Macro med Rollei

Som jag har berättat tidigare var ingenjörerna på Franke & Heidecke flitiga med att konstruera tillbehör till Rolleiflexar och Rolleicorder. Eftersom objektivet på en Rollei är fast och inte kan bytas som på an vanlig systemkamera gjorde man sitt eget system med försättslinser. Jag har en närbildslins, Rolleinar 2, som jag ju måste pröva. Normalt är närgränsen på min Rolleiflex 0.8 meter men med närbildslins Rolleinar 2 kryper den ner till 0,31 m.

Den lilla linsen sätter man på objektivet och den större på sökaren. Den större är parallaxkompenserad så att man ser samma bild som objektivet när man kommer närmare än det vanliga läget utan extralinserna.  Den inbyggda parallaxkompenseringen funkar ju bara ner till den vanliga närgränsen.

Men nu några bildexempel.

Små gullvivor (dom här kunde jag namnet på)

Små monster

Manshög buske

På liknande sätt finns det försättslinser för vidvinkel och tele. Men såna har jag inte - än.

Kvarnen

Tollebols kvarn strax väster om Åmål har återuppstått som museal turistattraktion och sommarcafé. Nu var det inte mycket aktivitet där när pappa och jag tog en fotorunda dit en vårkväll.

Tollebols kvarn från vägen

Fönstertrevnad

Vid slutet av rännan

Dammen i motljus

Flerhjulsdrift

Hjulnav och "ekrar"

Alla bilder tagna med Zenza Bronica S2A, 75 mm/f2,8, gulfilter och monopod på Tri-X 320 ISO

Smygfotografering i Hagaparken

Frugan och jag gjorde en fotoutflykt till Hagaparken i slutet av april. Min Bronica S2A hade vilat för länge så jag beslöt att ta den. Det digitala fick frun stå för men som jag minns det tog hon aldrig upp kameran ur väskan.  Jag kopplade Bronican på monopoden (man behöver stöd när man fotar med en sån) och så iväg. Hagaparken är stor och vi gick runt hela och tittade på paviljonger, Hagaslottet, koppartälten, turkiska kiosken och allt det där, ni vet. Till och med ett besök i det kinesiska lusthuset på bergknallen. Till slut satte vi oss att vila vid ett fik med mycket folk. Det är här smygfotograferandet börjar. All som hört när jag tar bilder med Bronican vet att den låter som en mindre jordbävning eller tågkrasch. Med monopoden i backen är jag säker på att seismologerna i Uppsala kan mäta slutartiden på Richterskalan och kolugnt konstatera att någon tog ett kort i Hagaparken vid caféet med en mellanformatare. Storebror ser dig överallt. Nåväl, ni kan lätt förstå hur svårt det är att på ett diskret sätt ta bilder på folk med det ekipaget. Men det gick förvånansvärt bra. Alla är upptagna med sitt och att det smäller lite nånstans hör väl till storstadens normala ljudbild. Tror jag. Här är i alla fall lite bilder.

Barnprat mellan mamma och blivande mamma

Det var inte lätt att få det rakt...

...men vad gör det?

Das Boot

Aftermara