Månskensfilosofen

På kvällarna när jag lagt mig i överslafen och inte var riktigt färdig med dagen gluttade jag ofta på den mörkblåa rullgardinen och tittade på månen över Kungsberget, mitt berg och vän. I de stunderna filosoferade jag om livet och hur det är med saker och ting. Jag kom t ex fram till att när en människa sagt en miljon ord så var livet slut och man dog. Kanske är det därför som jag är ganska tystlåten? Tystlåten var jag då rakt inte i tonåren. Då var jag lika högljudd och skränig som mina kompisar. Jag hade glömt bort mina funderingar och skrek mig hes för resten av livet. Det är 1966 och det här året gjorde mina föräldrar den första ansatsen till att flytta. Vi tittade på en lägenhet på andra våningen hos en bonde i Tösse som hade ett stort hus med ladugård. Jag skulle få ett eget rum med plats för bilbanan. Det hör till saken att jag vid denna tid ville bli bonde så det här verkade som ett paradis för mig, tolvåring. Nu blev det inte så. Vi hade för lång uppsägningstid och bonden ville väl inte vänta. Flytten blev istället nästa år (läs månad här på FS). Månadens profilbild är från sista sommaren på Kyrkogatan. Min lyckliga barndomstid i Åmåls gamla kvarter är snart till ända.

Bilden tagen med Zeiss Ikon Nettar 515/16 på min bror Michaels födelsedag i juli. Michael är han som är finklädd.

Foto: Pappa

Macro med Rollei - 2

I förra veckan fick jag två satser närbildslinser till Rolleiflexen. Jag hade tidigare Rolleinar 2 och nu fick jag Rolleinar 1 och 3. De måste ju provas förstås och först ut var trean. Jag hade Tri-X i kameran med skit samma. Det kan bli snyggt ändå. Döm själva. Med linsen på satte jag avståndsratten på minsta avstånd och flyttade sen kameran. Närgränsen hade flyttat sig från 70 cm till 24 cm och det märktes helt klart. Lite svårt var det att hålla kameran i fokus och trycka av.

Rolleiflex Automat med närbildslins Rolleinar 3.

Själens oas

För ett tag sedan besökte vi Millesgården igen. För mig var det fjärde gången i år men jag njuter ändå av att bara vara där. När man redan sett allt och tagit det mesta på bild så infinner sig njutningen av att bara finnas till i denna själens oas. Nu senast koncentrerade jag mig på att fotografera det som man inte så ofta tänker på eller ”ser”.

Tillsammans med musik av en av mina favoritkompositörer är du välkommen att njuta du också. Jag hittade bara ett enminutsklipp men det går ju att spela flera gånger. Videon har inget med mitt inlägg att göra. Shroud for a Nightingale heter musiken av Richard Harvey.

Entré + kaffe och bulle bakad efter Olga Milles recept: 100 kr.

Håll i er nu. Hela stället är en rejäl Jugend-kick.

Alla bilder med Rolleiflex Automat från 1952 och färsk Tri-X 400

Alexander von Humboldt

Stockholm gästas just nu av en tremastad bark vid namn Alexander von Humboldt. Jag var ute på en gatufotorunda med Rollein vid Slussen och däromkring och kunde naturligtvis inte låta bli att stanna vid det fina skeppet och plåta lite. Här är lite bilder och sedan lite data.

Alexander von Humboldt byggdes ursprungligen i Bremen 1906 och fick namnet Reserve Sonderburg, sannolikt som en fullriggare (min anm.) men konverterades 1988 till en tremastad bark i Bremerhaven där hon fick sitt nuvarande namn efter den berömde tyske naturvetaren och upptäcktsresanden Alexander von Humboldt.

Deplacement: 396 ton

Längd: 62,55 m

Bredd: 8,02 m

Segelyta: 1036,2 m²

Besättning: 60 man (25 sjömän + 35 elever)

Alla bilder med Rolleiflexen och Tri-X

Skokloster revisited

Igår (måndag) drog vi till Skokloster för andra gången i år. Förra gången hade jag bara en Chinon med tele med mig och den filmen sitter fortfarande i kameran. Igår var det andra kameror som gällde. Rolleiflexen så klart, Canon Dial och lilla Coolpixen. Canon är ju en halvformatare så det tar lite tid att uppfylla nyårslöftet med den. Nu fick jag några bilder av slottet i helfigur utan att stå alltför långt bort. Nu är 44 av 72 bilder tagna. Jag får nog ta ut den på en gatufotosväng i höst. Nå, nu är det väl dags för lite bilder, eller?

Slottet. Sveriges största och vackraste privata slott. Från stormaktstiden.

Södra sidoskeppet i den vackra kyrkan.

Här var det mer än bara "Gyllene skor". Hela stassen var gyllene på den här snubben. Herman Wrangel ligger på sin dödsbädd framför. Tar en med Rolleiflexen också.

Pampig orgel har dom också. Skulle ha suttit fint med lite Charles Marie Widor som eftermiddagskonsert. Stor kyrkorgel live, det är nåt det!

Utanför kyrkan stod den här stenen. Om den har nån koppling till kyrkan vet jag inte, men snygg är den.

Slottscaféet hade inga gäster, vilket härmed bevisas. Fotografen räknas inte.

Inne i slottet råder fotoförbud, så vad gör man? Inleder sin kriminella bana förstås!

Stormaktstidens version av Windows.

Några barn lekte här på innergården och jag försökte verkligen få dom på pränt men jag misslyckades.

Slottet vaktas av en kanon och en tom kanonlavett. Men det fanns inga kulor.

Fikade gjorde vi vid infarten till Skråmsta stuteri men där tog jag ingen bild.