Bilder från vinden

Bäst att säga det med en gång. Jag har ingen vind. Rubriken är avsedd att leda dig till att tänka att här kommer det något riktigt gammalt, dammigt och samtidigt charmigt. Typ mormors fotoalbum. Icke så. Rubriken lånade jag från en oglamorös men spännande fototävling som startades av en fotointresserad person. Oglamorös för att priserna är en symbolisk summa pengar som räcker till ingenting. Kanske jag kan locka dig till den sköna och avspända sajten The Everyman Photo Contest.

I albumet Bilder från vinden ämnar jag lägga foton från min egen fotografering under den analoga eran. Den som startade på allvar 1974. Några få filmer svart/vitt men otroligt mycket färgnegativ och dia. En skatt att ösa ur kan man tro. Hehe. Mest trams är mitt eget betyg. Men där finns några hyfsade och några fina.

Från början hade jag planer på att skanna in allt men sedan jag tittat på några magasin och strippar inser jag det löjliga att spendera all den tid som krävs för en blott medioker bildsvit om familjen Melderts liv och leverne. Det tar tillräckligt mycket tid att montera om alla dia till kompaktramar som jag föresatte mig för tio år sedan.

Så medan jag städar och donar i mina ”vindsbilder” kan det hända att jag hittar någon som är tillräckligt intressant för att skanna och bevara digitalt. Om inte annat så för mina söners bröllop. Om dom gifter sig, vill säga. Och för att dela med sig av på Fotosidan. Här är några exempel från vindsgömmorna i albumet "Bilder från vinden".


Restaurangen vid slutet av universum. Apolonas, Naxos. 1995


Stranden i Tversted, Danmark. Melerat brunfilter. 1992 tror jag.


Damm i kvällsljus. Norge 1976


Gamla stan. Naxos 1995


Vattenfylld eka. Åmål 1977

Mera bilder finns på vinden...

Hulda av Drottningholm

Fotoutflykten blev ganska planlös idag. Först åt väster. Inget najs att ta på. Sen åt norr till Bromma för att fota flygfän. För dyr parkering och småmaskigt stängsel. Sen åt söder. Drottningholm på fel sida bron. Där hittade jag en gammal dam att fota. Hulda av Drottningholm.

Förut

Akterut

Mittemellan

Namnskylten mm

Kaffe och halv

Huldas barn

och barnbarn

Om hur man vänder ett misstag till en framgång

I november förra året köpte jag ett 18-135mm Nikkor på Tradera. Killen som sålde klagade över en skugga som uppenbarade sig ibland. Vinjettering, tänkte jag. Vet han inte vad det är? Jag budade och vann till ett hyfsat pris. Nån vecka senare kom objektivet. Mycket riktigt, det var en skugga där. En bländarlamell hade lossnat. Och vad värre var, när man zoomade så kärvade gluggen otroligt hårt. Bländaren kollapsade när jag försökte. Lång näsa fick jag. Svarte Petter fick jag också och dumstruten. Objektivet fick ligga ett tag. Vi flyttade till Stockholm och objektivet skavde mitt medvetande.

I juli tog jag tag i saken, ringde Nikon och kollade vad en reparation skulle kosta. Det ville de inte säga i telefon så jag åkte dit med min glugg, skrev på ett kvitto och förklarade att min bländare hade fått infarkt och låg som ett plockepinn där inne. Jag tänkte i mitt ännu lugna sinne att om det här blir för dyrt så kan jag ju ha det som brevpress på skrivbordet. Inte för att jag behöver en men den kan samtidigt stå där som vittne över min dårskap. Efter nån vecka kom domen. Drygt elvahundra skulle det kosta. En snabb kalkyl i huvudet gav vid handen att inköp plus reparation skulle bli en dryg tusenlapp billigare än om jag köpt ett nytt. Jag ringde Nikon direkt och beställde reparationen.

Igår hämtade jag objektivet och fann det som nytt. Härligt! Här en bild på ett nytt (Fotosidans bild)

PS

Jag köper fortfarande fotogrejor på Tradera ibland.

Téceremoni

Jag beställde just en bok om Exponering från Bokus.com. Pagina har gett ut den men den var 30 % billigare på Bokus. Exponering tycks vara ett problem för mig. Antingen blir det för mycket eller för lite. Här en bild som enligt Galleri FS var för dåligt exponerad. Höjde sig över mängden gjorde den inte heller. Och jag som ville framhäva själva servicen utan en bakgrund som kräver uppmärksamhet. Jag är i alla fall nöjd med den. Men galleriet refuserade den.

Om du kommer hem på té hos oss kan det hända att du blir utsatt för en teceremoni med denna téutensil. Varmt vatten i skålen under för att hålla téet varmt. Téblad i tékannan och varmt vatten i karaffen. Vi häller det varma vattnet i tékannan och konverserar. Se upp för den lille kinesen. Om värdinnan häller varmt vatten på honom så pinkar han rakt fram i en väldig båge. Konversationen kommer av sig. När téet dragit färdigt serverar värdinnan téet i de små kopparna och tédrickandet kan börja.

När stämningen är på topp kan vi börja samtala om bilden. Vad tycker du om den? All kritik är ok. Jag börjar: Det är synd att fotografen och hans vardagsrum reflekteras i kopparna, ett nybörjarfel. Din tur.

Franska med förhinder

När vi besökte Kanada förra året var det förstås en black om foten att inte tala franska men det gick skapligt ändå. Här är en bild tagen av min fru med hennes sprillans nya D200. En skulptur i den gamla stadsdelen som roade oss. Om de hade varit verkliga skulle pladdret definitivt vara på franska!