Karlstad Central kl. 16 lördag

Jag gillar Karlstad. Utom när jag åker tåg. Sist måste jag vänta 40 minuter på nästa tåg. Fiket på station är stängt. Nästan inga själar där. Närmaste galleria med fik är stängt. Karlstad är en dödstråkig stad för tågresenärer som byter där en lördag. Jag har nog blivit bortskämd i Stockholm där nästan allt är öppet när jag är vaken.

 

Dom här gick inte att smygfota.

Bättre gick det med den där.

Tåget stod redan inne en halvtimme före avgång så jag gick på och gjorde det bekvämt för mig. Gick ut och Dogmafotograferade en stund. Det luktar aldrig kaffe från Löfbergsskrapan där borta.

Leica M3 och Jupiter 12

Studenten i Åmål - en blöt historia

Det lär inte ha regnat på trettio år på studentfirandet i Åmål. Men nu är rektorn som fixade uppehåll död så då kommer det. Lillbrorsans son tog studenten i år. Det är förresten alltid nån man känner som tar studenten i hemstaden. Märkligt hur det kan bli.

Här släpps dom ut

Stanna upp lite för att vråla studentsången. Sjunga kan man då rakt inte men man kan vara lycklig ändå

Vår student, Hampus, nöjt leende

Gratulanter till vänster och studentens farsa till höger

Strax innan bjudningen var det flott dukat. Ifrån en fest hos brorsan går man aldrig hungrig

Karlstad Universitet nästa fick jag veta. Stackars Karlstad.

Alla bilder tagna med Canon Powershot A80

Kallsup och järnmärke

Jag lärde mig simma på land. Ja, man började där när jag var liten. I alla fall på Strandbadet i Åmål. Det blev tydligt för läraren då att man gjorde rätt. Spåren i sanden skvallrade om framstegen. Min lärare hette Kalle och var en kopia av Kalle på kaviartuben. När jag till slut skulle ta mitt efterlängtade bevis för min simkunnighet, järnmärket för 50m, bar det sig inte bättre än att jag fick en kallsup på spurten och behövde ”räddas” av Kalle ur paniken. Han simmade bredvid hela vägen. Det blev inget märke i första försöket. Men i andra försöket en annan dag gick det bättre. Här har pappa förevigat en badstund med simövning sommaren 1963. Med en Nettar förstås. En blöt profilbild i juni alltså.

Kvarnen

Tollebols kvarn strax väster om Åmål har återuppstått som museal turistattraktion och sommarcafé. Nu var det inte mycket aktivitet där när pappa och jag tog en fotorunda dit en vårkväll.

Tollebols kvarn från vägen

Fönstertrevnad

Vid slutet av rännan

Dammen i motljus

Flerhjulsdrift

Hjulnav och "ekrar"

Alla bilder tagna med Zenza Bronica S2A, 75 mm/f2,8, gulfilter och monopod på Tri-X 320 ISO

Smygfotografering i Hagaparken

Frugan och jag gjorde en fotoutflykt till Hagaparken i slutet av april. Min Bronica S2A hade vilat för länge så jag beslöt att ta den. Det digitala fick frun stå för men som jag minns det tog hon aldrig upp kameran ur väskan.  Jag kopplade Bronican på monopoden (man behöver stöd när man fotar med en sån) och så iväg. Hagaparken är stor och vi gick runt hela och tittade på paviljonger, Hagaslottet, koppartälten, turkiska kiosken och allt det där, ni vet. Till och med ett besök i det kinesiska lusthuset på bergknallen. Till slut satte vi oss att vila vid ett fik med mycket folk. Det är här smygfotograferandet börjar. All som hört när jag tar bilder med Bronican vet att den låter som en mindre jordbävning eller tågkrasch. Med monopoden i backen är jag säker på att seismologerna i Uppsala kan mäta slutartiden på Richterskalan och kolugnt konstatera att någon tog ett kort i Hagaparken vid caféet med en mellanformatare. Storebror ser dig överallt. Nåväl, ni kan lätt förstå hur svårt det är att på ett diskret sätt ta bilder på folk med det ekipaget. Men det gick förvånansvärt bra. Alla är upptagna med sitt och att det smäller lite nånstans hör väl till storstadens normala ljudbild. Tror jag. Här är i alla fall lite bilder.

Barnprat mellan mamma och blivande mamma

Det var inte lätt att få det rakt...

...men vad gör det?