Det var längesen

Om svartvitt i värstingen

Jag minns inte senast jag körde svartvitt i Nikon F6. Det är nog mer än ett år sedan. Men nu händer det! Jag har laddat den med en rulle Bergger Pancro 400 som jag ämnar pressa till 1600 ISO. Jag brukar ju pressa filmer på vinterhalvåret. Det blir ett tillägg till min stora utvärdering av 400 ISO-filmer jag gjort tidigare. Den här har ju tillkommit sedan dess.

Eders Hängivne

20 rullar i frysen

Om en gammal goding från 1958 som behöver motion

Godingen har legat oanvänd i Rolleiväskan en längre tid men verkar fortfarande pigg på avtrycket så jag har bestämt mig för att ge den ett ordentligt träningspass. Jag har 20 rullar av format 127 i frysen och alla är bortom bäst-före-datum. Tio stycken Bluefire Murano 160 (negativ färg) och tio stycken Efke 100 (svartvitt). Jag har värmt upp med lite torrkörning och fann att det nog är jag som är ringrostigare än kameran. Jag har ju använt många andra sedan jag använde den här senast. Här är klenoden från 1958.

Rolleiflex Baby från 1958

Jag har dessutom en mängd tillbehör som jag tänkte använda för att skaffa en djupare erfarenhet av hur de fungerar i praktiken. Närbildslinser, softfilter och färgade filter har jag i oanade mängder men tidigare har jag bara använt ett fåtal.

Till sist visar jag några bilder tagna med den här modellen. Jag vet ganska väl vad jag kan förvänta mig av kommande bilder, alltså.

Eders hängivne

PS
Bilder från de ännu oexponerade rullarna kommer förstås att visas i kommande blogginlägg under det närmaste året. Stay tuned.

Tack, George Eastman!

Det är lite lättare att fotografera med rullfilm

Innan rullfilmen kom fotograferade både proffs och amatörer med glasplåtar. Man använde ofta s k fallplåtskameror där den tagna plåten föll fram och la sig i ett magasin i kameran. När alla plåtar var tagna gick man till fotoaffären och och fick glasplåtarna uttagna och en ny packe insatt. Eller också skickades hela kameran in till Kodak för framkallning och kontaktkopiering och den kom snart tillbaka med en ny laddning glasplåtar. Proffsen gjorde förstås allting själva. Men för amatören var det bekvämt att lämna in allt och slippa göra jobbet.

Glasplåtar från Ilford. Känsligheten Weston 25 motsvarar ungefär ISO 32

Banktjänstemannen med de svarta fingrarna, George Eastman, utvecklade också glasplåtar hemma i sin moders kök under sena kvällar och nätter. Förmodligen var han svart under ögonen också av sömnbrist.

En bonde i Dakota, Peter Houston, uppfann den första handhållna rullfilmskameran i början av 1880-talet och hade patentet men startade aldrig tillverkning av den. Hans yngre bror David uppfann många delar till kameran, bl a rullfilmshållaren, och hade slutligen många patent. George Eastman köpte deras patent och licenstillverkade kameror för rullfilm. Det var George Eastman och konkurrenten Hannibal Goodwin som uppfann rullfilmen på var sitt håll. Goodwin sökte patent på sin 1887, George Eastman på sin 1888. Det här blev det verkliga genombrottet för amatörfotografin. Rullfilm i en enkel boxkamera. Och en lysande affär för George Eastmans Kodak. Adjö till glasplåtarna. Goodwin stämde senare Eastman för patentintrång och fick en ersättning på 5000$ av Eastman. Goodwin skulle just starta tillverkning av rullfilm när han omkom i en trafikolycka. Eastman blev ensam kvar på scenen.

Olika varianter av rullfilmshållare. Uppfinnaren David Houstons första rullfilmshållare var dessutom försedd kuggar och avsedd för perforerad film. Något som slog igenom senare när Thomas Edison behövde det till en av hans uppfinningar, filmkameran. Det var då 35 mm-filmen föddes som sedermera Leica använde till deras nya småbildskamera. I själva verket var den filmen den direkta orsaken till att Leicas småbildskameror såg dagens ljus. Uppfinningar inspirerar till andra uppfinningar.

Amatörfotografins fader. En hårdhudad affärsman.

Rullfilmen blev ett genombrott för amatörfotografin av samma magnitud som digitalfotografin blev ett drygt sekel senare.

Eder Hängivne

PS
Biografin om George Eastman har jag börjat på ett par gånger men jag tröttnar fort på det akademiska språket och nödvändigheten av att slå i ordboken flera gånger på varje sida. Men den är mycket intressant.

Vilken färg har himlen på en molnfri dag?

Om en gåta från Agfa

Förra sommaren strax för nationaldagen åkte Analogfotograferna Stockholm på utflykt till Mariefred som just den dagen arrangerade Ångans dag. Vi anlände efter en del trubbel i Mariefred och åt lunch tillsammans på värdshuset. Därefter strosade vi runt i grupper eller enskilt och fotade vad som bjöds. Själv gick jag min egen väg. Fotografi i flock är inget för mig.

Hela dagen använde jag min Nikon F6 med färgfilmen Agfa Vista 400. När det närmade sig middag på Slottspaviljongen tog jag det lugnt i parken utanför. Himlen var klarblå och molnfri så jag tog en bild rakt upp på himlen. Här är Agfas version av himmelsblått!!

För att ni ska förstå att jag inte luras kommer här en bild från samma rulle. Bara några rutor tidigare.

Det var väl för väl att himlen är blå när den måste vara blå

Vet någon lösningen på denna gåta?

Jag blev inte särskilt förtjust i Agfa Vista 400 efter de tio rullar jag körde den sommaren. Håller mig nog i fortsättningen till Kodak Portra 400 och Fuji Pro 400H.

Eders Hängivne

PS
Jag körde fyra rullar den dagen och i alla rutor med himmel blev den riktigt blå. Utom en som skulle ha varit bara blå.

Blåkulla ligger i Vällingby

Men inga häxor syns till så här års

Contaflex Super BC med Tessar 50/2,8 och Kodak Portra 400

Eders Hängivne