Pro Memoria
Nyårslöftet 2010 - summering av en succé
Nyårslöftet blev lite tuffare 2010 än året innan men likväl inte så svårt som jag trodde. Låt vara att jag av lathet uppfyllde ett par av punkterna väldigt sent, mitt i december.
Punkt 1 som jag trodde skulle bli svår att klara blev faktiskt det. 2009 tog jag ca dubbelt så många bilder på film som digitalt. Den här gången vann det digitala knappt. Det var nyttigt att tvinga sig till att använda en digital kamera då och då. Jag ska nog fortsätta att hålla ett öga på förhållandet mellan digitala bilder och bilder på film. Men det blir inget löfte =)

Några av de digitala bilderna under året
Punkt 2 blev lättare än jag trodde. Över sommaren samlade jag på mig några rullar färg och framkallade alla på samma dag. Lätt som en plätt med den fina maskinen jag kommit över.
Punkt 3 blev den svåraste den här gången, trots att jag från början visste hur jag skulle göra. Men nu sitter det i alla fall en rulle Tri-X i min Rolleiflex Baby.
Punkt 4 gick av bara farten. Jag måste ju helt enkelt prova en rulle i varje kamera jag skaffade eller fick under året. Det här var den lättaste punkten.
Punkt 5 var lite svårare. Att ta bilder på sig själv är inte bekvämt. Vare sig i utförande eller resultat. Men det är en bra övning som det nog ska bli mer av om fantasin rinner till. De jag hittills presterat var mer som en uppvärmning. Tråkig men nödvändig.
Nu blir det inga fler fotografiska nyårslöften. Det är för lätt. Nu får det bli som det blir. Men ett tänkbart scenario för 2011 är
o att det blir mycket mer gatufoto och snapshots, ty jag gillar ögonblicksbilderna mer än de arrangerade
o att det blir mycket mer bilder med människor i
o att det fortfarande kommer att betraktas som en olyckshändelse om jag tar en naturbild
o att det blir mycket mera vardagsbilder och dit räknas bilder på jobbet
o att jag kommer att vänta på en digital mätsökarkamera i fullformat som har en överkomlig prislapp
Mellanformataren
This is my Notebook!
Kan inte låta bli att kommentera Herr Björkboms inlägg idag. Det finns fler beroendeframkallande kombinationer. Här är min. En av dom, ty det finns flera...

ZM + Biogon 2/35. Härlig Notebook-combo
Så här ser en del anteckningar ut.

Gästande prästen tar kyrkkaffe.

Rean på Dressman var svår att undvika. Rätt i nyllet alltså.
M-Zeissmissbrukaren
Valdagen i bilder
Om att fotografera sin vardag
Nu var det ju inte vilken dag som helst men principen är densamma. Att ha kameran med sig och fotografera det man upplever under dagen. Vardagsdokumentären som kanske känns lite tråkig just nu men som är guld värd om 20-30 år.

Promenad till vallokalen några hundra meter från där vi bor.
Sen promenerade vi hem igen och drack kaffe innan vi åkte till Arlanda

Ooops. Karten får jag inte ta med. Hej då älskling. Vi ses om ett tag
Hem och hämta andan lite och så iväg på vernissage på Midsommargården

Björn Björnssons fina bilder från Egypten fingranskas. Kommer snart som bok också.

Bengt Gustafson med fru pratar med en intresserad blivande? medlem

"Min" vägg där borta. Två digitala bilder resten från film. Fem från retrokameror (men det kan man inte se)
Sen åkte jag hem och började röja på mitt arbetsrum

Och då blir det stökigt i vardagsrummet istället.
Jag har satt mig i sinnet att fixa till en god ordning medan frun är borta. Förhoppningsvis blir jag klar långt innan hon kommer tillbaka. Ty städa är inte min favoritsysselsättning.
Kunskapens hus
Vishetens begynnelse är "Sök förvärva vishet"; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.
Salomo

I som här inträden, låten dårskapen fara. Eller hur var det?
Dogmafotografi. ZM, 35 mm och Tri-X
Café Ogräs
På besök i bohemernas paradis
Vi letade egentligen efter självplockning av jordgubbar men en intressant skylt ledde oss djupt in i Rosenhill på Ekerö. Skylten utlovade ett loppis och ett café. Vi hamnade , som det uppenbarade sig, i något som bäst kan liknas vid ett paradis för bohemer. Ingen plats för den som vill ha ordning omkring sig, alltså. Varning utfärdas. Solen var obarmhärtigt stark och varm och kameran suckade inför de omöjliga kontrasterna. Loppiset var i högre prisklassen förutom ett hörn bakom vedboden som kallades Ge & Få. Man kunde ta med sig saker dit och man kunde ta med sig saker därifrån om man hittade något passande. Caféet hade gäster så det smakade nog bra. Vi hade redan druckit kaffe innan vi åkte så vi drack inget här. Inte köpte vi något heller. Vi tog inte ens med oss något av det som var gratis. Här kommer lite bilder från Café Ogräs. De blir intressantare i förstorat tillstånd.
Alla bilder enligt mitt Dogma-löfte. Zeiss Ikon ZM, 35 mm och Tri-X

























