Äppel, päppel, pirum, parum........

Om att välja film

Idag kom den första sändningen av mitt pröva-på-projekt för 400 ISO svartvit film. Paketet kom från Macodirect i Tyskland som är billigast på de flesta svartvita filmer.

18x400ISO

För att få så jämförbart resultat som möjligt kommer jag att köra alla i en enda kamera, min svarta Olympus OM-2N och framkalla i samma framkallare, Xtol 1+1. Dessutom kommer jag enbart att använda Olympus ZUIKO-objektiv. Allt för att minimera skillnader som inte beror på filmen.

Testutrustningen

Däremot kommer jag att använda flera brännvidder. Jag har nästan allt för Olympus men kommer att begränsa mig till 28-35-50-85. 50 mm sitter på min silver-Olympus som är Dogmakamera med färgfilm så jag får väl "låna" den till projektet ibland.

Nu handlar det mest om att välja första filmen. Det är där ramsan kommer in.

Eders hängivne

PS
Och lotten föll på Fomapan action 400 

PPS
På söndag åker jag till Göteborg för att titta på utställningen av Vivian Maier tillsammans med mellansonen. Jag borde väl ta Rolleiflexen då men är angelägen om att komma igång med det här. Sist jag var där nere gick vi båda på stan med var sin Rolleiflex och väckte både uppmärksamhet och artigt intresse. Rolleiflexen är en "social" kamera =)

En 39:a tar sjunde sträckan

Stafetten går vidare

Contaxen har just avslutat en rulle men det dröjer lite med framkallningen då mitt labb har stängt. Jag får framkalla själv vad det lider och då kommer det bilder i bloggen.

Nu blir det en mellanformatare igen, Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2 med en rulle Rollei 400 IR. Åtta bilder att vänta, alltså, om solen är mig nådig. Zeiss har varit dåliga på att ge information om tillverkningsår trots att något liknande serienummer finns på huset men kunniga Zeisskännare har daterat den till ca 1939. Objektivet är en Novar Anastigmat f3,5/10,5 cm. Super Ikontorna var Zeiss' flaggskepp. Den mest avancerade kameran för sin tid och har kopplad mätsökare som visserligen är svår att ställa in, men det går.

Färgsättningen på bakgrunden ska antyda att kameran är tysk, om någon undrar. Och Tyskland vann fotbolls-VM om någon nu kan ha missat det.

Eders hängivne

Plastbandsfotografi

Om en nyupptäckt

Min gode vän i Vimseby återgav vad han sett i ett lokalt tv-program. En ung tjej hade fått tag på en gammal Trip 35:a och fått den laddad med film. Hon var så fascinerad av att bilderna fastnade på det där "plastbandet" och hon ville gärna visa för reportern hur det såg ut. "Förstör du inte bilderna då?" frågade reportern försynt. "Närå, titta bara" och så öppnade hon kameran och visade underverket. Plastbandet där bilderna fastnade.

En fascinerande historia om den är sann. Att det inte har blivit en snackis på Facebook med en massa delningar är en gåta. Men det kan bero på att tjejens eller de lokala tv-tittarnas bekantskapskrets är lika okunniga.

Det bästa med den här historien är att jag fått ett nytt bra ord för det jag håller på med när jag tar bilder. För en vanlig svensk betyder ju film att det är fråga om rörliga bilder. När man säger att man använder en filmkamera så tror många att man filmar. Icke. Men att kalla det för analog fotografi gillar jag egentligen inte. Därför kommer det nya ordet väl till pass. Plastbandet får bli förleden till mina fotografiska aktiviteter i fortsättningen. Plastbandskamera, plastbandsfotografi och kanske också plastblads-o s v

Plastbandskasetter 

Men man slipper nog aldrig ifrån frågan från de bättre vetande, "går det fortfarande att få tag på film till den där?"

Eders hängivne
Plastbandsfotografen 

PS
Som vanligt är det inte på fullt allvar. Men snutten på tv är dagsens sanning enligt min vän. Och honom tror jag på. 

Minimalistiskt

Om att jag fått igång min Minox 35 GT

Genom hela min karriär som konstruktör har jag ägnat mig åt små saker så det är väl följdriktigt att jag en gång skulle skaffa en minimal kamera. För ett par år sedan vann jag en Minox 35 GT på en nätauktion men har sedan dess inte lyckats få fart på den. När den kom skulle den ha kvicksilverbatteriet PX27 som inte går att få tag på längre. Ett alkaliskt alternativ finns, PX27A, men tyvärr har jag inte hittat detta i Sverige. Dessutom är batterifacket lite lömskt konstruerat. Vid minuspolen i botten på batterifacket sitter en plastkuts som verkar hålla minuspolen. Så som det ser ut kan omöjligen minuspolen få kontakt med batteriet. Nå, på rekommendation av klubbkompisen Roos tejpade jag ihop fyra stycken SR44 (som jag har gott om till andra kameror) och stoppade i facket. Magi! Det fungerade. Hur vette tjyven men jag bryr mig inte alltid om att få förklaringar till livets mysterier. Nu är den laddad med en HP5+ och solen bryter just igenom molntäcket. Ingen blöta idag. Ännu i alla fall.

Både bländare och slutare verkar vara tvåbladiga

Eders Hängivne

PS
Ja, den får plats i vilken ficka som helst. Jag har den i skjortfickan.

Klassikerträff

Om gamlingars möte

Håtuna är väl mest känt för Håtunaleken. Jag ska inte orda något om den mer än att ämnet för detta blogginlägg utspelar sig på samma ort. Av en händelse råkade jag träffa en bekant vid vägkanten. Jag hade stannat till för att fotografera ett synnerligen gult och vackert rapsfält. (Jag är svag för gult ska jag erkänna). Han var på väg till Håtuna för en klassikerträff. Eftersom min utflykt inte hade något speciellt mål förutom att ta lite svenskt landskap på vägen till Skokloster hakade jag på och fann en folkfest kring gamla flygplan, bilar och motorcyklar. Helt utan avsikt bidrog jag med mina klassiska kameror när jag gick runt och fotograferade härligheten. Kolla här.

Först tog jag slut på filmen i min Super Ikonta 532/16.

Regementesuniform från Skottland

Sen gjorde jag slut på filmen i min Nettar 515/2

Chevrolet BelAir.

Ny bil med klassiska linjer.

Och till sist några bilder med klassiska Ensign Ful-Vue

Och här kommer kamerorna jag använde i nämnd ordning. Gick det då så går det nu också.

Det här var skoj så jag återvänder nog nästa år. Om jag lyckas få reda på när det ska bli, vill säga. De annonserar tydligen inte sina träffar.

Eders hängivne

PS
Saknade kollegor och vänner med flygintresse. Var höll ni hus Olle Janson och Magnus Fridsell? Jag hoppas få se er nästa gång. 

PPS
Jag fotade en hel del med en annan klassiker också, OM-2N, men den är för ung för att få vara med i detta inlägg.