Smygfotografering med en Rolleiflex

En Rolleiflex är ju inte särskilt diskret till det yttre. En kontaktskapare och samtalsöppnare är den därför. Många trevliga samtal har jag haft med människor jag mött som reagerat på att jag använder en Rolleiflex och inte kör digitalt. Men det går att fotografera diskret med en Rollei också. Centralslutaren är t o m tystare än en Leica och den inbyggda periskopfunktionen är det bara TLR-kameror som har. Här är ett bildbevis direkt ur Rollei Handbook från 1954.

Det går naturligtvis att göra det runt hörn också! Och i trängda lägen där man annars måste sikta med händerna och chansa! Det spelar ju ingen roll åt vilket håll man lutar kameran. Den ger 6x6-bilder under alla förhållanden =)

Som om livet inte redan är besvärligt

Eller

Hur man kör 135-film i en Rolleiflex utan Rolleikin

Jag har länge gått och funderat på att köra 135-film i min Rolleiflex. Men jag vill inte köpa det ofta dyra tillbehöret Rolleikin för ändamålet. Dessutom är det bara sporadiskt förekommande på ebay så när de dyker upp skenar budgivningen. Egentligen tycker jag det är att skända en mellanformatskamera att köra småbild i den. Dessutom tar ju filmen aldrig slut! Man har ju vant sig vid att ta tolv bilder och sen byta rulle.

Nå, jag gjorde en hybrid =) Jag klippte av en 135-filmsremsa lika lång som en 120-film (815 mm) och tejpade fast den på ett bakpapper för 120-film och rullade min egen film. Det var svårt att centrera den i mörkret så jag får väl se hur det gick om ett tag. Jag kommer att få bilder i formatet 35x60 så det blir ju fortfarande en sorts mellanformat. Om än med perforering och bildnummer i kanterna.

Den färdiglindade rullen. Det är en Tmax 400 under Tri-X-papperet. Nu sitter den i Rolleiflexen.

PS

Jag har förresten gjort tidernas fynd för min Rolleiflex hos Sergel Foto. Ett formidabelt udda och extremt sällsynt tillbehör som jag kommer att testa inom kort. Håll utkik!

Eders förbundne

Mellanformataren

Antikrunda

-14°C och ett krånglande batteri. Motorvärmare på. Imorgon kväll åker jag till Finspång för att jobba ett par dagar igen. Men jag vill testa att bilen startar och går snällt till dess. För om den inte gör det måste jag ha tid att fixa det.

Den startar och jag drar iväg en tur för att ladda tillbaka det som starten drog ur. In till city åkte jag och fick för mig att gå in till Rajje på Sergel och ägna mig åt lite fotoarkeologi. Eller en privat liten Antikrunda på Kungsholmen. Jag säger arkeologi för Rajje har ingen riktig koll på vad han har och vi gräver bokstavligen i skåp och hurtsar och tittar djupt på hyllor. Som att leka ”gömma nyckel” där man bränns hela tiden utom om man går ur affären. Lager på lager av olika kamerala tidsåldrar genomsöks och se vad vi fann! Vilka fynd!

En obruten förpackning 116-film. Den lär passa till min No1 Pocket Kodak som står hemma och suckar efter att bli använd.

”Develop before January 1st 1934”. Utgången. Men det ska nog gå. Nä, Rajje vill inte sälja den utan att först fråga kollegan. Hm. Morr.

Förutom lite påfyllning av oanvända blixtlampor (jag kollar alla fotohandlare jag besöker) fann jag denna lilla blyga goding långt bak på en hylla högt upp. Den kunde inte dölja sin skönhet för mitt vana öga.


Den ser stor ut här men är mindre än min plånbok

En Contessa Nettel Piccolette De Luxe ” in voll funktionstüchtiges zustand”. I tobaksbrunt läder. Sorry ladies. Det här är sexigare än vilken skön kvinna i läder som helst. Den dyker upp i katalogerna 1924 till ett pris av 870 franc och jag gav 350 kr för den. Snacka om antikfynd! Jag fick ingen film på köpet men jag har ju frysen full så jag är inte ledsen för det. När jag kom hem och undersökte skönheten med en avslöjande ficklampa kunde jag konstatera att bälgen läcker lite så det ska lagas innan en Macocolor 200 åker in i magen på den.

Rajje rotar vidare. Han har fått säljvittring. Jag frågar lite om grejer till min Rolleiflex och då spinner han loss! Han är ju Rolleikunnig! Och milda makter vilka skatter han har! När Rollei Sverige la ner köpte han hela reservdelslagret. Här finns fabriksnya grejer till halvsekel gamla kameror. Jag ställde några specifika önskemål och Rajje lovade kolla i källarn och hemma. Så nu måste jag dit igen om nån vecka för att se om han hittade ”mina” önskemål. Och kanske få köpa den där filmen från 1934...

Om du funderar på att skaffa en retrokamera snart så ta en titt hos Rajje på Bergsgatan 3, Kungsholmen, Stockholm innan den sista januari. Då stänger han för gott och troligtvis kommer det som finns kvar att dyka upp på LP Fotos auktioner till högre priser. Och är du ute efter en Rolleiflex så ämnar han reperera/serva alla sina och sälja. Ställ dig i kö.

Bengan har ju klämt ur sig kunskapen om den bästa Leican efter en gastkramande bloggserie och påtryckningar på Ellens. Det var lite lättare att få ur Rajje vilken den bästa Rolleiflexen är. Ögonen lyste varmt och svaret kom precist på hans speciella ordkarga manér. 3,5F med Planar. Knivskarpt objektiv.

Eders upprymde

Mellanformataren

DaKiNoLa

På menlösa barns dag i december 1969 föddes en spexargrupp bestående av fyra kompisar som ändå spenderade den mesta tiden tillsammans och tyckte att det kunde vara kul att göra något roligt för andra istället för att bara roa sig själva inom gänget. Pådrivande kraft i gruppen var min gode vän från konfirmationen, Rune, guldsmedsson, som numera är teologie doktor och undervisar blivande Herrens tjänare i kyrkohistoria. Den andra var Lars-Erik, prästson, jag själv, arbetarson och Peter, lärarson. Och alla hade vi en spelevink bakom örat och fantiserade ihop de mest tokiga spektakler och gjorde t o m långfilmer med kända romanfigurer i huvudrollerna. Vi använde också kåserier från Kar De Mumma och Cello och förvandlade dessa till sketcher med någorlunda överensstämmelse med originalen. Rune som var den mest samvetsömme och eftertänksammaste av oss (men långtifrån den lugnaste) skrev till båda berömdheterna och sökte tillstånd att använda deras verk för våra syften (långt i efterskott om sanningen ska sägas) vilket vi naturligtvis fick. Det har Rune bevarade bevis för. Vi kallade gruppen efter de två första initialerna på våra efternamn, DaKiNoLa. Mer än så säger jag inte om de andra. No står för Norén och det var jag, ty på den tiden hade jag ännu inte bytt efternamn. Mer om hur det kom sig får ni veta till hösten...

1970 fyllde vi så ett år och vi skulle fira detta genom att bjuda in andra kompisar till ett 1-årskalas. Ett år hade gått och vi hade spexat musten ur många som skrattat sig kissnödiga och tappat andan vid olika samlingar där den minsta publiken kanske var ett tiotal och den största kanske etthundrafemtio. Så vi bad min pappa, som nu var ordentligt hemmastadd med sin Rolleicord IV att ta både inbjudningskort och tackkort. Studion var inrättad i vårt vardagsrum och Rolleicorden satt fast på ett stativ som det brukar vara hos fotografen. Pappa får ibland ett klurigt uttryck i ansiktet och när vi skulle ta tackkortet sa han ”Det här blir jättebra, kom och titta”, varvid Rune och Peter som stod ytterst gick mot kameran men stannade upp halvvägs då pappa inte kunde hålla sig för skratt. Det behöver inte vara 1 april för att han ska luras. Nå, sessionen gick bra och det blev bilder. Och ur tackkortet har jag hämtat månadens profilbild men här i bloggen får ni se hela härligheten.

Inbjudningskortet

Tackkortet

Varje likhet med nu levande personer är helt uppriktig och avsiktlig. Om någon händelsevis har hört talas om denna grupp kan jag bara tillägga med samma ord som i reklamen för ett berömt varumärke: "Everything you hear about them is true". Och allt tilldrog sig på filmens gyllene tidsålder.

Retrokameratips emeritus 3

Så har då turen kommit till de mer kostsamma retrokamerorna. De som man kan handla för mer än 2000 kr och egentligen utan begränsning uppåt (om man nu har gott om fickpengar). Här har kravlistan decimerats något:

Vanligt förekommande på auktionssajterna.

Prisläge över 2000 SEK

God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film

Här finner vi fortfarande Rolleiflex med sina toppmodeller på 50-talet. Rolleiflex 3,5C-E och Rolleiflex 2,8A-E är fina modeller som är högt skattade av samlare och fotografer. Räkna med höga priser. Fr o m 3,5 C och 2,8D har de inbyggd exponeringsmätare.




Rolleiflex 3,5 med exponeringsmätare

Leica placerar sig förstås i det här prissegmentet. I enstaka fall kan en auktion sluta under 2000 kr och då är det som regel en gängleica eller inte fungerande M-Leica. Alla Leica I till III med undantag av ett par tusen exemplar är tillverkade före 1960. M-Leica introducerades 1954 med Leica M3 som sedan följdes av Leica M2. Båda dessa modeller introducerades på 50-talet och fortsatte en bra bit in på 60-talet. En bra vägledning till modeller och serienummer finns hos Cameraquest.




Min Leica M3 från 1955

Zeiss Ikon Contax är en modelltyp med flera varianter som är eftertraktad. Kanske är de det p g a de berömda fotografer använt dem som yrkeskameror. Contax I introducerades 1932 och följdes av Contax II och III. De producerades fram till 1962 så man måste hålla ett öga på serienumren för att hålla sig till poolreglerna. Eller så struntar man i dem och köper en ändå. Håll särskilt utkik efter exemplar bestyckade med den legendariska Sonnar 50mm/f1,5.




Contax II

Hasselblad borde väl finnas med i det här sammanhanget men är tyvärr inte så vanliga på auktionssajterna som man kan tro. I alla fall inte i vår ”retroålder” före 1960. Enstaka exemplar av 1000F från 50-talet dyker upp då och då. Hasselblads 500-modeller är däremot mycket vanliga men är för unga för vår pool på FS.

Nästa, och sista tips blir en kioskvältare för nördar. Då tänkte jag presentera några ovanliga kameror som inte bara är ovanliga utan också speciella, roliga och sällsynta men inte nödvändigtvis dyra. Som t ex kameran med det omvända periskopet. Se det som en aptitretare så hörs vi igen efter Nyår.