Mina bokfynd - 6

Paris mon amour

Förlaget Taschen ger ut väldigt fina fotoböcker för lite pengar. Den här boken kostar bara runt hundralappen så den kan ju räknas som lördagsgodis. Om man låter bli att köpa lördagsgodis, vill säga.

Boken innehåller bilder av alla världens berömda fotografer som plåtat i Paris. En del fotografier är välkända men många ses inte så ofta. De äldsta bilderna är från 1840-talet och de färskaste från 1990-talet. Men de flesta är nog från 40- till 70-tal. Alla är svartvita och i hyfsat tryck.

En del undrar nog varför jag slänger in en kamera i bilden. En del uppslag ligger inte uppslagna av sig själv så jag använder en tyngd, lämpligtvis något fotorelaterat. Och en Leica från 50-talet stämmer ganska bra med Paris, tycker jag.

Många bilder med hångel finns det...

Mode också... förstås

Mest handlar bilderna om livet och människorna i denna vidunderliga stad. Både charmerande och chockande. Jag måste utfärda några varningar.

Många bilder har inte perfekt skärpa men innehållet uppväger. Det finns en del naket men en del av dem med humor. Det finns inga sport-, arkitektur eller macrobilder. Bara bilder ur levande livet som det levs i Paris.

Mellanformataren

PS
Den här boken har en väldigt bra storlek. Den passar utmärkt till att lägga mina 24x30 cm mörkrumskopior i press =) 

Mina bokfynd - 5

Barnmark, Mikael Andersson med text av Göran Tunström

"Under några somrar på åttiotalet arbetade fotografen Mikael Andersson på Johannesgården, en barnkoloni för stockholmsbarn i Dalarna. Han hade alltid kameran med sig och de bilder han tog blev en tidlös berättelse om lek, rädsla, mod, vänskap och kärlek som berör och får oss att minnas. De fångar barndomen just innan vuxenlivet på allvar anmäler sig. 

När fotografierna skulle ställas samman kontaktade Mikael Andersson författaren Göran Tunström, som blev tagen av närheten och äktheten i dem. Han skrev texter till bilderna, men boken blev aldrig helt klar då. Efter drygt två decennier har boken nu äntligen kommit ut. Med Göran Tunströms aldrig tidigare publicerade texter är Barnmark en av de mest särpräglade fotoböcker som gjorts om barndomen och den svenska sommaren."

Boken är ganska nyutgiven och finns att köpa lite varstans.

Mellanformataren

PS
Barnmark har tilldelats Svenska Publishingpriset i kategorin Praktverk.

PPS
Jag har själv ett förflutet på scout- och tonårsläger under många år. Välkända känslor och stämningar möter mig i Mikaels bilder.

PPPS
Det luktar den gamla Tri-X:en lång väg om bilderna =) 

Mina bokfynd - 2

Next stop New York

Fotografen Arthur Leipzig föddes i Brooklyn 1918. Efter att ha studerat fotografi anställdes han av The Newspaper PM och International News Photos 1942. 1943 började han med sitt första fotoprojekt "Children's Games". Från 1947 reste han över hela Amerika och senare över hela världen som fotograf och fotojournalist för tidskrifter som Fortune, Look, Life, Sunday Times och This Week. Från 1963 undervisade han många år på Long Island University och från 1968 som professor i konst och som rektor för fotografi.

Själv säger han "Mina egna projekt tog mig överallt över och under staden, alltid sökande efter New Yorks mänskliga ansikte. Jag fotograferade människor i tunnelbanan och på stränderna på Coney Island, målare som arbetade på Brooklyn bridge, barn som simmade i East River; Jag fotograferade nattlivet och våldet, arbetarklassen och överklassen..... Staden var mitt hem"

Mitt exemplar hittade jag på Tradera för en billig peng. Inplastad och obläddrad. Den finns att köpa på Amazon både som ny och begagnad. ISBN 978-3-7913-4184-2

Bilderna i boken är från 1943-1969 och är alla i svartvitt. De skildrar ett New York som i stort sett inte längre finns. Mycket gatufoton om man så vill men snarare en skildring av människors liv i en tidsepok som andades hopp. Här kommer några smakprov.

I början av sin fotografiska gärning använde han en Zeiss Ikon-kamera med bildformat 9x12. Sannolikt modell Ideal eller Maximar.

Mellanformataren

PS
Många bilder är inte tekniskt skarpa men har ett skarpt innehåll =)

Jag är en analogälskare

Om det nya ordet

Peter Ljungdahl myntade ordet i mitt förra inlägg. Ordet var för mig en förlösande bekräftelse på att min metod att fotografera är ok. Men fotografin ensam är inte föremål för analogälskare. Man ser och hör det överallt. På jobbet diskuteras vinylspelande grammofoner bland ingenjörerna. Unga musiker köper gamla gitarrer. Unga bilentusiaster renoverar gamla "analoga" bilar ( d v s utan digitalteknik i bilen) och låter oss sniffa orenade avgaser. Retro är modernt! Ett tag i alla fall =) Och så länge inte tillgången på det material som behövs försvinner kommer det nog att hålla i sig, tror jag.

Just nu håller jag på att skola in mig på en halvgammal klassiker. Men jag använder gärna ett nytt Zeissobjektiv på den. Och svartvit film.

Mellanformataren, en lycklig skit

Utställning på jobbet

Om att bilder är bäst på papper

Ett av mina nöjen som konsult hos olika företag har varit att fixa en liten utställning med mina bilder som jag byter ut då och då. Det här har jag hållit på med några år nu. På det senaste uppdraget har jag haft förmånen att ha gott om tomma väggar som riktigt skriker efter något att se på. Just nu sitter jag på ett större kontor med många arbetskamrater i samma rum. I rummet har jag haft fem bilder upphängda som jag byter varje månad och nu är det dags igen. Jag brukar visa svartvita bilder varannan månad och färg de andra. Både november och december blev färgmånader så nu är det dags för svartvitt.

De nya bilderna är kopierade i mörkrummet och monterade i passepartouter som passar i ramarna jag har på jobbet. Det första jag gör i morgon bitti är att byta bilder i ramarna och ta hem de gamla när dagen är slut.

Dessutom har jag ett tiotal porträtt hängande i korridoren utanför rummet. Många passerar där dagligen och ganska många stannar för att titta lite. En del som inte ens i normala fall har vägarna förbi kommer upp och tittar då och då. Det är kul och jag har haft flera intresseranta samtal om fotografi . Nu hoppas jag få tillåtelse att fotografera kollegorna mitt i sin verksamhet. Det är porträtt av människor i sin vanliga miljö jag är mest intresserad av. Det råder dock fotoförbud på arbetsplatsen och tidigare försök med min närmaste chef har inte resulterat i något. Före jul nappade dock hans chef på idén och hoppet tändes. Vi får väl se. Arbetsplatsen är inte känd för sina snabba beslut. Men det är ju i alla fall inte förbjudet att visa bilder. Porträtten i korridoren har också skapat ett porträttjobb för en anställds familj som jag genomförde i december i hemmet. Mycket trevligt och har renderat i ny vänskap.

Jag anser förstås att bilder på papper är det bästa sättet att uppleva bilder på. Man behöver ta sig tid att läsa en bild, titta efter detaljer, ställa sig frågor och spekulera. Sätta ord på sina känslor inför bilden. Bilder på en bildskärm är alldeles för lätta att klicka bort för att titta på nästa och nästa.

Mellanformataren

PS
Du kanske har någon vägg på ditt jobb som du kan pryda med dina bilder. Det kan räcka med att det finns plats för en. Bara det kan förhöja trevnaden.