Vår lördag - vårlördag

Det var härligt väder igår och vi styrde kosan till Millesgården. Betittade stället, utställningen och njöt av vårsol och värme.

Bilder tagna med orangefilter.

Sen åkte vi till Bergianska trädgården och tog en fika på den italienska terassen.

Körsbärsträden utanför Edvard Anderssons växthus blommade inte än. Orangefilter även på dessa bilder.

Alla bilder tagna med Rolleiflex Automat (1952)

Jag hade en Nikon F50 med färgfilm med mig också men filmen är inte slut än.

Imponerad och ödmjuk

Idag fick jag tillbaka negativen till två färgfilmer tagna med kameror i min egen ålder. Den ena är en Rolleiflex Automat från 1952, den andra en Zeiss Ikon Nettar 515/16 från början av 50-talet. Den senare är samma modell som jag började mitt fotograferande med 1964. Efter att ha skannat allt så är jag imponerad över vad ”gamlingarna” fortfarande förmår efter drygt femtio år. Ödmjukhet är också en känsla som dyker upp i bröstet. Här är några exempel från de två filmerna. Rolleiflexen först. Film: Fuji Superia Extra 400.

Brännkyrkagatan.

Smygfotografering med en TLR. Inte lätt inte.

Slottet i flor.

Sen samma vy med Zeissen en stund senare.

Film: Kodak Portra 160NC

En färggrann buss poserar.

Att smyga med Zeissen går ganska bra.

Mynttorget bort mot Riksdagshuset och Centralen.

Kvartalsrapport från nyårslöftet

Mitt nyårslöfte för 2009 är det trevligaste löftet jag gett på månget år. Jag har tröttnat på alla löften som ligger som en piska på ryggen hela året. Livet är för långt för att vara en pina. Den här gången är löftet en morot som jag får hålla in hästarna för att inte uppfylla för tidigt.

Jag ska köra en rulle i alla (fungerande) analoga kameror jag har och om jag köper några fler innan den 1 december ska de också ha en rulle. Den sista kameran löper väl risk att få en rulle för 24 exp. Adventskalendern =)

Året började med åtta kameror. Nu har jag redan åtta till. Det sitter, eller har suttit film i alla utom en. Fem av femton fungerande kameror är avklarade. Jag ligger FÖRE tidsschemat. Den sextonde ska opereras innan den får film. Iris (bländaren) fungerar utmärkt men inte ögonlocken (slutaren). Första operationen misslyckades. Från att ha haft åtminstone en riktigt långsam höneblink, blinkar den inte alls längre.

Någon reagerar kanske på att jag hittills har kört mycket svartvitt. Det beror på att det inte är så kul att ta färgkort på vintern då det mesta redan är svartvitt. När våren kommer med grönska då släpper jag ut färgfilmerna och de långsamma svartvita som behöver mycket ljus. Några kameror går fort att avverka, åtta eller tolv bilder är ju gjort i ett nafs som i Nettaren eller Browniesarna. En är nästan en evighetsmaskin. Filmen tar aldrig slut verkar det som i Canon Dialen. Sjuttiotvå bilder är ju som TVÅ vanliga filmer i en halvformatare. Jag började tidigt med den och räknar med att hålla på större delen av året innan den är klar.

Här är sjuklingen som har ögonlocksinflammation. Pontiac Bloc Metal 41 (1941)

Andra kvartalet har börjat bra med två rullar klara redan. Flera kameror har kört flera rullar. Hej hopp vad kul det är!

PS

Violer till far

Än en gång har frugan haft bra koll på events. Utställningen Viola på Drottingholms slottsteater var väl inte riktigt mitt förstaval den här helgen men jag hängde på i alla fall.  Jag anade ett tillfälle att se teatern inifrån och det, DET skulle va nåt. Utställningen öppnades ju av drottningen häromdan så jag anade lite storlek och finess. Men allt sket sig. Det var en ynkligt liten (men fin) utställning i det södra pausrummet på teatern. Som en slags protest ger jag mina violer till alla pappor istället.

Till en velourpappa

Till en machopappa

Annat fint fanns att se. Här har Björn Björnsson från MGFK varit framme och klonat bort huvudet på en åldersstigen skönhet. Jag hittade i alla fall peruken ganska nära.

Intressantast var nog den minimala exponeringen av herbariumhobby på gammalt vis. Jag är ju nördig på både historia och kartor. Det skulle min historielärare veta! Han gav mig en tvåa sista terminen på teknis. Jag samlar inte på något av det här men snubblar jag över en vacker karta så köper jag den, kanske.

Efter en stund stod jag inte ut med trängseln utan gick ut och övade lite höftskott.

Det gick ganska bra, eller?

Puck tur och retur, tack

Jag undrar vad spärrvakten skulle säga om den beställningen? Det var träff på Puck igår och jag tog som vanligt det blåa tåget från Råcksta till Slussen. Väl där gick jag en omväg till caféet. Här är bilder från min väg.

Saltsjöbanan

Stockholmarens kännetecken - hast

Guldfjärdsplan

Bäst att vara rädd om skylten. Allt som kan stjälas stjäls.

Hiltons allseende öga

Backen i början av Brännkyrkagatan e dryg. Säkert mer än 10% lutning.

Maria kyrka. På hörnet till vänster ligger Puck. För tidigt. Går längre.

Brännkyrkagatan har också en puckel

Bengan och Mats. Den här gången försökte vi klämma ur Bengan vilken den bästa Leican är. Vi fick reda på många som det inte är =) Han avslöjade sig dock lite för den som hade förstorat tratten på örat men här väljer jag att låta tiden ha sin gång med Bengans kommande förlösning av hemligheten. Det var uppenbart att han har födslovåndor men också en stor och respektingivande finkänslighet.

Trångt var det som vanligt på borden med kaffekoppar, bakverk och kameror.

Bernt makrofotograferar  Monicas bulle med en handhållen närbildslins.

Mats med sin mellanformatare. Ett härligt stycke kamera.

När alla kameror hade blivit klämda, kaffet urdrucket och allt var sagt så drog vi hemåt, var och en på sitt sätt.

Värmestuga i vintermörkret

Fel tåg

Väntan. 4 minuter till.