Pro Memoria
Min kamerakrönika - del 9
Canon Powershot A80
Den digitala eran träder in i mitt liv med denna lilla trevliga kamera. Ärligt talat var jag lite tveksam till denna tingest i början och det tog ett tag innan jag tog den till mig på allvar. Jag fick den när jag fyllde femtio 2004 och den fick hänga med som alla andra kameror gjort tills jag blev sugen på en större och duktigare 2007. Efter en tids tillvänjning använde jag den ganska flitigt men den blev snabbt för liten. Långsam i starten, slutartidsfördröjningen och fokuseringen var det största abret. Därvidlag var den likadan som den förra (Olympusen).

Två företräden har den dock. Den tar vanliga AA-batterier och den har sökare. Den senare får jag lov att använda flitigare nu då displayen har fått någon sjukdom och visar allt i violett om den alls visar något. För det mesta visar den bara ränder åt det blå-röda hållet.
Nu blir det enklare att hålla reda på vilken kamera en bild är tagen med. Det inbakade EXIF-datat är när allt kommer omkring det viktigaste digitaltekniken har erbjudit i mitt tycke. Det är ingen diskussion längre om när en bild är tagen. Så här kommer en odyssé i bilder från 2004 och framåt.

Södra Kattholmen, Tösse skärgård, Vänern. 2004

Vi vragade och byggde oss en båt. Blåvand, Danmark. 2004

Gammal kvarn någonstans i Danmark. 2004

Kopplingsvajerhaveri ute på Rømø , Danmark. Jag använder naturligtvis kameran i alla skeden av livet. Även de mindre trevliga. Det här hade jag nog glömt utan en bild. 2004

Grundstötning och här får vi draghjälp av den sten vi satt på. Min gast var inte så uppmärksam. 2004

Dotter Anna på Floghall utanför Säffle. 2004

Konsultnätverket Berotec på konferens på Rånö i Stockholms skärgård. 2004
Trötta matroser på en tur från Åmål till sommarstugan vid Sundhult. Vi rundade Värmlandsnäs, övernattade på Aspholmen och kom fram dagen efter. 2005
Nyrenoverat badrum dokumenterat 2006
Nataliya blir svensk medborgare 2006
Kvällsol vid Björkön i Tösse skärgård, Vänern. 2006
Nätverket åkte på konferens till Tallinn. 2007
2007 åkte vi till Kanada och hälsade på fruns dotter och bror i Montreal. Det var på denna resa frun köpte sin Nikon D200 och hon menade att det var onödigt att ta med Powershoten. Jag packade ner den ändå som tur var. Annars hade vi inte fått med oss så mycket vardagliga bilder därifrån.
Kanonkillar. Slaget vid Chrysler's farm utspelas varje år i Upper Canadian Village
Lantligt stilleben. Upper Canadian Village
Skvallerkärringar står staty i Montreal.
St Jameskatedralen i Montreal. En av de vackraste betongbyggnader jag sett.
Vattenfallen vid St Ursule en bra bit utanför Montreal. Ett av de bästa misstagen jag gjort. Utan att ha koll blev den här bilden tagen i svartvitt. Det var ett ögonblicks verk att ställa om kameran omärkligt. Det var inte första gången det hände.
Montreal från Mont Real, berget som gett staden dess namn.
Bästa vännen. Den har varit med på alla mina resor de senaste tjugo åren. Så även till Montreal.
Kameran hängde med till jobbet. Här är min konstruktion dokumenterad på bild. Novator 2008
Skilda världar. På tåget mellan Stockholm och Åmål 2009
Tänkaren och Tittaren, Waldemarsudde. 2009. Jag testade att ha denna kamera som Dogma-kamera. Det var inget kul.
Den väldiga tallen på italienska terassen i Bergianska trädgården. 2011. Konverterad i SEP
Det viktiga är inte vilken kamera man har utan att man tar bilder i livets alla skeden. Det blir till en skatt för framtiden.
Mellanformataren
PS
Efter augusti 2007 blev det väldigt lite bilder tagna med den här kameran och det beror på nästa kamera i krönikan.
Min kamerakrönika - del 8
Olympus µZOOM115
En tid efter skilsmässan 1998 sålde jag mitt Chinonsystem men för att inte bli utan kamera köpte jag mig en ny kompakt med motiveringen att den skulle vara lätt att ta med och lätt att fotografera med. Jag valde mellan den och en APS-kamera. Fotohandlaren rekommenderade det vanliga formatet. Han trodde inte APS skulle leva så länge. Han fick rätt och jag kan fortfarande hitta film till Olympusen och använda den. Kamerans storlek är dess enda fördel. Allt annat bär spår av digitalteknikens barnsjukdomar. Starttid, slutarfördröjning och fokuseringstid är mycket långsamma. Men bilderna blev tjänliga och den här kameran hängde med tills digitaltekniken gjorde sitt intåg i det Meldertska universat 2004. Jag tog några rullar med den senare också men med den digitala blev det lite av ett vacuum för fotografering på film som höll i sig ända till sent 2008. Mer därom i senare krönikor.
Som vanligt med alla mina kameror fick de hänga med nästan jämt. Det här exemplaret är synnerligen välberest och hängde med både på tjänsteresor och privata resor. Den var också en naturlig del i utflyktspackningen när jag åkte ut med båten på Vänerns blåa bölja.
Lite bilder då. Tekniskt inga höjdare men som minnesbilder duger de finfint.

Kul med slangbella och kokosnötter. Firman roar sig på Dalslands Äventyrscenter 1999.

Lundagård 1999. Gode vännen Rune disputerade sig till en doktorstitel i teologi.

Fotografering och släktforskning går bra ihop. Här har jag dokumenterat mina morföräldrars första hem som nygifta. Bilden tagen från Kungsberget 2000.

Jag träffade Nataliya i Cullera, Spanien i maj 2000. Några år senare blev hon min fru.

Dalsländska hällristningar i Tisselskog 2000

George Eastmanmuseet i Rochester, New York. Han som gillade bokstaven K och startade Kodak. Mina föräldrar och jag träffade släkten i Amerika som jag lyckats återknyta kontakten med via internet. I tre veckor kuskade vi runt och hade gôrkul sommaren 2000.

Tjänsteresa till universitetet i Tessaloniki 2000. Skulptur på strandpromenaden.

Vinter i Åmål 2001. Våren efter var det som Vänern steg nästan 2 meter över sjökortsnivån. Jag har bilder på det.

Båten kom tidigt i sjön 2001. Kameran låg alltid på kommandobryggan vid sidan av kikaren. Alltid redo.

Nyreparerad brygga vid Aspholmen efter översvämningen. Vi var den enda båten som övernattade ett par veckor före midsommar. Den här sommaren var speciell på Vänern. Vi kunde åka på ställen som annars var ofarbara tack vare det höga vattenståndet som höll i sig hela sommaren. Först året efter blev det normalt igen.

Läckö från sjösidan. Samma tur.
Lenin och jag på Arbatskaya i Moskva våren 2001

Tornerspel i Trollhättan på Fallens dag 2002

Nataliyas dotter Anna hälsar på i nyinköpta villan 2002

Under Älvsborgsbron på väg till Danmark 2003. Det här är den enda bild jag har från den resan. Jag misstänker starkt att resten av negativen har förkommit. 2004 gjorde vi en liknande resa till Danmark men då hade vi med den första digitalkameran i mitt liv.

Båt i Bällstaviken, Solna. Lunchpromenad när jag jobbade på Rymdbolaget vårvintern 2009

Rosersbergs slott hösten 2009.
De två sista bilderna togs på grund av nyårslöftet 2009. En rulle i varje analog kamera.
Mellanformataren
PS
Min kamerakrönika - del 4
Chinon CE-5
1978 köpte jag min första egna spegelreflexkamera med ett 28-50 mm normalzoom. Med på köpet kom ett Expertobjektiv på 75-150 mm. Utbudet av kameror i de lokala fotoaffärerna var inte så stort i Åmål vid denna tid. Dock betydligt större än utbudet av fotoaffärer i Åmål är idag. Man fick ta vad som erbjöds för den budget man hade med sig i plånboken. Det blev då Chinon CE-5, modern med Pentax K-bajonett istället för M42. Allting flång nytt. Manuell fokus och exponeringshjälp i sökaren. Diarullarna fortsatte att flöda genom den nya kameran och lånet av Praktican upphörde. Lite senare kompletterade jag med ett extra kamerahus men det kommer i ett annat krönikekapitel.
Jag kände mig som en fullfjädrad fotograf med mina fjorton års erfarenhet. Här ska det tas bedårande naturbilder! Jag bedårade mest mig själv, tror jag.
1999 sålde jag hela utrustningen till min svägerska. Min bror Stefan skulle få den i födelsedagspresent på sin 40-årsdag. Jag hade tidigare talat om att jag skulle sälja och Stefan var starkt intresserad. Han blev förstås modfälld när han en gång frågade om jag hade utrustningen kvar och jag svarade att den var såld. Han blev på bättre humör på födelsedagen. 2008 hade han redan någon digitalkamera och använde inte grejerna och jag som nyss hade vaknat upp för fotografering på film igen frågade om jag fick köpa tillbaka den. Det fick jag så bilden föreställer det faktiska exemplaret jag köpte 1978. Jag använde den 2008 till en början för 24exp, julkalenderfotograferingen som då var en utmaning på FS och i början av 2009 som Dogmakamera när jag gick med i Dogmapoolen.
Slutsnackat. Nu blir det både gamla och tämligen färska bilder att titta på. Minnesbilder.

JÅÅJ:s då enda ånglok 1982. Svanskogs station

Fallfärdig lada i närheten av sommarstugan vid Västra Svan.

Blivande meteorolog ivrig i julpyntet 1982

Min rekordabborre. 48 cm och 1,35 kg. Renderade mig ett ABU Recordmärke i silver. Bilden är inte felvänd. Jag hade en vänstervevad Ambassadeur. Mina haspelgener fick mig att köpa den.
Och så lite färskare bilder. Efter återköpet.

Kanonbild. Skokloster 2009

Hustrun bakar. 24 exp december 2008.
Och så lite Dogma-bilder

Gatustilleben på väg till Nationalmuseum 2009
En del bilder betyder mer än andra och då spelar det ingen roll vad kameran heter. Det viktiga är att den var med.
Mellanformataren
PS
Det var f ö i oktober detta år,1978, jag tog min mammas flicknamn som efternamn. Född Norén, numera Meldert.
Den som väntar på något gott...
Om en efterlängtad fotobok
Jag förhandsbeställde boken om Vivian Maier i våras och har sedan dess gått och väntat på att den ska komma ut. I torsdags hämtade jag den hos mitt postombud i Vällingby. Lagom till fina stunder i läsfåtöljen under Julen.
Innehållet är både tidigare publicerade på hennes blogg och nya hemsida men också helt nya bilder ur hennes rika skatt. Trots att John Maloof arbetar heltid med hennes bilder finns det fortfarande hundratals oframkallade rullar att avslöja innehållet i. Det bådar gott för framtida fotoböcker om hennes liv och bilder. Just den här boken innehåller bilder tagna med Rolleiflexen. Hon använde sedermera andra kameror också i småbildsformat som jag hoppas kommer i kommande böcker.
En högtidsstund för gatufotografer med bilder från ett Amerika som i stora stycken inte finns längre. Dokumentärfoto av bästa märke alltså.
Mellanformataren
Min kamerakrönika - del 2
Agfa Isola I
Den här kameran minns jag knappt men det finns bildbevis på att jag tagit kort med den. Den kom in i mitt liv julafton 1967 tillsammans med en Zeiss Ikon Ikoblitz, en blixt för de där engångslamporna som man brände sig på när man skulle ta ur dem. Första gången, sen kunde man läxan för livet. Kameran på bilden är det faktiska exemplaret som nyligen hittat hem till mig igen efter att ha varit förvarad hos mina föräldrar i många år. Inskjutbart objektiv har den så den kan bli kompakt nog för innerfickan i vinterjackan. Jag har förstås inga färska bilder men kan erbjuda några historiska från denna ytterst enkla kamera med två bländarlägen, sol och moln samt ett gulfilterläge för soliga dagar då ett inbyggt gulfilter sätter sig strålgången. En tid, 1/35s och B förstås och ändå går det att ta bilder med den. Låt vara inte så kreativa men bilder för att minnas går jättebra.
Här kommer några minnesbilder tagna med Agfa Isola I och ibland med Ikoblitz.
Sommarlägret Cape Stora Strand. Det är inget tält utan en månraket. USA hade just satt en man på månen och hela lägret gick i rymdtema. Året är 1969.
Canon Dial 35 undersöks nogrannt av pappa. Mamma köpte en senare och den har jag nu i min digra samling. Årtalet är våren 1969.
Bilden är från julen 1967. Jag prövar kameran och blixten för första gången.
Och så ett par bilder från sommarstugan i Sundhult.
Broder Michael ror. En sommar 1969 - 1971.
Sist en bild från Åmåls Fotoklubbs utflykt till Karolinerstugan i Dals Ed. Det var den första utflykten vi gjorde med klubben som pappa nyss blivit medlem i så året är 1969.
En riktig dokumentärkamera, alltså. I mellanformat.
Mellanformataren

























