DaKiNoLa

På menlösa barns dag i december 1969 föddes en spexargrupp bestående av fyra kompisar som ändå spenderade den mesta tiden tillsammans och tyckte att det kunde vara kul att göra något roligt för andra istället för att bara roa sig själva inom gänget. Pådrivande kraft i gruppen var min gode vän från konfirmationen, Rune, guldsmedsson, som numera är teologie doktor och undervisar blivande Herrens tjänare i kyrkohistoria. Den andra var Lars-Erik, prästson, jag själv, arbetarson och Peter, lärarson. Och alla hade vi en spelevink bakom örat och fantiserade ihop de mest tokiga spektakler och gjorde t o m långfilmer med kända romanfigurer i huvudrollerna. Vi använde också kåserier från Kar De Mumma och Cello och förvandlade dessa till sketcher med någorlunda överensstämmelse med originalen. Rune som var den mest samvetsömme och eftertänksammaste av oss (men långtifrån den lugnaste) skrev till båda berömdheterna och sökte tillstånd att använda deras verk för våra syften (långt i efterskott om sanningen ska sägas) vilket vi naturligtvis fick. Det har Rune bevarade bevis för. Vi kallade gruppen efter de två första initialerna på våra efternamn, DaKiNoLa. Mer än så säger jag inte om de andra. No står för Norén och det var jag, ty på den tiden hade jag ännu inte bytt efternamn. Mer om hur det kom sig får ni veta till hösten...

1970 fyllde vi så ett år och vi skulle fira detta genom att bjuda in andra kompisar till ett 1-årskalas. Ett år hade gått och vi hade spexat musten ur många som skrattat sig kissnödiga och tappat andan vid olika samlingar där den minsta publiken kanske var ett tiotal och den största kanske etthundrafemtio. Så vi bad min pappa, som nu var ordentligt hemmastadd med sin Rolleicord IV att ta både inbjudningskort och tackkort. Studion var inrättad i vårt vardagsrum och Rolleicorden satt fast på ett stativ som det brukar vara hos fotografen. Pappa får ibland ett klurigt uttryck i ansiktet och när vi skulle ta tackkortet sa han ”Det här blir jättebra, kom och titta”, varvid Rune och Peter som stod ytterst gick mot kameran men stannade upp halvvägs då pappa inte kunde hålla sig för skratt. Det behöver inte vara 1 april för att han ska luras. Nå, sessionen gick bra och det blev bilder. Och ur tackkortet har jag hämtat månadens profilbild men här i bloggen får ni se hela härligheten.

Inbjudningskortet

Tackkortet

Varje likhet med nu levande personer är helt uppriktig och avsiktlig. Om någon händelsevis har hört talas om denna grupp kan jag bara tillägga med samma ord som i reklamen för ett berömt varumärke: "Everything you hear about them is true". Och allt tilldrog sig på filmens gyllene tidsålder.

Om rynkor i porträtt

I högerkanten på Facebook läste jag följande.

”Sensationell rynkmetod”

”Nya biotekniska upptäckter revolutionerar kosmetiska produkter. Ger Synlig effekt efter bara 15 dagar”.

Allting går fortare nuförtiden. Mig har det tagit 55 år! Och inte är de särskilt djupa heller. Men jag använder ju den naturliga metoden för den kostar mindre =)



Bilden tagen med Rolleiflex utan att använda självutlösaren. Det ni! (Koncentrationsrynkorna blir djupare då)

Mellanformataren

Oväntad internationell framgång

För andra året har jag deltagit i The Everyman Photo Contest. Resultatet har nog varit klart ett tag men jag tittade in mest för att kolla. Den här gången fick jag dubbel utdelning från förra året. Två bilder. Och båda har varit refuserade i Galleri FS. Tänka sig! Nå, det är bara roligt att det går bra någon gång.  Det är ju trots allt inte samma jury. Här är de publicerade bilderna.




I kategorin people/portrait
Titel: Eyecatcher




I kategorin travel/architecture
Titel: Broken wings

Råcksta Träsk

Området kring Råcksta Träsk och neråt Kanaanbadet vid Mälaren är ett populärt strövområde i Vällingby där många flanörer tar sig en nypa luft på helgdagarna. Här är några bilder från förra helgen.




Vy över Träsket




Flanör




Andmataren







Alla bilder tagna med Leica M3, Elmarit 90mm/f2,8 och Tri-X

Bergsgatan 3 - lördagsstängt

Min klubbkompis Bengt Gustafsson ringde på fredag och tipsade mig om att det fanns en del tillbehör till Rolleiflexar hos Sergel Fotos affär på Bergsgatan 3. Nu var jag rätt trött efter hemresan från Finspång där jag jobbar under veckorna så jag tänkte ta det idag, lördag. Men det var stängt. Och inte bara stängt, det såg verkligen igenbommat ut. Som om affären hade upphört för eviga tider. Nu vet jag ryktesvägen att de bara har öppet måndag till fredag så jag får ge mig till tåls en vecka till och hoppas att det finns nåt kvar =)

Bilden tagen med min Super Ikonta 532/16 på Tri-X