Överraskningarnas nationaldag

 Om ett häpet möte med tronarvingen - "Hej!"

Jag var inne i city ganska många timmar på 6x6-dagen. Vid pass halvvägs på min tur i stada fick jag för mig att gå upp på lejonbacken vid slottet. Jag fotade utsikten med både X100 och Rolleiflexen. Det stod en flådig bil på krönet som var längre än vanliga bilar. Jag tänkte att här kommer det nog snart nåt bekant ansikte men tänkte inte så mycket mer på det utan roade mig med att fånga ett par livgardisters förehavanden.

"Mina stövlar är blankare än dina!"

Men det spelar ingen roll hur blanka stövlar man har. Mina gympadojor, kortbyxor och svettiga skjorta gav mig i alla fall tillträde till nästa bild som jag var alldeles ensam om.

Det var inte att tänka på att få upp X100:an ur benfickan och starta den. Men Rolleiflexen hängde på magen och jag är ännu tillräckligt funktionsduglig i märgen för att välja rätt. Unga raska kvinnor är flyktiga motiv. Men hon hade tid till ett leende och ett "Hej". Jag fick tunghäfta lika raskt men vinkade stumt tillbaka. Inte kom jag ihåg om inställningarna var rätt men jag hann ställa skärpan någorlunda i den alltför skumma sökaren och trycka av utan att komponera så där noga som man annars gör med stillastående motiv. Man måste ju bara ta en bild när man får ett sånt här tillfälle serverat på silverfat. Strax var hon borta och jag förmodar att hon åkte hem till Haga. Hon hade alla fall något annat på sig senare på Skansen. Jag gick vidare mot Kungsträdgården och förfördes av all världens matdofter men klarade mig helskinnad, om än dreglande, genom oset och avslutade rullen på Drottninggatan.

Den motvillige paparazzon

Den osynlige mannen - finn fotografen

Om att undvika självporträtt i lack och krom

Förra söndagen var det ju Prins Bertil Memorial på Gärdet och ni har redan sett bilderna från streetsnappern. Men jag hade också med mig en riktig kamera, Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, bland de övriga vintageekipagen. Svårigheten med att fotografera bilar som glänser i solkenet är att de speglar allt i sin närhet. Och det sämsta av allt är att fotografen också kan synas i en och annan bild. Jag försöker att undvika denna olycka men ibland blir man bara så tagen av dessa juvelsers skönhet att man bara ser bilen i sökaren.

Egentligen handlar det bara om att se på allt annat än bilen, d v s titta efter reflexerna i lacken och kromet. Bilar med kraftigt tillknycklade plåtar och kromade detaljer brukar göra detaljer "osynliga" men släta fina ytor är rena spegeln och man får en bild i bilden, förlåt bilen.

Ett annat knep är att inte går för nära. Men det är svårt att avhålla sig från att närgånget studera de fina detaljerna. Krom gör sig väldigt bra i svart/vitt!

Just det. Avstånd.

Som sagt var. Det var gott om gamla skönheter...

Här tog jag en lämpligt placerad lykta och kraftigt formad stötfångare till hjälp. Förstummade difgitalfotografer till höger.

Ett smycke för sin art. Ford Thunderbird. Mycket lämpligt placerad med stort avstånd till närmaste bil och inte mycket folk som speglar sig i lacken. Ett sällsynt ögonblick i bilfotografens värld.

Utställningar i all ära. Ibland tycker jag att det blir för mycket av det goda. Det är roligare att se och fotografera dem i sin rätta miljö: på gatan eller vägen.

Mellanformataren

Midsommarafton

På ett eller annat sätt har jag upplevt lika många Midsommaraftnar som jag är gammal. Hur det nu har gått till! Flera av dem har jag tillbringat på SMU:s sommarhem Vänersvik i Åmål. Jag var ju medlem i både SMU och församlingen där i nästan fyrtio år innan jag drog upp tältpinnarna och flyttade till Stockholm. Sommarhemmet var från början ett ställe en bit utanför bebyggelse men inte längre bort än att det gick bra att cykla dit. Allteftersom staden utvecklades så kom det sig till slut att det befanns ligga inbäddat i ett villaområde och blev ett populärt ställe för de kringboende när det var dags för midsommarfirande.

Juni månads profilbild är hämtad från ett midsommarfirande på Vänersvik 1987 och när det var slut åkte vi oftast till sommarstugan i de gröna skogarna.

Sommarens finkläder och halvnakna barn. Små grodorna leker med prästens kråka medan räven överraskar grisen. Om jag får lov att vara lustig =)

Grodorna kom av sig...

Nåt år såg det ut så här

Ett annat år så här

Och alltid till musik

Mellanformataren.

Streetsnapper - andra rundan

Fotoklubben avslutade terminen med en utflykt på Djurgården. Den här gången åkte jag utan analogt sällskap för att förhindra återfall. Med en ny kamera måste man hårdköra för att få in greppen i märgen. Och det går bra. Redan sitter en de flesta av greppen riktigt bra. Tyvärr är min högra tumme lite väl benägen att låsa exponeringen på helt fel tillfälle med felexponerade bilder som resultat. Jag får väl skaffa mig ett tumgrepp som håller den borta från knappen. Idag bytte jag ut kameraremmen mot en gammal handlovsrem från någon analogkompakt från 60-talet. Det kändes perfekt.

På den här rundan körde jag med autofokus, bländarprioritet, RAW och 400 ISO på Fujifilm Provia. Nu lite bilder.

7:ans spårvagn

Endast för inbjudna

Pärlor

Konversation

Gatukök

Mera bilder så småningom... Och det finns några till i mitt album för denna kamera. Jag lägger upp rikligt med bilder för den som är intresserad av den. Det är inte så kul att studera själlösa testbilder. Hellre bilder från en vanlig användare.

Den digitale mellanformataren

Super Ikonta 531 - bildexempel

Jag har äntligen kört klart en rulle ur min Zeiss Ikon Super Ikonta 531 och tänker visa några bildexempel. Först en titt på kameran.

Alla Super Ikontor är mätsökare och på var sida om den stora sökaren sitter två små hål som tillsammans med den vridbara linsen framme på objektivet ger en liten men fungerande mätsökarfunktion. Det är inte mycket att ha om det är dåligt med ljus. Hålet man kikar igenom är endast 4 mm i diameter!

På mitt exemplar tiltar dessutom objektivet synbart framåt så här får man en skärpedjupseffekt à la storformatare. Det gäller bara att vända kameran åt rätt håll så att skärpedjupet hamnar på rätt ställe i bilden!

Runsten på Ekerö, alldeles intill vägen på en liten höjd.

Midsommargårdens Fotoklubb har möte. Här tittar vi på varandras bilder i den på varje möte återkommande Fikabilden. Befintligt ljus.

Ann-Sofie Rosenqvist var gästföreläsare denna gång och fick dessutom vara domare och utse en
vinnare i Fikabilden.

Igår var vi till Kina för att kolla penséeutställningen. Jag hade med mig Bronican men den filmen är inte avslutad ännu. 531:an fick rycka in och ta den sista bilden vid det fina tältet bredvid Kina slott.

Här syns det tydligt att jag har tilt på objektivet. Till vänster om dörren är det oskarpt, till höger skarpt. Och det här beror ju i det här fallet på att motivet är platt mot objektivet. Hade det varit ett i djupet mer utdraget motiv hade jag kunnat få ett större skärpedjup i bilden utan att minska bländaröppningen.

En mycket behändig kamera som lätt slinker ner i fickan.

Mellanformataren