Ny pool - Retrokamera

Fotografens tre stadier

När jag var ung roade det mig mycket att fiska. Jag minns mitt första kastspö. Ett blått ABU med röd inkapslad haspelrulle på. Lillbrorsan (d.ä.) fick ett när han fyllde år tre veckor före mig och jag var avundsjuk lika länge tills jag också fick ett. Jag minns den första fisken, en liten abborre vid sommarstugan. Den högg direkt. Jag kastade nog in spinnaren i gapet när den dåsigt gäspade i det solvarma vattnet i vasskanten. Lyckan var total. Detta är fiskarens första stadium. Euforin i att få en fisk. Entusiasmen som aldrig tycks ta slut. En ständig önskan att åka ut och fiska. Snart nog läste man ABU-nytt och drömde om storfångster och dyra prylar och drag som kunde lura gammelgäddan och ge ett guldmärke. Lika snart som drömmarna uppstod gick man in i fiskarens andra stadium, prylnördens stadium. Fiskelådan fylldes med allehanda tillbehör  och nya rullar och nya drag som skulle öka fiskelyckan. Fiskelyckan infann sig då och då som om inget hade hänt. Man lärde sig lite knep för att fånga de roliga fiskarna. Man gjorde resor bara för att fiska i främmande vatten. När pryleran gick över kom man in i fiskarens tredje stadium. Det filosofiska. När man går ut för att fiska utan att bry sig om fisk. När den rofyllda upplevelsen av att bara vara nära vattnet och fundera, kasta lite förstrött och låta hjärnan insupa naturens läkedom. Man vattnar sitt drag med rytmisk regelbundenhet. Allt går på erfarenhet och det händer att man släpper tillbaka en fiskstackare som råkat fastna på kroken.

Här en bild på alla Åmålsgrabbars favoritställe. Brohålet som skiljer Norra Viken från Åmålsviken. Vattnet är strömt och det står ofta abborre där. Några av mina mest euforiska stunder har jag upplevt där. Speciellt den perioden då jag höll på med ultralätt fiske. Lätta grejor, tunn lina, små drag. Varenda firre blev ett monster som tog en god stund att landa.

 

Som fotograf tycker jag mig märka att samma stadier går igen. Den första kärleken då allt är nytt och roligt och man lyckas ta en och annan bra bild. Prylstadiet då man behöver allt möjligt och omöjligt och det tar evigheter att synka allt innan man tar en bild. Jag hoppas det är slut på pryltiden nu för min del. Känner att nu är bildfilosofins gryning här. Här ska jag stanna länge...

Drottningholm - ur två olika kameraögon

Det kunde vara intressant att jämföra samma motiv taget med likadan film i två olika kameror vid samma tillfälle. Det här är varken ett kameratest eller vetenskapligt utfört. Bara på lek.

Förutsättningarna var inte de bästa. En av digitalteknik och autofokus förslöad fotograf och en säreget långsam grafisk film (sv/v). Till de goda förutsättningarna hörde vackert väder och hyfsat fungerande kameror med mer än 50 år på nacken. Båda filmerna var av okänd ålder men förvarade i frysbox i flera år.

Motivet är Drottningholms slott från parksidan från en av de upphöjda terasserna som har vattenfallsfontäner i muren. Ljusmätning skedde med en Chinon CP5 inställd på ISO25. Den indikerade ca 1/8 sek för f/11. Aningens mindre för bländare 6,3. Lysdioden kunde inte bestämma sig utan flippade upp och ner.

Sett i en Kodak Six-20 Brownie C. Jag tror det hände något i framkallningen eller så berodde det på filmens ålder. Ett ljust vertikalt stråk till höger är nödtorftigt retuscherat. Kan vara ett ljusinsläpp i kameran också men inget annat negativ har det här. Brownien har fast bländare 11 och en fast tid 1/50 sek så här gällde  det att köra på Brief-läge (bulb) och känna tiondelarna i avtryckarfingret. Ändå blev bilden mörk i original.

Sett i en Zeiss Ikon Nettar 515/16 inställd på F/6,3 och tid nånstans mellan 1/25 och B-läget. Lät misstänkt som 1/25 sek i alla fall. Skärpan är ställd för ett tidigare motiv på närmare håll. Därav oskärpan. Jag glömde att det inte är autofokus...

Med lite övning och snabbare film kan det nog bli riktigt bra. Zeissen och min andra Brownie, en Flash IV, har nu negativ färg Vericolor II Professional i magen (ISO125, tror jag). Förutsättningarna har väsentligen förbättrats efter inköp av en Sekonic exponeringsmätare på Tradera. Lite lättvindigare än att släpa på en extra kamera för ljusmätningen. Däremot har jag inga blixtlampor eller batteri till Browniens blixt så det blir till att köra i vackert väder =)

 Tänk vad lite det behövs för att roa en gammal ingenjör =) haha

Genkommer

Vintagebilder

Fick tillbaka negativen från Crimson idag och provade naturligtvis genast att skanna dom. Ett från Brownien blev hyfsat. Flera från Zeissen. Skannern orkade bara en remsa från Zeissen sen ville den inte mer förrän jag kom hem nu efter brassövningen. Då gick det att köra en remsa till. Sen var det stopp. Nåväl, jag lägger väl upp ett par bilder då.

Filmen var väl inte den bästa att börja med, Agfaortho 25 ISO grafisk film.

Kodak Six-20 Brownie C

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Båda bilderna efterbehandlade i PS. Den första även retuscherad.

Båda kamerorna skulle nog må bra av en försiktig rengöring.

Jag hade fel...

Den där rubriken lockar nog läsare. Vi älskar ju när andra gör fel. Pappa kom igår för att hämta hem mammas laptop som jag ”renoverat” genom en komplett ominstallation. Den var seg som knäck men har fått nytt liv och svarar på alla klickningar inom rimlig tid igen. Nog om det även om det var pappas huvusakliga ärende.

Pappa studerar manualen till Brownien. 

Med sig hade han också den kamera som jag bett att få låna av honom. Det var där jag hade fel. I ett tidigare inlägg angav jag att det är en Zeiss Ikon Ikonta B. Det visade sig vara en Zeiss Ikon Nettar 515/16. Nu spelar det ingen roll för mig. Oaktat vad den heter så var det den första kamera jag någonsin fotograferade med. Det var den som var med på min första skolresa i andra klass. Här är den välanvända klenoden som pappa köpte ca 1955 och som fortfarande fungerar utmärkt. Förmodligen i lycklig frånvaro av elektronik. Sorry alla elektroniknissar. Mekanik är kungen av ingenjörsvetenskaperna.

 

Som extra bonus hade han rensat frysen från gammal film också. Jag fick dom för att testa i min nya Brownie och i Zeissen. Två sv/v och ett helt koppel med både positiv och negativ färg. De båda sv/v laddades genast i klenoderna för att så småningom testas. Överraskande nog passade 120-rullen i Brownien direkt utan att först spolas över på en 620-spole eller modifieras. Här är bildbevis på laddningen.

 

Dito Zeiss

Nu är det bara att vänta på soligt väder. Med en Agfaportho på 25 ISO så får man räkna sekunder vid exponeringen. För säkerhets skull har jag ställt in min gamla Chinon som jag köpte tillbaka av lillbrorsan (d.y) på 25 ISO för att få en vink om antalet sekunder. Man vill ju inte slösa film på dåliga exponeringar och det är första gången jag kör på så lågt ISO. ISO 200 satt förr i ryggmärgen men nu får man börja om. Testbilder kommer senare i höst. Håll utkik!