bugg. 

Misstag och pullning

När man har många kameror med olika film i var det väl inte oväntat att jag skulle begå ett misstag förr eller senare. Fast den här gången blev det i ett filmbyte. Jag hade just avslutat en Portra 160NC i Rolleiflexen och bytte till en Tri-X 400. Men jag glömde ställa om Rolleiluxen till den nya filmkänsligheten och körde på som om ingenting hade hänt. Efter åtta rutor upptäckte jag misstaget men körde slut på rullen med samma inställning. Tänkte att det går väl att kompensera i framkallningen.  Pullning som det kallas på svengelska. Jag har aldrig tidigare vare sig pushat eller pullat film så det blev en bra övning. Korta ner framkallningstiden, men hur mycket? Kollade lite på nätet och kom så småningom fram till att korta den med en hel minut. Efter sköljen såg det bra ut. Aningen mörka negativ men de skulle nog gå att rädda. Skanningen gick smärtfritt och bilderna blev något ljusa. Jag fick dra ordentligt i kurvorna i PS så såg det riktigt bra ut. Lite finlir med ljus och kontrast avslutade det hela. Här är några av bilderna.

Caféet vid Gamla Orangeriet, Bergianska trädgården

Strukturerad djungel.

Paus på den italienska terassen