Över havet igen

Om en tripp till Kanada

Jag hade varit i USA flera gånger med föräldrar och i tjänsten 1998-2001. Som omväxling reste vi för att hälsa på frugans dotter och frugans bror med familj i Montreal 2007. Staden Montreal ligger på en ö mitt i Lawrencefloden men är förstås tillräckligt stor för att breda ut sina förorter vid sidan om samma flod. Det anmärkningsvärda ur min synvinkel är hur platt landskapet är runt staden vilket syns väldigt tydligt när man står på toppen av det enda berget i närheten, Mont Real. Berget har förstås gett namn åt staden. Lite bildminnen kommer här.

Vi bevittnade den årliga åminnelsen av slaget vid Chryslers Farm. Alla överlevde.

Kanadas motsvarighet till Gammelvala, Upper Canadian Village

En botanisk trädgård i Montreal

Dottern med pojkvän var medlemmar i en slagverksgrupp. Jag genomled deras övning på halvannan timme. Missförstå mig rätt, jag gillar slagverk men då tillsammans med musik.

Ute på landet hittade vi en lönnsirapsfabrik.

Broar är inte bara Claes Wåhlins gebiet. Den här gick vi på också.

Vattenfallen i St Ursule

Familjen beskådar fallen

Utsikt från Mont Real

Min bästa och mesta reskamrat. Den har varit med på otaliga resor. Nu är den ganska sliten men så länge den hänger ihop får den hänga med.

Månadens profilbild är från den där slagverksövningen. Kroppsspråket säger väl sitt, eller hur?

Mellanformataren

PS
Alla bilder tagna med Canon Powershot A80, 4Mpixlar och jpeg direkt i kameran.

PPS
I vår bär det antagligen iväg igen. Med ett koppel av kameror, digitala såväl som analoga och en hel del film.

Mina bokfynd - 2

Next stop New York

Fotografen Arthur Leipzig föddes i Brooklyn 1918. Efter att ha studerat fotografi anställdes han av The Newspaper PM och International News Photos 1942. 1943 började han med sitt första fotoprojekt "Children's Games". Från 1947 reste han över hela Amerika och senare över hela världen som fotograf och fotojournalist för tidskrifter som Fortune, Look, Life, Sunday Times och This Week. Från 1963 undervisade han många år på Long Island University och från 1968 som professor i konst och som rektor för fotografi.

Själv säger han "Mina egna projekt tog mig överallt över och under staden, alltid sökande efter New Yorks mänskliga ansikte. Jag fotograferade människor i tunnelbanan och på stränderna på Coney Island, målare som arbetade på Brooklyn bridge, barn som simmade i East River; Jag fotograferade nattlivet och våldet, arbetarklassen och överklassen..... Staden var mitt hem"

Mitt exemplar hittade jag på Tradera för en billig peng. Inplastad och obläddrad. Den finns att köpa på Amazon både som ny och begagnad. ISBN 978-3-7913-4184-2

Bilderna i boken är från 1943-1969 och är alla i svartvitt. De skildrar ett New York som i stort sett inte längre finns. Mycket gatufoton om man så vill men snarare en skildring av människors liv i en tidsepok som andades hopp. Här kommer några smakprov.

I början av sin fotografiska gärning använde han en Zeiss Ikon-kamera med bildformat 9x12. Sannolikt modell Ideal eller Maximar.

Mellanformataren

PS
Många bilder är inte tekniskt skarpa men har ett skarpt innehåll =)

2013. Jaha, vad gör jag nu då?

Om oskrivna blad och oexponerade bilder

Egentligen behöver man väl inte göra det här just vid nyåret. Det går väl egentligen att göra när som helst. Men det känns naturligt att göra det vid vissa tillfällen på året, konstigt nog. Nyår är ganska naturligt, även födelsedagen, bröllopsdagen eller andra speciella tillfällen i livet. Nyåret representerar väl det vanligaste avstampet för nya tag. "Ut med det gamla, in med det nya". Med mig fungerar det likadant. Eftersom jag är en ytterst vanlig människa blir nyåret den naturliga skiljelinjen mellan gamla misslyckanden och nya ansatser. Dock har jag sedan länge slutat med nyårslöften.

Ett nytt tomt album har jag skapat för nästa år och avpublicerat de flesta andra. Och blogginläggen är inte ens påtänkta. In med det nya!

Heja gärna på mig om ni känner igen mig därute...

Mellanformataren

PS
Ska allvarligt försöka ta slut på filmen i Pen F-kameran. Den synes mig oändlig.

På samma rulle

Om vitt skilda bilder och miljöer

Jag åkte på konferens till Barcelona i början av september och då slank det med en Super Ikonta laddad med Portra 160 och en extra rulle Tmax100 i bagaget. Portran blev snart tagen men Tmaxen blev bara halvtagen. Förra helgen slank den med ut på Ekerö i avsikt att ta slut på rullen. Det är nästan två månader mellan bilderna som har stora kontraster mellan innehåll, väder och ljusförhållanden. Bildformatet är 6x9 cm så det blir bara åtta bilder på en rulle. Här är fyra bilder från den sista rullen, två från Barcelona och två från Ekerö.

Konferens på Medelhavet

Och så Ekerö. Det var mörkt så båda bilderna är tagna på bl.4 och 1/25s

Betande par

Allé in mot Ekerö kyrka

Mellanformataren

Om verkligheten vore svartvit

Skulle vi gilla färgbilder då?

Låt oss föreställa oss att verkligheten alltid har varit svartvit. Vi ser svart och vitt och allt däremellan som olika nyanser av blandningen av dessa två. Och så, i mitten av 1800-talet hittar några uppfinnare på hur man kan permanenta ögonblick i historien med en ny teknik som kallas fotografi. Med kemiska processer lyckas man skapa bilder av verkligheten som visar färger! Olika gråa nyanser får en färg! En ny virtuell verklighet eller parallellt universum öppnar sig. Världen häpnar över den nya tekniken och uppfinningen sprids som en löpeld över världen. Fotograf blir ett yrke men en annan uppfinnare gör tekniken tillgänglig även för amatörer och fotografi blir den nya flugan i alla världens familjer.

Den gamla tekniken.

Långt senare i historien utvecklar andra uppfinnare en fotografisk film som kan återge verkligheten som den är. I svartvitt alltså. Alla blir betagna av den nya tekniken. Man uppfinner t o m en film som kallas diafilm och som man med en projektionsapparat kan projicera bilder på väggen med. Hemmabion era har fötts. Låt vara att en del familjemedlemmar börjar snarka, överväldigade som de är av alla verklighetsintryck i verklighetens nyanser av svart och vitt.

Den nya tekniken. Hänförande, eller hur?

Mellanformataren

PS
Verkligheten är förmodligen olika hos alla individer på denna kula i universum.