Rulltrappa

I Vällingby tar man rulltrappan till gymmet

En av mina Zorkis var i farten

Eders Hängivne

Valdagen

Om inget speciellt i Vällingby

Eders Hängivne

Jag har sålt min Baby

Om rensning i kameraskåpet

Jag har märkt att jag lätt blir splittrad av att ha för många kameror med film i. Egentligen borde det väl räcka med en. Men ack så svårt det är.

Jag har i olika omgångar sålt av kameror och annan fotografisk utrustning och inte har jag mått dåligt av det. Nu är det dags för en sån period igen. Den första kameran ut den här gången är min Rolleiflex Baby med alla tillbehör och 17 filmer. Det är en klubbkompis i Analogfotograferna Stockholm som högg direkt när jag annonserade internt i klubben om att jag ville sälja den. Vi ska ha kameraloppis på onsdagens månadsmöte och då tar jag med en del annat också.

Men mina två andra babies behåller jag. Bilden är tagen med den senaste rullen vid sommarens besök på Grönsöö slott.

Eders Hängivne

Nikoflex

Om TLR:en som aldrig blev av

Eftersom jag är intresserad av historia och dessutom är ingenjör så roar jag mig ibland med att läsa kamerahistoria. Jag har ägnat mycket tid åt att läsa om alla TLR-kamerors anfader Rolleiflex. Franke & Heidecke satte ju den fotografiska världen i brand 1929 med sin nyskapande konstruktion och snart efterapades den av många andra kameratillverkare världen över. Så till den grad att "flex" nästan blev liktydigt med TLR, Twin Lens Reflex, tvåögd spegelreflex.

T o m Nikon hade en på sitt ritbord 1945 och en långt gången prototyp "Nikoflex". Problem med kostnaden för slutaren fick dem att lägga ritningarna på hyllan för framtiden. Istället valde man att satsa på småbildskameran och släppte sin första kamera 1948, Nikon I. En mätsökarkamera med Nikonformatet 24x32. Den blev en formidabel framgång och förpassade Nikoflexen till historiens annaler. Den återvände aldrig till ritbordet.

Mer finns att läsa i Nikon Chronicles

Eders Hängivne

Den som väntar på något gott...

Om ett års väntan

Jag har haft ett par kameror på reparation. Jag lämnade in dem till reparatören i slutet av november förra året. Häromdagen var de klara och jag åkte och hämtade dem.

Zenza Bronica S2A från 1974. Något av det snyggaste man kan titta på. Den enda systemkamera i mellanformat som jag har med flera objektiv och många tillbehör. Jag räknar inte Rolleiflexen som systemkamera då den inte har utbytbara objektiv. Däremot har den ju ett helt system av tillbehör.

Det här är ett särskilt kärt återseende. Det var den första större investeringen i klassiska kameror jag gjorde när jag började fotografera analogt igen för ca 10 år sedan. Den är redan laddad och redo med en Ilford Delta 400.

Leica IIIf. Lika gammal som jag och nu fullt fungerande igen. Ridåbanden hade skadats svårt av filmrester i ridåbanan. Den första kameran av min egen årgång som jag köpte. Senare investerade jag i några lika gamla objektiv. En fantastisk kamera på många sätt. Utom filmladdningen och ergonomin. Jag väntar lite med att sätta film i den här. Jag har några andra som ska tömmas först.

Fotolusten återvände samtidigt. Det är nog detsamma som när man köper något nytt, antar jag.

Eders Hängivne