Rolleisommar

Om att fota mellanformat

I princip hela vintern gick utan att jag använde Rolleiflexen så nu tänkte jag ge den hela sommaren. Inte en dag utan film.

Jag har för all del tagit lite bilder under den kalla våren så jag har redan några att visa. Gärdesloppet gick i hällregn i år. Medan en del digitalfotografer fotade insidan av jackan körde jag på.

Jag var uppe skapligt tidigt på Midsommardagen och förevigade ett öde Stockholm.

Och så några färska bilder från igår.

Jag tittade på Beata Bergströms bilder på Musik & Teatermuséet

Sen gick jag till Skeppsholmen och trängdes med Gotlandsseglare men som vanligt blev jag mest fascinerad av af Chapman. Där satte jag på Mutar 0,7x och fick vidvinkel.

Det får bli mera Rollei i sommar. Helt klart.

Mellanformataren

Bländare 214 - ungefär

Om en gammal kameras ögonoperation

Jag har en gammal Contessa/Nettel Piccolette från början av 1920-talet. Jag har kört några få rullar genom den med ett ganska intressant resultat, minst sagt. Här kommer några exempel. Förstora och titta noga. Ser du vad det föreställer?

Toykameravännerna torde vara gröna av avund för ett sådant här optiskt spektakel =)

Jag vet inte om kameror kan få starr men jag räknar detta resultat till ögonsjukdomarna och beslutade mig för en operation. En ny lins, helt enkelt. Så här ser den ut.

Ja alltså, den är inte av glas utan snarare luft. Jag har alltså förvandlat en kass lins till ett hål på ca diameter 0,35 mm. Och med ett enkelt handgrepp är kameran en hålkamera.

De flesta gör det lite enklare för sig med aluminiumfolie och gör hål med spetsen på en knappnål. Men jag är ju ingenjör och har gjort det på ingenjörsvis i en verkstad med hjälp av kollegan Per Hillbom. Tunn aluminiumplåt som sedan svarteloxerats blev det.

Den ser precis likadan ut som förut men bländaren som sitter framför linsen har ingen funktion längre. Möjligen kan den fungera som motljusskydd om det vill sig väl. Den minsta ordinarie bländaröppningen är mycket större än hålet.

Nu är kameran laddad också med en rulle färsk Efke R100. Om det blir några bilder av det här så kommer de upp i sinom tid i bloggen.

Mellanformataren

PS
127-dagen närmar sig och den här kameran har 127-film och bildformat 4x6,5. Nu har jag alltså två kameror redo för den dagen...

Fem rullar och hällande regn

Om en vädertålig kamera

Jag åkte ut till Biskopsudden idag för att fota de gamla bilarna som körde Gärdesloppet, Prins Bertil Memorial. Jag har inte framkallat några bilder än. De ligger i en kö som har blivit oroväckande lång. Jag har några rullar från Montreal med, som jag tror, en del intressanta bilder som ligger före i kön...

Ett liknande ekipage som det här använde jag idag. En yngre Rolleiflex och standard motljusskydd är de enda skillnaderna. Riggad med sportsökaren och pistolgrepp var det hur enkelt som helst att följa bilarna och trycka av vid lämpligt tillfälle.

Jag fick lov att använda hyperfokalinställning och exponera på erfarenhet (interpolerad Sunny 16), det var ju ganska mörkt och regnade en del. Utan att ha sett bilderna vet jag redan att de är ok. Jag kollade exponeringsvärdet när jag var hemma och det blev samma som jag använt.

Svårast var det nog att byta rulle. Även fast det var ganska droppfritt under träden så var det inte torrt. Jag satte kameran mellan benen och hukade med överkroppen över kameran. Det hjälpte gott med att bilarna körde flera varv på samma bana och mellan heaten var det en god stunds paus. Jag missade bara de ekipagen jag valde att inte fota.

Mellanformataren

PS
Det var gott om digitalfotografer där men de var betydligt försiktigare med utrustningen...

PPS
Nu ligger kameran på tork med alla luckor öppna och tillbehören borttagna. När den är torr blir det nog en rulle igen.

Äntligen!

Om en dröm som blev sann

Ja, det behövs väl i det här fallet bara pengar och tålamod. För ett tag sedan vann jag en auktion på en Contax IIa med en hel del tidsenliga tillbehör. Just en IIa har jag gått och suktat efter ett bra tag men inte hittat någon till ett vettigt pris. Samlarna nyper dem direkt till onödigt höga priser. Men här annonserade säljaren objektivet som defekt eftersom han inte kunde säga motsatsen (!). Det höll säkert samlarna borta, tror jag. Kameran trodde han dock var helt ok då slutaren fungerade (?!). Jag är ju särskilt förtjust i 50-talskameror och denna är sannolikt tillverkad 1951 efter att ha rådfrågat historikern och Zeiss-experten Peter Hennig om saken.  Och milde tid! Det LUKTADE 50-tal när jag öppnade kartongen.

Contax IIa med Sonnar 2/50

Ok, det var lite fungus (svamp) på linserna men första rullen får visa om det har någon betydelse. Annars blir det till att jaga upp ett objektiv från samma tid i bättre tillstånd. 

Barnsligt förtjust som jag är i att ta bilder med mesta möjliga manualitet, på sin höjd med hjälp av en separat handhållen manuell exponeringsmätare, ska jag nu ge mig i kast med att pröva denna legendariska fotoapparat. Den symboliserar det Zeiss som reste sig ur ruinerna efter andra världskriget. Ryssarna tog Contax-programmet med fabrik och allt som krigsbyte och Zeissingenjörerna som blev kvar i väst fick konstruera en likadan ur minnet. Naturligtvis gjorde de den lite bättre än Contax II när de ändå höll på. Ryssarna döpte sedermera om sin till Kiev.

Förutom de tidstypiska tillbehören kanske jag också skulle investera i en Borsalinohatt och trenchcoat som personliga assessoarer att fullständiga bilden av en 50-tals amatörfotograf. Det är ju synd att jag aldrig köpte den där bull-Mercedesen modell -54 när möjligheten fanns på 80-talet. Men då hade allt tid förmodligen gått åt till en helt annan hobby...

Mellanformataren

PS
Det sitter förstås redan en rulle i kameran.

Babyn är laddad

Och det var längesen sist...

Det är något visst med att sätta in en rulle i en kamera.  Jag har flera som står tomma och det är frestande att bara sätta i en rulle för den där trevliga känslan av förväntan som uppenbarar sig när man förseglat bakstycket. Vårluft, på nåt sätt. Aaah.

Rolleiflex Baby från 1958 med efke R100 bakom objektivet. 100 ISO svartvitt.

Mellanformataren