5-årsjubileum för Analogfotograferna Stockholm

Om Analogfotograferna Stockholm

Vi var några medlemmar som huserade i Midsommargårdens Fotoklubbs mörkrum. Men så såldes Midsommargården och skulle efter ett tag byggas om till lägenheter.  Midsommargårdens Fotoklubb fick också beskedet att man inte fick hålla sina möten där längre utan måste flytta. De medlemmar som använt mörkrummet behövde inte fundera länge på att starta om i egen regi. Lokal fanns i en gammal nedlagd Konsumbutik inte långt från Midsommargården.

Efter lite administrativa förberedelser satte sig fem intressenter och höll ett första möte för att bilda en helt analog fotoklubb. Den kom att heta Analogfotograferna Stockholm och bildades formellt den 1 maj 2013.

Startfemman

Nya medlemmar anslöt sig i frisk takt och lokalerna blev i samma friska takt för trånga. En flytt var nödvändig. Genom en medlems kontakt med Unga Forskare Stockholm erbjöds man använda deras lokaler mot att man startade en ungdomsverksamhet. Men det fanns inget mörkrum där. Men väl utrymme nog att bygga ett. Vintern 2014/15 byggdes det för fullt på Polhemsgatan 38 och därefter flyttades mörkrumsutrustningen.

Under 2015 kom den riktiga medlemsboomen och i slutet av 2016  beslutade man att ha ett kvartals medlemsstopp. Att introducera nya medlemmar i mörkrummet  tog mycket tid och ork. Till slut organiserades mörkrumsintroduktionerna i en takt som var lagom för alla inblandade.

Strax före årsmötet i mars hade klubben 165 medlemmar, varav 33% ungdomar under 26 år. 32% är kvinnor och enbart 5% är pensionärer. 53% av medlemmarna har körkort för mörkrummet och flera har egna mörkrum hemma. Den analoga fotografin lever i högsta grad i Stockholm. Nya medlemmar strömmar till varje vecka...

Jubileumsplaner

1 maj är ju en klassisk utflyktsdag så planen är att göra en utflykt till Strängnäs. Dagen efter är det månadsmöte i lokalen på Polhemsgatan där det kommer att bjudas på kaffe och jubileumstårta. Men vi håller kalaset inom familjen. Nya medlemmar är förstås välkomna på mötet den 2 maj. Dessa får som vanligt en guidad tur i mörkrummet som för tillfället står i fullt ljus. Förhoppningsvis ska detta leda till att de tar steget in som medlemmar.

Eders Hängivne
Sekreterare i Analogfotograferna Stockholm

Bilkamera

Om filmval

Jag har just fått hem 20 svartvita 120-rullar från Macodirect i Tyskland. Det är en förberedelse för säsongens fotografering av klassiska bilar. Jag brukar använda min Rolleiflex årsmodell -54 när jag fotograferar veteranerna i en annan bransch. Ägarna till bilarna har full förståelse för kameravalet och den är en samtalsöppnare lika väl som bilarna. Nu har jag laddat den med Ilford HP5+. Jag har ju sagt tidigare att det blir ett Ilfordår i år. Jag varvar den med Delta 400 och någon gång emellanåt slinker det nog in en Fuji Acros 100 om jag är på det humöret.

Ford coupé 1934 med V8       Norrtälje 2010

T-Ford          Djurgården 2011

Auto Union 1000S coupé 1962       Torggatan, Åmål 2012

Bugatti 1926     Djurgården 2013  Här använde jag pistolgrepp och sportsökaren

Buick Roadmaster Sedan 1948        Nivsta gård 2014

Chevrolet Pickup               Norrtälje 2014

SMV husvagn           Norrtälje 2014

Eders Hängivne

PS
Nikon F6 får nog hänga med också. Laddad med någon Ilford-rulle.

10 år i Stockholm

Om utvandring från de västra provinserna

Den 15 mars var det exakt 10 år sedan min fru och jag flyttade till Vällingby. Det tog ett tag att lära känna den nya hembygden och Stockholm med omnejd. På det hela taget en mycket positiv upplevelse. Nu kan vi inte tänka oss att flytta (utom lite drömmande om att dväljas i varmare och snöfria omgivningar under vinterhalvåret). Jag är född och uppvuxen i Åmål och levde där mina första 54 år. Vid 49 började jag veckopendla till Stockholm för att arbeta. I början kändes det förskräckligt och jag trodde att jag kanske skulle stå ut ett halvår. Efter närmare fem år med tågresor till och från huvudstaden bestämde vi oss för att flytta så att vi kunde ses varje dag. Det blev inget bra liv med allt resande. Här kommer en kort bildkavalkad från de första tio årens upplevelser.

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

2017

2018

Eders Hängivne

Invandrad och integrerad Stockholmare

Olympus OM-4 vs OM-4Ti

Om ett par dyra features

Jag har en längre tid letat efter en OM-4Ti till ett bra pris. Den har en stomme av titan och är alltså ganska mycket lättare än OM-4 vars stomme är av gjuten aluminium.

Strax före jul kom jag över en OM-4 för en ganska billig peng och kan bara konstatera att den nog är bättre än titanmodellen. Efter att jag har gått igenom manualen för OM-4Ti kan jag konstatera att det skiljer endast på två punkter.

                                          OM-4                     OM-4Ti

Kamerahusstomme      Aluminium           Titan

Blixtsko                           4-polig (T32)        5-polig (F280)

Titanmodellen är typ 200% mer pengar på auktionssajterna och ja, titan är inte billigt. Men lätt. Om nu lätt är att betrakta som en fördel. Jag föredrar nog hellre den tyngre och stadigare varianten (aluminium är också lätt).

Jag lägger inte upp någon bild på kameran. Googla om du vill se den. Min är svart.

Däremot lägger jag upp några bildexempel från första rullen.

Skisskurs på jobbet kan vara muntert

Hemma på gården. Siffrorna i överkant såg jag faktiskt helt i sökaren.

Naturen slår tillbaka

Mera skuggor

Eders Hängivne

PS
Och alla gamla ZUIKO OM-objektiv passar.

Återuppstånden från de döda - två gånger

Om Olympus 35RD

För ganska många år sedan fick jag mammas Olympus 35RD. En trevlig kompaktkamera med mycket bra objektiv, 1:1,7/f40 mm. Jag satte då genast i ett nytt batteri och laddade med en Tri-X 400 och började plåta bilder. Här är några exempel.

Men så mitt i en rulle började slutaren krångla. Den började långsamt öppna sig medan jag tryckte på avtrycket. Ibland öppnade den fort  med stängde långsamt. Jag vill att mina kameror ska fungera och den här var en mycket trevlig bekantskap så jag lämnade in den till Werner på LP Foto. Det kostade några hundra men det är småpengar för en fungerande kamera. Den höll ett tag, längre än reparationsgarantin, men sen gav slutaren upp igen. Den hamnade på hyllan. Jag hade ingen lust att reparera den igen. Sen föll den i glömska.

Häromveckan pratade jag med en kompis som har en 35RC samt en 35SP (även jag har en 35SP). Han hade reparerat sin 35SP vars bländarlameller fastnat och då fick jag idén att fråga honom om han kunde titta på min 35RD då mina ögon inte räcker till för sådana finmekaniska operationer. Jovisst det kunde han göra. Vi skulle träffas senare i veckan för bildsamtal med några andra vänner så jag skulle ta med den då. Kvällen innan letade jag rätt på den ur förvaringen i garderoben. Jag provade den igen och det såg likadant ut som när den gick sönder. Men efter flera avtryck uppförde den sig, till min förvåning, som den ska så jag meddelade min vän detta men jag tog i alla fall med kameran till bildsamtalet. Väl där provade jag igen. Samma slöa slutare. Men efter bara ett par gånger fungerade den igen. Den måtte ha blivit skrämd av tanken på att utsättas för en reparation. Jag tog med den hem och nu har den ett fräscht batteri och är laddad med en hemrullad Ilford HP5+. Jag får väl se hur det går men jag hoppas innerligt att den håller hela rullen.

Eders Hängivne 
Analogfotografen

PS
Det händer spännande saker i mitt mörkrum alldeles snart. Väntar på en ny pappersframkallare som jag hoppas mycket på. Mer därom i en senare blogg.